Saturday, 25 April 2020

7-2 till öringarna

Tanken om att fiska idag hade jag haft sen jag gick och la mig igår. Jag hade dock lite trädgårdsarbete att ta hänsyn till under förmiddagen. Det skulle plockas ogräs och klippas gräs, något jag avskyr men som måste göras. När det väl var gjort satt jag länge i trädgården och iakttog en närgången sädesärla som med sin vickande slanka stjärt skuttade runt på gräsmattan. Jag passade på att ta några foton med zoomen innan jag gjorde mig klar för kusten.

Närgången sädesärla
Väl iväg funderade jag på hur pass näbbgädda-infekterat vattnet skulle vara idag. Jag hoppades åtminstone på att de höll en låg profil, något som skulle visa sig stämma. Dem var där förstås men än så länge i låga antal även om dagens första krokade fisk var en av de avlånga kanylerna. Det blev dock ganska omgående revansch för öringarna då en blankbesa på dryga 60cm högg stenhårt långt ut kastet. Ja, långt ut i kastet var där jag fann dem idag, de blanka krabaterna. Det högg nämligen med jämna mellanrum, inga stora fiskar men dock öringar. De var ettriga och de var ilskna, precis som de skall vara. Det slank in en näbbgädda däremellan men det gjorde inget. Det blev nämligen storvinst med 7-2 för öringarna och då tappade jag dessutom 2 stycken. Imorgon vänder vinden från dagens nordväst till sydväst. Det kan bli riktigt intressant..


Sunday, 19 April 2020

Från Listerlandet till sydkusten

Fiskeäventyret denna helg började redan igår då Anders och jag tog kajakerna med oss tvärs igenom Skåne och upp till Listerlandet. En fantastiskt vacker kuststräcka där vi kombinerade fisket med grillade chorizo korvar. Grillade i ansiktet blev vi också för solen behagade att göra oss sällskap hela dagen. Vad som inte gjorde oss sällskap var fiskelyckan. Nä, inte ett nafs kände vi under hela dagen men vad gjorde det när vi kunde njuta av den vackra naturen istället.


Idag var det så tänkt med revansch. Vart någonstans om inte på sydkusten såklart. Jag åkte ut någon efter lunch, laddad med en termos kaffe och några hembakade kanelgifflar. På första tilltänkta platsen hände det som man önskar skall dröja så länge som möjligt, jo årets första landade horngädda. Som tur är blev det dagens enda exemplar för efter den så behagade endast öringar att hugga. Det började med en blankbesa på 60+ och slutade med att jag landade ytterligare sex blanka krabater under timmen innan solnedgång. En av de sista var en riktig tjockis på drygt 60 cm som gav mig en härlig fight. Jo då, det kokade av fisk under sista timmen och det kändes som att det kunde kliva på en rejäl fisk närsomhelst. Det gjorde det dock inte, i alla fall inte idag, men revansch från igår fick jag, med råge..


Friday, 17 April 2020

Härlig vårdag

Solen hade varit uppe ett tag när jag följde barnen till skolbussen. Jodå, återigen vaknade Söderslätt till en molnfri himmel. På äppelträdet satt en stare och gick igenom hela sitt sångregister medan några rödhakar förföljde varandra i avenbokshäcken. En bit ut på åkern iakttog en fasan noggrant varje steg jag tog men jag lyckades ändå få ett foto på den med zoomen innan den fick nog av mig och lyfte iväg. Ja, jag kunde egentligen bara ha satt mig i trädgården och njutit av fågellivet men jag visste vad jag ville och det var naturligtvis att åka ut till kusten.


Östersjön glittrade vackert i solen samtidigt som en behaglig bris smekte kusten. Jag kunde verkligen känna hur solen värmde mina kinder medan jag jämt och ständigt kastade ut en OLR kutling. Det var dock inte bara jag som var ute på äventyr en sådan härlig vårdag. Enstaka människor var nämligen också ute på promenad längs stranden, förmodligen njöt dem lika mycket som jag. Vattnet hade jag dock alldeles för mig själv och ensam därute skulle jag förbli under de 3 timmar jag var ute. Fisket då? Jo då, det blev utdelning idag också med tre stycken landade öringar, varav två låg på måttet. Jo förresten, horngäddan har nu kommit till sydkusten om än i små antal men snart är invasionen ett faktum. Usch...


Monday, 13 April 2020

Påskfiske

Så har påsken nästintill passerat och det har naturligtvis ätits påskmiddag men det har också fiskats en del, både ensam och med Anders. Det fina vädret har ackompanjerat oss och med dessutom sydvästliga vindar så kan man inte annat än säga att fiskeförhållandena har varit på topp. Dock har inte öringarna tyckt riktigt likadant och förutom några ströfiskar så har det varit sparsamt med fisk. Idag var jag också ute, man får ju ta vara på alla dagar innan horngäddan gör entré och saboterar öringfisket.


Jo då, jag begav mig ut i den hårda nordvästvinden med hopp om att finna några blanka krabater. Det började minst sagt på bästa sätt då jag redan i första kast krokade en blänkare på dryga måttet. En ilsken fisk som mer än gärna visade prov på sina hopp talanger.


Att hoppa blev lite av dagens melodi då även den andra och den tredje fisken ville visa sina akrobatiska förmågor. Det var små rackare men med värsta ghetto attityd. Attityd fick också vädret för sig att visa då det under kort tid gick från strålande solsken till värsta snöfall. Så där stod jag och kastade under snöfallet när ytterligare en blank akrobat behagade att värma upp den för stunden kalla och snöiga tillvaron. Snön slutade så småningom att falla, det sprack upp igen samtidigt som den hårda nordvästan började lägga sig. Jag tog några sista kast, något som ledde till dagens hoppglada minsting, och tackade sedan för mig. Det blev en kort eftermiddagstur i solsken varierat med lite snöfall för att avslutas med sol igen. Typiskt april..

Thursday, 9 April 2020

Sol, tobisjägare och lite skinka

Solen stod högt i skyn när Anders hämtade mig för lite fiskeäventyr. Tanken var att köra en bra bit österut men vi passade dock på att ge det en chans på två välbekanta platser. Dessa visade sig vara tomma på fisk så vi drog vidare till var vi hade tänkt från början.


Tobisstimmen simmade här nästintill mellan benen på en och och med lite tur kanske det också simmade tobisjägare, vilket det mycket riktigt också gjorde. På kort tid fick jag nämligen 3 öringar, varav två släppte. Huggen var stenhårda så det rådde inga tvivel att det var tobisjagande fiskar. Dessa visade sig dock vara de enda öringar på plats så efter någon timme for vi vidare till vad som blev dagens sista plats. En plats med otaliga, fiskbara rev och som dessutom var nästintill tomma på andra fiskare.

Jag började fiska av reven i västlig riktning och, med de förhållanden som rådde, förväntade mig hugg i varje kast. Det började dock trögt medan det gick bättre för Anders. På avstånd kunde jag nämligen se honom drilla fisk en gång och sedan ytterligare en gång. Strax innan pausen fick jag dock utdelning i form av en blankbesa som högg längst ut i kastet.
Jag sa paus och vilken paus det blev. Vi satt nämligen länge och lapade sol samtidigt som iberico skinkan slukades med stor aptit. Det enda som saknades var en San Miguel öl eller två för att skölja skinkan ned. Solen började dock så sakteligen att falla så vi gav oss ut igen för den sista halvtimmen och vilken avslutning det blev. Jag lyckades nämligen kroka 6 stycken öringar varav en ursinnig blankbesa på cirka 65 cm. Det var onekligen svårt att bege sig hemåt med all den fiskeaktivitet men solen visade ingen pardon och försvann slutligen ned under horisonten. Mörkret började att lägga sig över kusten samtidigt som jag tittade ut en sista gång över vattnet. Hit återvänder vi snart igen, kanske redan på fredag..


Sunday, 5 April 2020

En rulletömmare

Det är många gånger man har hört historier om krokade fiskar som dragit ut till havs och tömt rullarna på all lina. Drömfiskar som man just drömmer om. Idag var jag med om något jag alltid kommer att minnas.Jag hade varit ute med kajaken i cirka en timme utan att det hade hänt något då det plötsligt sa tvärstopp en sisådär 30 meter ut i kastet. Det tog inte ens en sekund förrän fisken började dra ut lina i etapper utan att jag kunde göra något. Den hade bestämt sig att dra iväg och det kvittade hur hårt jag än spände slirbromsen.

Tömd på 150 meter ny lina
Det var inga snabba, ursinniga rusningar utan lugna men väldigt långa och där jag överhuvudtaget inte hade någon kontroll. Jag såg att spolen började tömmas på de nya 150 meterna och en viss panik började att infinna sig. Jag drog upp ankaret för att försöka följa efter med vindens hjälp då linan plötsligt small av och tyngden samt slirbromsens skrikande ljud försvann. Yep, det small av vid skarven mellan den nya och den gamla linan. Fisken hade tagit cirka 30 meter ut kastet och jag hade 150 meter ny lina i rullen så den hade dragit ut ungefär 120 meter, med hård inställd broms. Helt galet!!
En enorm tomhet infann sig. Jag satt länge i kajaken och kunde inte tro vad jag hade varit med om. Jag såg aldrig fisken ens men en sak är säker, det simmar just nu en rejäl firre med ett drag i käften och släpandes på 150 meter lina. Visst var det surt att gå miste om en sådan fisk men nu har jag också en story att berätta om. En story om en förmodad drömfisk som kände för att tömma min Daiwa Exist på 150 meter lina. Otroligt!!

Friday, 27 March 2020

En ånglok till blänkare

Jag gick hela dagen och hade abstinens fram tills klockan slog nån gång efter 16. Då kunde jag äntligen ta mig ut för en snabb reka på kusten. Jag sörplade i mig solstrålarna så gott jag kunde samtidigt som jag började kasta ut min nya OLR kutling. Japp, jag hade bytt till mig några nya OLR och jag ville naturligtvis testa deras öringfångande förmåga. Det hände inte så mycket till att börja med och i den svaga vinden trodde jag väl inte särskilt mycket på det. Jag började tänka på gårdagens fiske, då jag fick en blankbesa på sisådär 70 cm och en riktig fin 55:a, då det plötsligt sa pang vid ett av vevstoppen.

3,65kg skånsk silverkrut
Hugget var stenhårt och tyngden som följde därefter avslöjade att det rörde sig om en större fisk. Den började slå vilt innan den for iväg som värsta ånglok i expressfart. En sådan rusning som bara en fullmatad blänkare kan göra och som får en att hålla klingan för kung och fosterland. Ja, det var skånsk krut i fisken men det kunde bara finnas en vinnare som i det här fallet blev jag. Efter det blev det inte fiskat mycket mer. Solen hade nämligen börjat närma sig horisonten och de annars värmande solstrålarna började tappa i styrka. Jag gick tillbaks till bilen med ett rejält leende samtidigt som fågelsången fortfarande fyllde luften. Det var helt enkelt en eftermiddagstur som heter duga. Låt det gärna bli fler sådana....