En knippe öringar i ett inferno av horngäddor

Fiskedagen började precis som man vill att en fiskedag skall börja och det är med ett gediget välkomnade av ett fantastiskt fågelliv i vattnet med gravänder, ejdrar och gräsänder i massor. Jag stod länge och iakttog skådespelet innan jag tog de första stegen ut till revet. De flesta fåglarna lyfte och flög vidare medan några få knölsvanar stannade kvar. Jag ställde mig där jag stått många gånger förr och undrade hur mycket näbbgäddan skulle spoliera fisket. Redan vid de första kasten kände jag deras närvaro men det var faktiskt en öring som högg först. En besa förvisso men en öring dock. Därefter var det näbbgäddor för hela slanten på det revet så jag körde vidare till ett annat rev i hopp att finna fler öringar och mindre näbbgäddor. Lyckligtvis fann jag fler blanka krabater av den önskade typen men dock kom jag inte ifrån de långsmala kanylerna. Det fanns öring dock och dessutom verkade de vara på hugget, till skillnad från de senaste fisketurerna. Jo då, inte nog med att jag lyckades landa 7 stycken öringar. Den ena var dessutom en fin blänkare på cirka 3 kilo och som gav mig en rejäl fight. Öringarna högg med jämna mellanrum så att man stod ut med den plågan som näbbgäddorna ställde till med. Dock gick det kring lunchtid allt längre mellan öringhuggen och vid 13 tiden stod jag inte ut längre. Då hade jag horngädda på nästan varje kast och det var mer än vad jag klarade av. Så jag drog hem med vetskapen om att det nu kommer att dröja ett tag innan jag står utvadad igen, eller? Nja, kanske drar jag ut en tidig morgon eller sen kväll då de långsmala kanylerna är mindre aktiva. Vi får se..

Gåtan öringen

Det har varit trögt på sistone av nån oförklarlig anledning. Japp, jag har varit ute ett antal gånger men fisket har varit allt annat än givande. Jag har fått enstaka småttingar förvisso men det i det stora hela har fisket inte alls motsvarat förväntningarna under den sista en och en halv veckan. Har det varit den ihärdiga östliga vinden eller har det varit för många soliga dagar eller en kombination av de båda? Behövs det en väderförändring? Eller beror det på andra faktorer? Ja, jag vet inte.  Jag har i alla inte lyckats finna fisken eller åtminstone huggvillig fisk. Den här veckan har dessutom vinden vänt till att blåsa från västliga riktningar men inte har fisken visat prov på bättre huggvilja. Nä, man kommer aldrig att lösa den gåtan men en sak är säker - att sitta hemma är inget alternativt. Det ska fiskas och det blev det gjort även idag, en heldag dessutom. Lossnade det idag då? Nä, det tycker jag inte. Förvisso landade jag 3 stycken små krabater men när det blåser 4 m/s från sydväst och det är 11 grader i vattnet så förväntar man sig en explosion av huggvillig fisk. Positivt dock är att näbbgäddan än inte har anlänt i stora mängder. Fick förvisso en näbbgädda men annars lyste den med sin frånvaro. Skönt!

I 

När tiden stod still

Någon gång kring 13.30 tiden stod tiden still. Det var då ungefär som jag vaknade till liv av värsta revolverskott till hugg. Det var inte så att jag stod och slumrade till för fisket hade fram tills dess varit alldeles förträffligt med cirka 10 landade öringar varav en blänkare på dryga 3 kilo. Men det här hugget och det efterföljande gunget fick mig nästan att skita på mig. Jag visste genast att jag hade att göra med en fisk av rejäl kaliber, inte minst då den drog iväg på en ursinnig lång första rusning som avslutades med ett hopp. Jag såg självfallet då att fisken var både stor och blank vilket fick mig att tjuta av glädje. Jag ropade på Hashim som befann sig en bit västerut men han hörde mig inte. Fisken, som hade tagit längst ut i kastet, gav inte vika en meter. Nä, istället fortsatte den att dra ut lina i all oändlighet. Det var helt galet och fullständigt magiskt. Just det som gör att man är alldeles förälskad i detta fiske. Nåväl, efter en oändligt lång stund kunde jag slutligen börja ta in lina även om den gjorde några rusningar till. Jag gick dock till slut vinnandes ur en av de vildaste fighterna jag upplevt. Fisken, som jag tailade då håven glömts hemma, var strålande blank och vägde 4.8 kilo. En drömfisk, helt enkelt.

Fisken tog en OLR Tobis

Ja, vilken dag!! En sådan dag som man alltid kommer att minnas. Nu gör det nästan ingenting att horngäddan strax anländer till våra kuster, eller? Nä förresten, dem får gärna dröja ett tag till för efter en sådan fisk vill man ju uppleva samma igen. Man får liksom blodad tand, inte sant? Imorgon är en ny dag till att börja med och gissa vem som kommer att stå utvadad på kusten igen..

Småfiskarnas och storbesornas dag

Om det var stora öringarnas fest häromdan så var det mer småfiskarnas dito idag. Ja ok, jag fick förvisso också 3 stora besor varav den ena var en gigantisk fisk som var klart över 80 cm och vägde lätt över 5 kilo. Den var dessutom hyfsat tjock men dock en besa. Dagen började annars med grillning i Albäcksskogen i Trelleborg med tjocka släkten. Det var naturligtvis väldigt trevligt men jag skulle ljuga om jag inte berättade att det mesta av mitt tankearbete under grillningen var mer fokuserad på öringfiske än korvätande. Japp, jag hade nästan bråttom med att komma hem så att jag kunde ta på mig vadarna och dra ut vilket jag gjorde någon gång kring 15 tiden. Anders var redan ute och jag kunde därför, i mina tankar, se honom drilla fisk medan jag fortfarande satt i bilen.

+80 cm besan

Väl framme ställde jag mig öster om honom och började fisket som ganska omgående visade prov på aprilfiske när det är som bäst. Det var gott om fisk på revet med andra ord och dem var huggvilliga. Det var förvisso massor med fiskar under måttet men det slank in, som nämnt ovan, 3 stora besor in i de små krabaternas fest. 

Den stora besan

Att det var huggbonanza för småfiskarna kunde även Anders konstatera. Han fick uppemot 20 små krabater på sitt rev. Det hände dock något vid 18 tiden för plötsligt dog aktiviteten helt, precis som om någon blåst till reträtt. Fisket dog nämligen fullständigt och det blev istället tid för en massa snack i vattnet med Anders och Amir. Många fisketeorier avhandlades innan det var dags att tacka sydkusten för ännu en fantastiskt fiskedag. Väl hemma väntade hemmagjord moussaka. Kan det bli bättre?? Knappast..

Storfiskarnas fest

Fåglarna kvittrade vackert i solen medan haren sprang över åkern hemmavid. Det var nämligen en fantastiskt härlig vårdag med strålande solsken och jag var naturligtvis på väg till bilen för att åka iväg till några avlägsna rev. Japp, jag bestämde mig redan igår att köra den lite längre sträckan för jag behövde lite omväxling och dessutom så trodde jag på det idag. Det kändes nämligen som om inget kunde gå fel idag, något som visade sig stämma. 

Blänkaren på nästan 3 kilo

Jag hittade nämligen fisk ganska omgående då det högg till redan på tredje kast. Efter några tunga knyckar hoppade fisken av vilket kändes försmädligt då det var bra storlek på den. Jag fick dock snabb revansch på femte kastet då en vacker blänkare på nästan 3 kilo högg ursinnigt på OLR wobblern. Fisken tog allra längst ut i kastet och bjöd på en förträfflig fight innan jag kunde håva den. Vilken start och vilken fortsättning det blev på fiskedagen. De stora fiskarna visade sig nämligen på strålande hugghumör då några blankbesor till kring 3 kilo behagade att hugga. Det var fiskar med attityd och en rejäl portion krut då både huggen och fighterna var minst sagt minnesvärda. Det blev även några mindre öringar men av alla 10 stycken jag fick idag var bara ett under måttet. Det var onekligen de större fiskarnas fest idag.

En av blankbesorna

Japp, den långa körningen betalade sig med råge och när jag väl satte mig i bilen så körde jag hem med ett stort leende på läpparna. När jag väl kom hem lyste fortfarande solen och en humla surrade runt i trädgården. Det är också vår med råge. Härligt..

En knippe småttingar

Ja, jag får erkänna att jag har varit lat på sistone. Lat på att uppdatera bloggen. För jag har varit ute och jagat öring ett par gånger men det måste sägas att både vädret och fisket varit ganska oinspirerande och det har satt sina spår på skrivandet. Jag har i alla fall tagit ledigt denna veckan både för att vara med kidsen hemma men även för att ge järnet på kusten. Horngäddan invaderar ju snart våra kuster så det gäller att passa på. 

Så jag åkte ut vid 14 tiden och stannade till vid ett rev innan jag mötte upp Anders och Hashim. Revet gav endast ifrån sig en liten revkung i vad jag annars tyckte var nästintill ideala förhållanden så lite förvånad körde jag vidare till de rev där de två musketörerna höll till. Båda två var uppe på land när jag anlände och det berättades om missade hugg, tappade fiskar och en riktigt fin blänkare som Anders landat. Ivrig gick jag därför ut i vattnet bara för att konstatera att fisken inte höll till vid mitt rev men däremot på Anders och Hashims rev. Japp, på deras rev utspelade det sig det mesta av aktiviteten under den sena eftermiddagen speciellt efter att jag gått över dit. Det var inga stora fiskar men dem högg stenhårt och bjöd på strålande fighter. Det blev till slut 7-8 fiskar till mig innan fisken försvann och så småningom även solen. Imorgon är det dags igen, dock har jag bestämt mig för en annan fiskeplats. Får se vad det ger..

De ilskna krabaterna vid den stora stenen

Våren har verkligen kommit de senaste dagarna. Jag menar, vad sägs om strålande solsken och temperaturer kring 15 grader??? Vårblommorna spirar i trädgården och fågelsången fyller luften. Inatt, dessutom, så ändras klockan till sommartid så vad mer kan man begära. Jo, det skulle väl vara att sydkusten vaknar till liv och vi kan uppleva ett fantastiskt vårfiske. Det vill vi öringsfiskare väl alltid och det var faktiskt vad jag upplevde idag, eller åtminstone så var det en god start på vårfisket. Jag åkte nämligen ut någon gång kring 14 tiden och hamnade på ett rev som efter en stunds fiske blev fullkomligt invaderad av svanar. Revet hade förvisso efter någon timme lämnat ifrån sig två stycken blanka småttingar men det var inte mycket att hänga i julgranen och dessutom var jag inte så sugen att stå kvar bland allt fler aggressiva svanar så jag körde vidare.

  

Väl ute i den nya fiskeplatsen fann jag dem efter en stunds sökande. De ilskna krabaterna!! Långt ute i kasten vid en enorm stenbumling hittade jag uppenbarligen ett stim som uppehöll sig där under den sena eftermiddagen. Det var fiskar kring 40-45 centimeter och med kaxig attityd. Huggen var nämligen som rena revolverskott och fighterna var förvisso korta men extremt intensiva med mycket hopp och knyckar. 

Det blev väl 10-12 stycken landade och några tappade. Japp, det var galet kul och det blev ännu bättre när en 60 centimeters blänkare avslutade huggsexan strax innan solnedgång. Den fisken, precis som sina mindre bröder, högg för kung och fosterland och gav mig en härlig fight innan den avkrokades och fick friheten åter. Vårfisket verkar vara igång och sydkusten verkar ha vaknat till liv. Låt det fortsätta så..