Wednesday, 22 March 2017

Maskens återkomst

Tranor på väg norrut
Idag var en sån dag där det hade kunnat lossna ordentligt. Det var härligt värmande solsken och det blåste sydvästliga vindar - dvs allt var upplagt för en fångstrik dag på kusten, om det inte hade varit för nattens förbannade blåsande vill säga. Yep, den hårda vinden hade tyvärr förvandlat vattnet längs sydkusten till skånsk svartsoppa. Inte ens de rev som annars brukar klara sig någorlunda bra var fiskbara. Det blev därför en tur västerut - till det där avlånga revet som framkallar mjölksyra i benen långt innan man nått fram. Får man då inte fisk så känns vägen tillbaka ännu tyngre - det är då man förbannar revet och säger att det är sista gången man sätter sin fot där. Så blev det idag, trots att det såg riktigt lovande ut. Vi uppmätte dessutom vattentemperaturen till hela 8 grader på södra sidan av revet, där ytvattnet ansamlades på grund av vinden. Förvånade? Ja, det var vi - mycket!! Så medan vi vandrade tillbaka funderade vi på att blåsa av för dagen och istället invänta morgondagen, men så bestämde vi oss för att ta en sista chans på revet hemmavid.

Det är ett rev som gett mig mycket fisk fram tills för 2-3 år sedan, då sälen gjorde revet till sitt hem. Nuförtiden är det sällan jag fiskar där då det känns aningen misströstande att se flera sälhuvud nyfiket titta på en medan man kastar. Anders, som aldrig fått fisk där, var också aningen skeptisk. Vi hade dock inte så mycket annat att välja emellan så efter nån halvtimme stod vi på revet, utan någon säl i sikte dessutom. Det såg riktigt härligt ut i vattnet, och det gav också utdelning för nog fan lyckades Anders för första gången någonsin få fisk (rätt så biffig besa) där - dessutom på Masken, vår vän Henriks egenhändigt tillverkade kustwobbler, som gjorde comeback efter att ha legat i vila ett tag. Det blev till slut två fiskar för Anders och en tappad för min del - en riktigt fin blänkare som dock lyckades göra sig fri från kroken innan jag hann ta ett foto på den. Nåväl, det blir förhoppningsvis bilder på fiskar imorgon istället då siktet är inställd på en kajaktur..det ser jag fram emot.








Sunday, 19 March 2017

Under mörka och hotfulla moln

Vi var ute idag igen -  Anders och jag. Ute på nya äventyr längs kusten, ute i elaka sydostliga vindar som efterhand började föra in tillika elaka moln över oss. Mörka, fuktmättade och hotfulla moln som förr eller senare skulle släppa sin last över våra huvuden. Det blev efterhand precis så rått som man trodde det skulle bli, kanske för rått för att stå utvadade en söndag eftermiddag när man egentligen kunde varit hemma - i värmen med familjen. Nu var vi dock ute och en stor fördel med den typen av väder är att man i princip får kusten för sig själv, och det är något vi båda gillar. När det sen visar sig att vattnet har just den kulören man älskar så glömmer man snabbt de iskalla vindarna, och inte minst vågorna som ständigt och utan pardon slår in i en. Vad vi tycker betyder dock många gånger inte att fisken tycker likadant. Sådan var det idag nämligen. Kanske inte särskilt förvånande egentligen - lite värme och sol hade kanske ändrat på resultatet men det till trots så såg det otroligt hett ut. Nä, fisken tyckte väl det var för rått för att vara med på dansen idag - eller så befann dem sig någon annanstans och gjorde någon lycklig. Vem vet? Vi såg i alla fall inte minsta antydan till fisk.
När så ljuset övergick alltmer i en mörkgrå nyans, samtidigt som de mörka och hotfulla molnen uppfyllde sitt kall, blåste vi till reträtt. I bilen började vi dock snabbt smida nya planer - det kommer ju en ny vecka och med det nya äventyr..

Saturday, 18 March 2017

Äkta silver

Pure silver
Efter att ha laddat batterierna med en rejäl portion chili con carne var jag klar för att hämta upp Anders. Efter nattens oväder såg det mestadels mörkt ut i vattnet längs med kusten, kanske inte helt oväntat. Det finns dock ett par rev som tål en hel del innan dessa också blir ofiskbara och det var till ett av dessa vi först stannade till vid. Ja, detta fantastiska rev som återigen visade sig vara fiskbar trots att, märkligt nog, reven strax väster och öster inte är det. Ett magiskt rev som dessutom nästan alltid ger ifrån sig fisk. Så även idag. Fisken högg ungefär samtidigt som solen bröt fram mellan molnen, mest för Anders men även för mig när jag väl bytte över till en OLR kutling - något som Anders så försynt börjat sitt fiskeri med och därför tagit ledningen. En ledning som han höll igenom hela dagen även om jag nu fick den största och kanske blankaste. Yepp, fisken var så blank att fjällen nästintill flög av genom att bara titta på den. Äkta silver, helt enkelt!
Vi körde vidare efter någon timme, lite grann för att se hur det såg ut vid det andra tilltänkta revet men mest för att fisket dog ut en aning. Det såg bra ut, åtminstone från vägen. Väl stående på revet så kändes det inte alls lika hett, vattnet var nån grad kallare eller åtminstone kändes det så. Vi gav därför upp ganska så omgående och körde tillbaks till vart vi startade fisket. Tyvärr så hade en del hänt på bara den timmen vi varit borta. Den alltmer tilltagande nordvästvinden i kombination med ett stigande vattenstånd hade på kort stund förvandlat vattenfärgen på revet till nästintill cafe latte. Det gick inte att fiska, helt enkelt. Synd, verkligen synd för dagen hade fortfarande ett timmar kvar av sitt liv och solens strålar värmde gott, riktigt gott. Det får bli en annan dag, kanske redan imorgon..kanske.


Monday, 13 March 2017

En tur i tranornas tecken

Jag gick längs med stigen på väg ned till vattnet. Under den korta promenaden ned till stranden omgavs jag av ett härligt fågelkvitter från den intill liggande heden, men det var precis innan jag nådde strandkanten som jag plötsligt nåddes av ett väldigt karakteristiskt trumpetläte. Jo minsann, i fjärran kunde jag se årets första flock tranor komma flygandes i perfekt v-formation och på väg in över land. Som om fågelkvittret inte var nog som vårtecken kom nu 10-15 stycken tranor och fulländade upplevelsen om vårens ankomst. Som alltid, när jag ser de första tranorna på året, flyger mina tankar iväg till sommarstugan uppe i Norrland. Plötsligt stod jag och längtade till tystnaden som råder över Voutnersjön när jag sitter i min eka och metar efter abborre, den tystnad som plötsligt bryts av tranornas trumpetande tidigt på morgonen eller storlommens klagande läte i den ljusa norrländska sommarnatten. Tankarna for verkligen iväg och jag märkte plötsligt hur jag stod och log, jag log verkligen med hela kroppen alltmedan tranorna passerade förbi.
Fylld av energi gick jag ut på revet och började kasta. Det kändes egentligen som om det kvittade huruvida fisken högg eller inte. Men nu ville ödet något annat för jag fick på ganska omgående en rätt stor blankbesa, en fisk som dessutom hade muskler nog för att både hoppa och göra några korta rusningar. Det var en blänkande slips som strax därefter fick friheten åter. Att det fanns fisk blev jag återigen varse om då en fin blänkare strax under måttet högg den Gråe-Frede som satt på tafsen. En härligt blank rackare som fullständigt tuggade sönder flugan.
Det var under bytet av flugan som dagens och därmed årets andra flock tranor kom flygandes över mig och in över land. Var det inte bara helt fantastiskt?? Vilken dag!! En verkligen härlig dag i tranornas tecken. Mycket bättre än så kunde det inte bli och efter att ha fått ytterligare en besa kände jag mig mer än nöjd. Nöjd med dagen och på allt den bjudit på..härligt!

Sunday, 12 March 2017

Min "nya" Lesath


Mercedes SLS AMG är en bil jag jag gärna hade ägt. Vem vill inte det? Tyvärr har jag inte råd att köpa en. Vad jag däremot haft råd med är att köpa spinnspönas motsvarighet till Mercedes SLS AMG. Jag talar självfallet om mitt Shimano Lesath spö. Ett fantastiskt spö, dock har jag alltid tyckt att färgen på ett så pass grymt spö inte varit i linje med dess exklusivitet (fåfängt kanske men nu tycker jag så). Nä, färgen är rent ut sagt förbannat tråkigt. Jag menar, hade jag haft råd med en Mercedes SLS AMG så hade den självklart varit i en grymt snygg färg, vad annars?? Så, för drygt en månad sen lyckades jag ta sönder en av de översta linringarna och till en början var tanken att endast reparera denna men så råkade jag snubbla in på UniqueRods hemsida (länk finns bland andra intressanta länkar till höger). UniqueRods drivs av Stefan Nyberg, som förutom att custom-bygga spön, också reparerar samt även omlackerar gamla klingor. Plötsligt kom tanken på att ge min Mercedes SLS AMG till spö en passande färg. Garantin på spöet hade dessutom sedan länge gått ut så jag tog kontakt med UniqueRods för att lite löst höra vad det skulle kunna kosta. Tanken var att ge klingan en retro look och färgen skulle vara något i stil med gul/guld/bambu på klingan och mörkbrun/koppar färg på lindningarna. Efter att ha snackat med honom samt fått en offert var det bara att köra på och det är ett beslut jag definitivt inte ångrar.
Ursprungsfärgen
Sammanfattningsvis så började jag med att skicka honom en färg som han kunde utgå ifrån och så fick jag bilder på olika färgblandningar som jag då kunde styra kulören på. Vad avser lindningarna fick jag bilder på den nylackade klingan tillsammans med olika kulörer på tråden, som jag då kunde välja emellan. Slutligen valde jag färgen på dekorationstråden och efter det var det klart för klarlacken. Kommunikation var hela tiden på topp så jag kunde verkligen steg för steg följa utvecklingen och därmed tycka till. Nu när jag fått den ny lackade klingan hem kan jag bara säga att arbetet och finishen är på topp. Totalt tog det cirka 4 veckor från det att jag skickade den tills jag fick hem den.
Jag har nu min egen Mercedes SLS AMG variant i form av ett customlackad Lesath, i en färg jag tycker är förbannat snygg. Viktigt? Jag antar väl att det är lika viktigt som att ha en bil i en snygg färg, bara för att ge ett exempel. Det känns i alla fall nästan som om att jag fått hem ett nytt spö, om inte annat så har den åtminstone fått nytt "liv" efter faceliften. Jag har också under tiden den varit på lackering verkligen saknat den, så det skall bli kul att få komma ut med min "nya" custom lackade Lesath..riktigt kul!!













Friday, 10 March 2017

Vårlikt och med fisk på hugget

Om våren kändes avlägset igår så var den nästan kommen idag. Yepp, det var en dag där jag dessutom tänkt mig hinna med ett par timmars kastande - innan jag skulle iväg till jobb.
På väg till den tilltänkta fiskeplatsen började det så smått att spricka upp, och när jag väl anlände så lyste solen med all sin kraft över reven. Det värmde, både i kropp och själ. Jag gick med glada steg nedför slänten och fyllde lungorna med en stor portion tro, alltmedan jag gick ut på revet. Jag började fiskeriet innan jag ens hade börjat trampa vatten, och det hade inte ens nått knäna förrän jag såg en öring rusa iväg till djupare vatten och sedan ytterligare en till. Att jag lyckats skrämma undan 2 fiskar retade mig en aning, trots att jag varit försiktig. Å andra sidan verkade ju fisken vara definitiv närvarande, och inte särskilt förvånande på riktigt grunt vatten. Det bådade gott, helt enkelt!! Jag skulle dock få tillfälle att reta mig igen och det efter att jag haft ett rejält hugg som jag, till min förvåning, inte lyckats sätta. När jag väl vevat in Bombarda flötet fick jag se förklaringen - flugan var borta. Jag hade slarvat med knuten - något som inte skall hända och som retade mig vansinnigt mycket. Nåväl, några svordomar senare satt en ny Grå Frede som vapen och den skulle inte göra mig besviken. Under den kommande timmen lyckades jag landa tre stycken blänkare varav en på ca 55-60 cm, men också tappa två.

Dessvärre började vinden, som vridits till hård nordväst, att driva ut en massa mög från land vilket fick färgen på vattnet att anta alltmer en cafe latte kulör. Jag skulle förvisso iväg och jobba men jag hade åtminstone en timme kvar, och dessutom verkade ju fisken vara lika uppspelta som jag över det fina vädret. Men, det var inget att göra - jag hade heller inte tid eller lust till att uppsöka nya fiskbara platser. Jag tog dock ett par sista kast innan jag rundade av dagen med att mäta vattentemperaturen till härliga 6 grader. Vi är på väg åt rätt håll åtmisntone, hoppas det håller i sig för nu dröjer det några dagar innan jag är ute igen..jag håller tummarna så länge!!




Thursday, 9 March 2017

Rugbybollen som flög (for) iväg

Idag tappade jag vad som hade varit årets hittills största fisk, med råge. Yep, det var en riktigt fin skapelse som tyvärr inte hade lusten att följa med hela vägen in till mig. Dagen började annars rätt så lugn och då Erik var med på fisketuren så blev det lite av dagens melodi idag, stilla och lugnt vill säga. Det brukar bli så när Erik hänger på.

Vi började fiskeriet där jag förra veckan haft riktigt schysst fiske, med några fångade blänkare. Idag var det inte fullt lika spännande, på den platsen vill säga. Ja, förutom den fisken som plötsligt for iväg som en projektil rakt framför mina fötter. En stadig pjäs som var inne på riktigt grunt vatten och sökte föda. Nä, förutom den firren och så ett missat hugg så hände det inte så mycket mer. Vi sökte vidare, i lugnt och stilla tempo så klart. Tårna behövde nämligen tinas upp en stund så vi passade på att plocka fram termos och mackor, innan vi körde vidare i det grådisiga vädret. Ja grått, det var verkligen grått och under förmiddagen även riktigt rått. Våren kändes verkligen avlägset och då kvittar det hur många vintergäck, snödroppar och krokusar som dykt upp. Det blåste dock en sisådär 4-5 ms sydväst och vattnet var lätt färgat så det var bara till att gilla läget och stå ut med det grå-råa vädret.



Ny plats och därmed nya tag. Kutlingen åkte gång på gång ut i sitt sökande efter fisk när det så plötsligt, och längst ut på ytterspetsen av revet, dagens första fisk högg. En firre som dock visade sig vara en praktbesa och som sådan fick den därför snabbt friheten åter. Erik kämpade också på men det var tyvärr glest med fisk så vi sökte vidare, dock efter att vi tagit en ny tépaus så klart. Det behövdes mer än väl, då även en tilltagande ryggsmärta började ge sig till känna.


Jag bytte över till Bombarda på dagens sista rev och det var också där det exploderade till vid ett kast längs med land, och på riktigt grunt vatten. Fisken tog Polar-Magnus flugan med ett rejält klipp, tänkte under några sekunder och så for den iväg med ett helsikes drag. Ja jädrans, vad fisken drog! Dagen hade som sagt fortlöpt under ganska så lugna och stilla former, och så plötsligt väcktes jag till liv av ett ånglok som drog iväg med en brutal kraft. Det var ren och skär lycka...tills den fick för sig att hoppa. För visst, det var under hoppet jag fick se storleken på fisken och framför allt konditionen på den. Det var en rugbyboll i silver som flög ut ur vattnet och med det, åter ut i friheten. Yepp, när fisken landade kände jag hur tyngden försvann från klingan. Flugan hade lossnat, tyvärr. Så där stod jag och kände mig helt stum och tom....under en kort stund, för det var härligt så länge det varade och även om jag naturligtvis grämer en aning, så sitter den där fullkomligt brutala rusningen kvar i mitt fiskeminne för alltid. Efter adrenalin ruset började ryggsmärtan att så smått återvända och då Erik också kände detsamma tog vi en sista kopp té, packade ihop och körde hem..hem till värmen och familjen..och soffan, så klart..det tackar ryggen för..