En liten rackare, ravioli och björnbär.

Nu när fredningen närmar sig med stormsteg och den senaste tidens blåsande ha lagt sig tog Anders och jag chansen att komma ut och blöta våra drag. Det var ett tag sen sist men höga temperaturer lockar inte till fiske. Nu dock, när tempen sjunkit till cirka 15 grader ökar tron på fisket betydligt och tron är något som taggar en till att komma ut. Vi trodde på det som sagt, speciellt när jag efter en kort stunds kastande fick på en liten rackare. Dock anlände några andra fiskare strax därefter så det blev enligt vårt tycke lite väl trångt. Vi sökte därför nya vatten att pröva lyckan på. Ja, vi sökte fisken på ett flertal ställen men den gäckade oss under resten av dagen. Dagen var dock inte på något sätt förspilld. Nä då, det var gott om tid över för trevligt samvaro med raviolilunch på schemat samt lite björnbärsplockning för min del. Regnet lyste också med sin frånvaro så det njöts till fullo, trots det magra fisket.
Snart är det fredning, som sagt. Kanske hinner jag med en runda till, kanske inte men jag hoppas. Om inte så blir det säkert någon runda till Danmark eller lite höstfiske efter gädda. Vi får väl se..

En tidig morgon

Jag var uppe redan vid 0430 tiden. Inte för att jag hade satt klockan men jag råkade vakna och kunde inte somna om så tanken som for igenom mitt morgontrötta huvud var att ge mig ut. Tanken blev till verklighet så stunden senare satt jag i bilen och körde förbi flera harar som förirrat sig på vägen. Solen hade nyss stigit upp ur horisonten och lyste svagt upp dimslöjorna som reste sig över slätten.

Härlig men kylig morgon

Vattnet var hyfsat klart och jag kunde redan vid första kast se fisk efter OLR wobblern. Det var flera stycken tobisar som nyfiket undersökte OLR kutlingen. Jo då, det var gott om nyfikna tobisar och det dröjde inte länge förrän den första tobisen av totalt tre råkade bli hängandes i kroken. En bit längre ut dök fisktärnor efter dem för att ibland flyga förbi med tobisar hängandes ur munnen. Förhoppningsvis var också öringar på jakt efter dem denna tidiga och kyliga morgon.

Gott om nyfikna tobisar

Timmarna gick och när den kyliga morgonen väl övergick till förmiddag började Patagonia puffen kännas allt för varm. Det var när jag började fundera på att gå upp och ta av mig puffen som hugget kom. Den slog och välte några gånger innan den for iväg mot mig så att jag fick veva in allt jag kunde. När jag väl fick kontakt gjorde den några galanta hopp innan den till slut gav sig. På land stod några tyskar och hojtade om den var "gross", stor på tyska. Nä då, svarade jag men så pass att den fick följa med hem till röken. Jag hade nu varit ute i 4-5 timmar och kaffesuget blev allt påtagligare så jag packade samman. Väl hemma väntade nybakat bröd. Härligt..

Tjocka och trinda sommarfiskar

Jag hade egentligen inte tänkt dra ut en sväng idag men det var en sån där dag då jag var extremt rastlös. Att dessutom ligga på en Baden-Baden stol i princip hela dagen gjorde inte saken bättre. Nä, någon gång under den sena eftermiddagen fick jag nog av att inte göra något, gick upp och satte på mig vadarna. Jag visste inte riktigt vart jag skulle men det slutade med att jag hamnade på samma ställe som sist och precis som sist var det lika tomt på fisk. Jag hade dock bestämt mig att vara mer mobil i min jakt efter fisk så jag drog ganska snart vidare.

Att byta plats var ingen dum idé och det av flera olika skäl. Det var minst sagt ett väldigt underhållande fågelliv och så var det dessutom fisk på plats. Det dröjde nämligen inte länge förrän jag möttes av ett rappt hugg efterföljt av ett rejält skådespel i luftakrobatik. Fisken låg kring måttet, var rejält tjock och besatt därmed en rejäl portion skånsk krut. Ja attans var det var fart i fisken, precis som det skall vara i en tjock och trind sommarfisk. Glömd var rastlösheten, inte minst när det halvtimmen senare högg igen. Öringen var aningen större och var precis lika galen som den första. Ursinniga rusningar fick slirbromsen att ljuda högt och klingan att böjas ända ner i korken. Allt inramat av idel fågelsång från land och med solen sjunkande bakom trädkulissen. Sommarfiske i allra högsta glans. Ljuvligt...

Tillbaks på kusten

Idag var jag så åter på kusten. Uppehållet har varit lång, alltför lång men jag står inte ut med hur näbbgäddan fullständigt saboterar öringfisket. Då stannar jag hellre hemma, tyvärr. Skönt var det i alla fall att återigen stå och känna havsdoften, sältan i luften blandat med den omisskännliga doften av tång. Att återigen får se gråhägern lyfta från en av de många stenarna och lojt flyga iväg. Gravänderna med sin ständiga smattrande ljud som ideligen lyfte och landade på vattnet. När temperaturen dessutom höll sig kring behagliga 15 grader kunde jag inte annat än njuta som ett litet barn. Fisket då? Nja, det blev bom men vad gjorde det. Näbbgäddan lyste dessutom med sin frånvaro, härligt..

Invasion av de silvergröna kanylerna

Rapsfälten har börjat blomma och börjat färglägga Söderslätt utöver det vanliga. Vackert men dessvärre brukar det också sammanfalla med ankomsten av de avlånga silvergröna-kanylerna. Yep, idag kunde Anders och jag konstatera att horngäddan nått sydkusten. Inget märkligt med det egentligen, det gör dem ju varje år vid denna tidpunkt och till många sportfiskares glädje. För en dedikerad öringfiskare är det dock rena pesten när dessa kanyler fullständigt invaderar kusten. Särskilt i år känns det extra förargligt då april, på grund av väder och vind, inte kunna komma upp i normalnivå, rent fiskemässigt sett. Visst, jag fick en fin blänkare förra helgen men i övrigt har det varit minst sagt sparsamt med huggen.

Vackert just nu på Söderslätt

Sparsamt med öringhugg var det idag också. På den första fiskeplatsen vi hamnade på var det för mycket gojs som fastnade på draget, på den andra platsen var det fullständigt horngäddainfekterat och på den tredje platsen var det förvisso tomt på horngädda, men dessvärre också tomt på öring. Nä, det blev en tidig hemfärd idag väl medveten om att det nu dröjer till en bit in i juni förrän invasionen av kanylerna med de gröna benen avtar. Som sagt, det finns dem som glädjer sig - jag gör det inte. Suck..

Påsksilver

Så vände äntligen vinden! Efter några veckors ihärdigt blåsande från öst började det blåsa sydväst idag. Började egentligen så smått igår när jag och Anders var ute en tur med kajakerna, men det var mest stiltje och stiltje blev det också i fiskväg. Jag varken såg eller kände något igår. Dock hade jag bestämt mig att dra ut idag innan påskmiddagen. Sagt och gjort ! Vid 09-tiden stod jag utvadad i nästintill vindstilla förhållanden. Prognosen talade dock om att vinden skulle kring lunch börja blåsa från sydväst, något jag hoppades skulle ske i god tid innan jag skulle iväg på påskmiddagen.

Så där stod jag på revet, i rejält lågvatten, och kastade gång på gång en OLR-kutling i det stilla havet. Särskilt stilla var det dock inte runt omkring mig. Det var nämligen ganska underhållande att iaktta alla gräs- och gravänder som gång på gång lyfte och landade på vattnet. Dem trivdes väl i solen lika mycket som jag gjorde. Jag fiskade under ett par timmar idogt av området, dock utan resultat. Vinden började åtminstone att sakta men säkert krusa ytan, något som höjde förhoppningen om fisk. Det blev med tiden allt bättre, vinden fick mer fart och kom så småningom upp i cirka 4-5 sekundmeter. Jag började tro på det alltmer, inte minst när jag plötsligt kände ett nafs som stunden senare blev till ett hugg och strax därefter en avkrokad liten öring.

Med ett leende på läpparna fortsatte jag fisket, ett leende som blev betydligt större när det kvarten senare högg igen i vevstoppet. Gunget som följde avslöjade en fisk av betydligt större kaliber än den förra, något som bekräftades vid det första hoppet. Fisken rusade iväg, mitt adrenalin likaså. Klingan stod i rejäl båge ända ner till korken och jag kunde inte göra annat än att njuta. Det tog ett tag men den gav sig till slut och jag kunde därmed håva en riktigt fin blänkare på 3.35 kg. Var det sydvästen som blåste upp under dagen som levererade eller var det en slump? Inte vet jag men påsksilvret var levererat i alla fall..gött!

Väl grillade i kinderna

Det var över en vecka sen jag var ute sist. Inget som har varit självvalt men den pestliga vinden från öst har ju ställt till det en hel del. Den fortsatte att blåsa idag men i lite mer beskedlig styrka så Anders och jag drog ut en sväng med kajakerna. Temperaturen skulle dessutom i den utlovade solen komma upp kring 15 graders strecket - härligt efter att ha haft några kylslagna dagar. Ja, solen skulle verkligen värma upp dagen för oss. Något som behövdes för att hålla humöret uppe för det började minst sagt segt. Det var så pass segt att vi tog en tidig paus vid ett fort för att ladda batterierna med lite käk. Det var riktigt skönt vid fortet, solen gassade på rejält samtidigt som Anders sörplade i sig gulaschsoppan och jag tryckte i mig några mackor. Vi hade kunnat stanna där ett bra tag om det inte varit för att vi var ute efter silver så vi drog vidare västerut.

Där var vinden inte alls lika påtaglig men ändå så pass att den krusade vattenytan. Vi rörde oss över stora vattenytor i vår jakt efter fisken. Det tog ett tag men så hittade vi plötsligt ett område där vi fick några snabba blanka krabater, varav ett par låg kring måttet. Det var bra krut i fiskarna trots deras ringa storlek, inte minst var dem extremt hoppglada vilket fick en att dra på ett och annat leende.

Vinden mojnade allt mer efter den kortvariga huggsexan och det blev nästintill spegelblankt. I stiltjen hördes svischet från klingan och fiskmåsarnas gälla skri allt tydligare. Just när jag började hamna i ett meditationstillstånd sög det till i linan och en ny mindre blänkare hoppade ut ur vattnet. Finns det något bättre än det där plötsliga hugget som fyller en med adrenalin? Knappast! Och inte blev det sämre när ytterligare en krabat behagade att hugga innan solen började dala allt längre ner mot väst. Vi sökte oss slutligen in mot land. Nöjda och väl grillade i kinderna..