Sunday, 19 January 2020

Magert men soligt

Jag hade gått och laddat under hela veckan för söndagens fiskeäventyr. Det var ju ett tag sen sist så fiskehumöret var på topp. Väderprognosen talade om sol och schyssta vindar så det fanns inget man kunde gnälla över. Eller? Njaa, vattenståndet så klart. Den kunde ställa till det så klart vilket det naturligtvis också gjorde. Högt vattenstånd på sydkusten brukar ofta innebära skitigt vatten, speciellt efter några dagars blåsande. Det var också det Anders och jag möttes av, högt vatten i brunt kulör vill säga. Så typiskt.


Vi letade febrilt efter fiskbara vatten, något vi till sist hittade. Förhållandena var långt ifrån optimala men vi gav det en chans, speciellt när den utlovade solen dök upp. Ja, den där härliga solen som värmde hastigt upp kinderna och som fick en att glömma att vi faktiskt befinner oss i januari. Den gjorde oss sällskap under resten av fiskedagen och det var väl tur det för rent fiskemässigt sett var det magert, väldigt magert. Anders tappade en fisk medan jag kände absolut ingenting. Nada!! Jag skall dock inte gnälla, det är januari och det är alltid trögt i januari. Dessutom så kom vi ut i vad som kom att bli en härlig dag i solen och det kan man ju inte gnälla över..

Monday, 6 January 2020

Länge leve kusten

Det skulle bli svårt idag. Att hitta fiskbart vatten längs sydkusten vill säga. Det var i alla fall vad jag tänkte när Anders hörde av sig. Igår hade det extremt höga vattenståndet fullständigt saboterat fiskemöjligheterna och jag var tveksam till att det hade klarnat tills idag.
Jag hade fel, som tur är. Eller rättare sagt, det var blandat kompott. Fiskbart där vi ej trodde på det och ofiskbart där vi mest trodde på det. Jo då, det krävdes en del bilkörning längs kustvägen men vi hittade till slut en plats där vi kunde blöta ner oss och våra drag. För blöta blev vi, ordentligt blöta. Det gick nämligen rejält med sjö över revet. En sådan sjö som gång på gång slår in med kraft, försöker få en på fall. En sådan sjö som sliter tag i en enträget och som aldrig ger upp. Man försöker parera men den vinner, gång på gång.


Det var dock fiskbart som sagt, men det innebär inte det fanns huggvillig fisk eller ens fisk på plats. Nä, det hände inte så mycket så vi tröttnade ganska snabbt på att agera vågbrytare och åkte därför vidare. Sjön var inte lika påtaglig på revet vi hamnade på och dess kulör var det inget fel på. Att det dessutom var 5 grader i vattnet gjorde att vi trodde på det. Vi gav därför revet en rejäl omgång, både innan och efter gulaschlunchen. Det ville sig dock inte, åtminstone inte fiskemässigt sett. Dock lyckades kusten leverera på andra sätt. Den fick oss att känna oss levande i allra högsta grad och det om något får en att envist söka sig dit. Härligt..

Saturday, 4 January 2020

En solig januaridag

Solen hade börjat bryta fram när vi kom fram till vad som skulle vara dagens enda fiskeplats. Under natten hade jag vaknat av att vinden ven i husknutarna och när jag väl steg upp föll det ner snöblandat regn. Det var med andra ord inte särskilt lockande att bege sig ut. Prognosen talade dock om sol senare under dagen och för en gång skull höll den utlovade prognosen. Jo då, när Anders och jag började skicka iväg våra OLR drag i böljerna blå sken solen i all sin prakt. Den skulle dessutom göra oss sällskap under resten av dagen.


Det var lagom smågrumset i vattnet samtidigt som brytande vågor rullade in över reven. Det var helt enkelt sådana förhållanden som borde locka fram skygga storöringar till hugg. Eller? Det började också med tidig utdelning för Anders, något som höjde förväntningarna. Jag skickade iväg kutlingen gång på gång, i alla tänkbara riktningar men det enda jag lyckades få var en massa vågskvalp i ansiktet. Det var minst sagt förfriskande även om fingrarna efter ett tag skrek efter värme. Det blev därför många uppvärmande pauser, med väldoftande kaffe inkluderad.


Flugfiskande Linus anslöt efter någon timme. Var det fluga som behövdes för att locka någon öring till hugg? Nja, inte heller han lyckades lura någon fisk till hugg. Vi gav oss dock inte, tvärtom. Jag blev till och med så djärv att jag började fiska utan handskar. Det var ju soligt, trots allt. Tiden gick dock och dagarna är som bekant allt för korta under denna årstid så när solen började dala ner mot horisonten var det dags att tänka på refrängen. Vi åkte hem men det är en ny dag imorgon och den är självfallet inbokad..på kusten så klart..


Wednesday, 1 January 2020

Grådassig premiär men med fisk på menyn

Det var inte den utlovade solen idag. Senast igår kväll visade väderprognosen på att nyårsdagen skulle bjuda på skimrande solsken men vad jag vaknade till var den typiska grådassiga, skånska vinterdagen. Suck!! Och suck var det också med den förkylningen jag dragits med de senaste dagarna. Jag kände efter - skulle jag bege mig ut? Ja, självklart. Inte skulle en kall och grådassig morgon, samt en förkylning hålla mig hemma på självaste premiärdagen. Efter en kopp kaffe blandat med några Alvedon var jag så redo.
Förkylningen var som bortblåst när jag väl skickade iväg de första kasten. Om det var Alvedon-kuren eller den härliga känslan att få stå utvadat på kusten låter jag vara osagt. Det blev inte sämre av det högg till ganska så omgående och årets första fisk blev ett faktum. En liten krabat förvisso men skönt att på ett tidigt stadium spräcka nollan.


Solen gjorde strax därefter ett kort gästspel innan de blyfärgade molnen återigen gjorde entré. Jag började tänka på väderprognosen och hur fel man kan ha. Skrattretande egentligen. Nåväl, det högg igen och halvtimmen senare än en gång. Små blanka krabater som fick mig att dra på några breda leenden.


Det blev också några leenden tillsammans med Henrik och Hashim, när jag väl mötte upp dem strax efter lunch. Hashim har nyligen blivit infekterad av havsöringsviruset och visade en verklig iver av att lära sig allt om den mytomspunne blanka riddaren och dess fiske. Havsöringen har ju den effekten, åtminstone på oss havsöringsnördar.
Linus dök också upp och slutligen även Anders så det blev en premiär präglad av både fisk och trevligt samvaro. Jo då, det blev en väl godkänd premiär med en knippe fiskar och en förkylning som försvann. Eller? ja den har inte kommit tillbaks än i alla fall..

Wednesday, 11 September 2019

En liten rackare, ravioli och björnbär.

Nu när fredningen närmar sig med stormsteg och den senaste tidens blåsande ha lagt sig tog Anders och jag chansen att komma ut och blöta våra drag. Det var ett tag sen sist men höga temperaturer lockar inte till fiske. Nu dock, när tempen sjunkit till cirka 15 grader ökar tron på fisket betydligt och tron är något som taggar en till att komma ut. Vi trodde på det som sagt, speciellt när jag efter en kort stunds kastande fick på en liten rackare. Dock anlände några andra fiskare strax därefter så det blev enligt vårt tycke lite väl trångt. Vi sökte därför nya vatten att pröva lyckan på. Ja, vi sökte fisken på ett flertal ställen men den gäckade oss under resten av dagen. Dagen var dock inte på något sätt förspilld. Nä då, det var gott om tid över för trevligt samvaro med raviolilunch på schemat samt lite björnbärsplockning för min del. Regnet lyste också med sin frånvaro så det njöts till fullo, trots det magra fisket.
Snart är det fredning, som sagt. Kanske hinner jag med en runda till, kanske inte men jag hoppas. Om inte så blir det säkert någon runda till Danmark eller lite höstfiske efter gädda. Vi får väl se..


Wednesday, 17 July 2019

En tidig morgon

Jag var uppe redan vid 0430 tiden. Inte för att jag hade satt klockan men jag råkade vakna och kunde inte somna om så tanken som for igenom mitt morgontrötta huvud var att ge mig ut. Tanken blev till verklighet så stunden senare satt jag i bilen och körde förbi flera harar som förirrat sig på vägen. Solen hade nyss stigit upp ur horisonten och lyste svagt upp dimslöjorna som reste sig över slätten.

Härlig men kylig morgon
Vattnet var hyfsat klart och jag kunde redan vid första kast se fisk efter OLR wobblern. Det var flera stycken tobisar som nyfiket undersökte OLR kutlingen. Jo då, det var gott om nyfikna tobisar och det dröjde inte länge förrän den första tobisen av totalt tre råkade bli hängandes i kroken. En bit längre ut dök fisktärnor efter dem för att ibland flyga förbi med tobisar hängandes ur munnen. Förhoppningsvis var också öringar på jakt efter dem denna tidiga och kyliga morgon.

Gott om nyfikna tobisar
Timmarna gick och när den kyliga morgonen väl övergick till förmiddag började Patagonia puffen kännas allt för varm. Det var när jag började fundera på att gå upp och ta av mig puffen som hugget kom. Den slog och välte några gånger innan den for iväg mot mig så att jag fick veva in allt jag kunde. När jag väl fick kontakt gjorde den några galanta hopp innan den till slut gav sig. På land stod några tyskar och hojtade om den var "gross", stor på tyska. Nä då, svarade jag men så pass att den fick följa med hem till röken. Jag hade nu varit ute i 4-5 timmar och kaffesuget blev allt påtagligare så jag packade samman. Väl hemma väntade nybakat bröd. Härligt..






Sunday, 14 July 2019

Tjocka och trinda sommarfiskar

Jag hade egentligen inte tänkt dra ut en sväng idag men det var en sån där dag då jag var extremt rastlös. Att dessutom ligga på en Baden-Baden stol i princip hela dagen gjorde inte saken bättre. Nä, någon gång under den sena eftermiddagen fick jag nog av att inte göra något, gick upp och satte på mig vadarna. Jag visste inte riktigt vart jag skulle men det slutade med att jag hamnade på samma ställe som sist och precis som sist var det lika tomt på fisk. Jag hade dock bestämt mig att vara mer mobil i min jakt efter fisk så jag drog ganska snart vidare.


Att byta plats var ingen dum idé och det av flera olika skäl. Det var minst sagt ett väldigt underhållande fågelliv och så var det dessutom fisk på plats. Det dröjde nämligen inte länge förrän jag möttes av ett rappt hugg efterföljt av ett rejält skådespel i luftakrobatik. Fisken låg kring måttet, var rejält tjock och besatt därmed en rejäl portion skånsk krut. Ja attans var det var fart i fisken, precis som det skall vara i en tjock och trind sommarfisk. Glömd var rastlösheten, inte minst när det halvtimmen senare högg igen. Öringen var aningen större och var precis lika galen som den första. Ursinniga rusningar fick slirbromsen att ljuda högt och klingan att böjas ända ner i korken. Allt inramat av idel fågelsång från land och med solen sjunkande bakom trädkulissen. Sommarfiske i allra högsta glans. Ljuvligt...