Sommaröringar

Radion spelade Sultans of swing. En rock klassiker som fick mig rejält taggad. Klassiska var också de fiskevatten jag var på väg till, manad av de senaste dagarnas fina fångster längs sydkusten. Månne det icke bli fisk idag? Vattentemperaturen var kanske högre än önskvärt men vad gjorde det när jag ganska tidigt fick se en öring hoppa. Det var dock inte förrän solen sjunkit bakom krönet och Mark Knopflers gitarrspel börjat klinga av som hugget kom - som jag missade. Arghh, vad det grämde mig men jag var åtminstone på rätt plats. Vinden började efterhand att lägga sig allt mer och horisonten började anta lila/rosa nyanser.

Jag la ett kast längs med tångbältet, vevade in en gång varpå det sa pang. Ett ursinnigt och typiskt sommarhugg från en öring på dryga 55 centimeter som strax därefter fick gå tillbaka. Däremot fick den andra, som jag fick halvtimmen senare, ångra sitt glupska beteende och följa med hem. En firre på 2850 gram och 62 centimeter som svalt rejält en OLR Slim i tobisfärgen. En härlig fight bjöd den på dessutom, precis så som en sommarfisk skall göra. 

Jag började gå tillbaka mot bilen, fortfarande nynnandes på Sultans of Swing. Jag hade kunnat fortsätta fisket men jag var nöjd, mer än nöjd. Jag packade samman och satte mig ned på en sten vid vattnet. Längre ut, längs med tångbältet bjöd en fisk på ett galant luftsprång. Som en avslutande show, härligt..

Äntligen ute igen

Jag gick längs med stigen där jag gått så många gånger förr. En deja vu kändes det som. Många var de minnen, som passerade förbi, om fina blanka fiskar jag fått på denna plats genom åren. Flertalet 4+ blänkare som för alltid etsat sig fast i minnet.  Härliga, minnesvärda fighter. Nu var det dock en ny dag efter ett långt uppehåll. Ja, väntan har varit lång men det har ju också varit rena medelhavsvärmen under en lång period. Idag blåste det dock en hård nordväst och lufttemperaturen var nere på 14 grader. Den kombon betydde en förväntad sänkning av vattentemperaturen på sina ställen. Väl på plats mättes temperaturen till 10 grader, något som var lägre än förväntad men det fick mig åtminstone att tro på det.

Med vinden i ryggen blev kasten olympiskt långa, så pass att jag blev varse om att det var dags att lägga på ny lina. Tankarna for iväg huruvida drillningen hade gått ifall en stor öring huggit längst ut i kastet, och med så lite lina kvar på rullen. Nu behövde jag inte oroa mig för det då ingenting hände under de två sena kvällstimmar jag var ute. Nä, det sa aldrig pang idag men om nu vädret tillåter så kanske det gör det nästa gång. Åtminstone hoppas jag att det inte dröjer allt för länge innan jag är ute igen..

Från njutning till ilska..till njutning igen.

Jag satte mig ner en stund och andades in havsbrisen. Östersjön skimrade vackert i eftermiddagssolen och högt uppe i skyn antog molnen fjäderliknande formationer. Våren visade återigen sin allra bästa sida. Det skulle njutas av några timmars fiske och förhoppningsvis ville fisken vara med i leken. Det dröjde dock en stund innan första fisken högg, men å andra sidan var det en otroligt vacker öring på cirka 60 cm. En fisk som i solen skimrade vackert och som efter ett snabbt mobilfoto fick vända tillbaka till havets djup.

Skimrande silver

Jo då, jag njöt eller åtminstone gjorde jag det fram tills det dök upp en liten båt med två äldre herrar. Dem gjorde det mitt under drillningen av dagens andra fisk, och var något som tog bort en hel del av drillningens behållningen då de började lägga ut två stycken garn strax väster om mig. Plötsligt hade min tilltänkta fiskväg blivit blockerad av nästan 400 meter garn. Trist, men jag tänkte inte det påverka mitt glada humör så jag vände istället blicken österut och började fiska av mot den riktningen. Eller, jag trodde jag skulle göra. En halvtimme senare dök det nämligen upp en andra båt med en ännu äldre herre som fullständigt hänsynslöst började lägga ut sitt garn mitt framför näsan på mig!! Att jag påpekade detta för honom brydde han sig inte ett dugg om. Måttet var nu rågat och då han dessutom la ut ett garn som säkert var 300 meter långt (och därmed olovligt) anmälde jag förfarandet för Kustbevakningen. Huruvida dem kom kan jag inte svara på och jag stannade heller inte kvar för att ta reda på det. Nä, ilsken som uppretad geting körde jag därifrån till mina hemmavatten för att där varva ner och avsluta dagen på bästa tänkbara sätt. Med en solnedgång värd all guld i världen och som efter allt som hade hänt var behövlig..väldigt behövlig.

Varför rensa ogräs när man kan få fisk

Det är inte mycket som slår en skön vårdag. Från trädgården hörde man idel fågelsång, humlorna surrade runtomkring i sin jakt på nektar och tulpanernas svällande knoppar hade börjat titta fram.
Jag borde egentligen rensat ogräs i rabatterna men det var kusten som lockade. Inte minst när en skön sydvästlig bris smekte sydkusten. Egentligen skulle jag ha befunnit mig på Listerlandet, men annat dök oväntat upp så jag fick snällt stanna hemma medan Anders med följe åkte iväg. Nu hade dock eftermiddagen äntrat och det oväntade åtagandet var över. Jag visste vad jag ville göra och inte var det att kratta höstens fallna löv och rensa i ogräs i rabatterna. Det fick bli en annan dag.

Jag hittade fisk nästan med en gång och det var dessutom fiskar med storlek. Blanka och tjocka krabater som låg mellan 50-55 cm. Det var fisk som patrullerade längs kanten till en avlång sandfläck och som utan tvekan var ute efter tobis. Dem högg hårt och när dem inte gjorde det så var det ibland 2-4 stycken följare efter min OLR slim. Yep, det var stundtals galet med fisk och dessutom var vissa av följarna riktigt fina firrar. Det var därför inte särskilt förvånande när dagens första 3 kilos fisk högg. Ett härligt hugg efterföljt av en fight som fick klingan att böja sig i en stor båge under kajaken.

Första kring 3 kilo

Jag kunde inte låta bli att tänka på vad jag hade gått miste om jag stannat hemma och krattat löv. Yep, jag hade även gått miste om dagens sista fisk. En fin blänkare på 3.2 kilo som hade fullständigt slukat OLR genomlöparen. En fullständigt galen fisk som nästan fick min höger biceps att krokna. Helt crazy samt galet kul att träffa på så mycket fisk och dessutom återigen få 2 fina firrar kring 3 kilo. Det blev i allt cirka 9-10 öringar (och några tappade) varav endast 2-3 stycken var under måttet. När det dessutom inte dök upp en endaste näbbgädda kunde man inte vara allt annat än glad i hågen. Kratta löv? Rensa ogräs i rabatterna? Det blir nog inte gjort imorgon heller...

3200 gram silver

Med stor fisk i farten

Dagens första 3 kilos fisk

Det började med en sydvästlig vind. Dessförinnan hade Östersjön, så långt ögat nådde, legat helt spegelblankt. Grav och gräsänder, ejdrar samt knölsvanar såg till att skapa lite liv i ett annars stilla hav. Några strandskator vadade längs strandbrynet, en bit längre bort, på jakt efter smått och gott. I en sådan inramning gjorde det inget att fisket hitintills varit resultatlöst.
Jag visste dock att en sydvästlig vind på 3-4 m/s skulle blåsa in kring lunchtid och det kunde kanske ändra förutsättningarna för att få lite mer aktivitet under vattenytan. Prognosen höll, så när den utlovade vinden svepte in över kustbandet steg också min tro på fisk. Det kan ha varit en slump men det dröjde hur som helst inte länge, från det att vinden satt lite rörelse i vattnet, förrän det sa pang. Ut ur vattnet hoppade en blänkare av god kaliber och satte genast fart i tillställningen. Den hoppade säkert 5-6 gånger och gjorde några galna rusningar, vissa av dem plogandes genom vattenytan. Stillheten var plötsligt över, minst sagt, och efter en härlig fight kunde jag avkroka dagens första fisk i 3-kilos klassen.

Dagens andra 3 kilos fisk

Var det en ensamvarg eller fanns det fler fiskar i svängen? Svaret kom stunden senare då en hyfsad stor besa högg lika hårt som den första. Plötsligt hade fisken dykt upp och det var dessutom inte några små krabater. Jag gick snabbt upp för att rigga kameran på time-lapse fotografering, skrev till Anders och Henrik, och gav mig ut igen.
Efter några kast sa det smack varpå en ny blänkande öring i 3-kilos klassen for iväg i värsta raseriutbrott. Att jag njöt är väl ingen understatement, speciellt när ytterligare en stor öring valde att hugga min OLR-tobis. Det var också dagens största fisk - en urstark blankbesa på sisådär 80 cm. En fisk som i fullmatad kondition varit rena drömöringen.
Anders dök upp strax därefter och vi fiskade en kort tid tillsammans innan jag motvilligt drog hemåt för andra åtagande.

Blankbesan på dryga 80 cm.

Som sagt, det började med en sydvästlig vind. En vind som kanske satte fart på fiskarna, kanske inte. En sak är säker i alla fall, jag är där snart igen. På kusten..

Det förlösande hugget

Tärnorna dök långt ute idag, förmodligen i jakt efter tobis. Jag jagade också, fast efter öringen. En jakt som efter flera timmars fiske inte hade resulterat i något och som gav mig huvudbry. Allt verkade upplagt för en huggbonanza. Väder och vind stämde väl in på vad jag ansåg borde ge fisk, men icke. Tärnorna gav kanske delvis svaret. Möjligen befann sig fisken, även idag, långt ute där tobisen verkade befinna sig. Kanske skyggade också fisken att komma nära land i det låga vattenståndet som rådde i kombination med den högt ställda solen. Igår hade jag hittat fisk långt ute i kastet men idag befann dem sig kanske utom räckhåll. Ja, om man bara visste.

Härlig bonus på väg till vattnet

Jag grubblade vidare samtidigt som jag fortsatte mitt sökande efter det förlösande hugget. Ja, detta eviga sökande efter havets silver. Det förtrollar en, det kommer det alltid att göra. Det gör att man gång på gång söker sig till kusten, i ur och skur. Magi, skulle någon kanske säga. Jag instämmer, i alla bemärkelser.
Nåväl, skurarna slapp jag åtminstone och med lite tur kanske någon förvirrad öring tog vägarna förbi mina kast. Så äntligen, när tiden hade börjat rinna ut för mig kom det förlösande hugget. Efter de senaste dagarnas små krabater var det en helt annan kaliber i fisken. Det var ren och skär råstyrka. Den där ursinniga kraften som förtrollar en och som binder en vid kusten för alltid. Magi, som sagt. Jo då, en fisk förirrade sig till sist in i mina kastdomäner och vilken fisk dessutom...jo, jag tackar..

3780 gram silver

Fler små krabater

Dagens första besa

Jag avslutade idag på samma plats som sist och med ungefär samma resultat. Småttingar, mängder med småttingar. Dagen började annars långt österut. Till en plats jag inte varit på många år men som jag tyckte var dags att återse. Tyvärr blev jag inte särskilt långvarig då vindarna blåste mer än vad prognosen hade förutspått och då denna plats lätt blir grumset var det bara till att köra vidare.
Jag var minst sagt aktiv idag i mitt letande efter fisk. Jag besökte inte mindre än 7 platser och med väldigt omväxlande resultat.

En av de nio små krabaterna

Dagens väder var även det väldigt omväxlande med dimma till att starta med, därefter sol följt av en himmel täckt av mörkgråa moln för att så slutligen spricka upp igen. Solen behagade därmed att göra en sällskap under den sena eftermiddagen och kvällen. Det var bara fisken som saknades. Jag hade förvisso lyckats få några enstaka fiskar här och där (3 besor) men det kändes magert med tanke på förhållandena. Jag hittade dock fisken till slut och det var på samma plats där jag sist träffat på ett stim med små blanka krabater. Det var dock inte förrän jag vågat mig långt ut på några sandrevlar som i normalt vattenstånd inte går att nå. Där och långt ut i kastet fann jag dem - tusenbröderna i sina blanka kostymer. Huggvilliga och fullständigt galna! Dock var ingen av dem ens över 40 cm. Efter det tidiga och magra fisket var det naturligtvis kul med så mycket huggvillig och hoppglad fisk. Inte minst var huggen enormt adrenalin givande då det sa bara pang efter pang. Dock slank det inte in någon större fisk idag heller men det kanske det gör imorgon. Det blir nämligen en ny tur och jag tror jag vet vart jag skall..