Wednesday, 17 May 2017

Ett inferno av näbbgäddor

Blommande rapsfält täcker Söderslätt 
Våren är nu verkligen kommen, och då menar jag även den där riktiga värmen som har väntat på sig.
Det är en fullkomlig explosion av liv, doft och färger.
I trädgården blommar körsbärs- och plommonträden, snart följer äppel- respektive päronträdet. Det doftar nåt gudomligt från de blommande träden och från de intilliggande rapsfälten. Allehanda flygfä surrar runt i luften medan andra fullkomligt frossar i det överflöd av nektar som nu finns att finna precis vartsomhelst.

Frossar gör även jag, i både kropp och själ för våren är en härlig tid och jag försöker ta vara på den så mycket som möjligt.
Idag var det dags för en ny sväng längs kusten, denna gång med kajaken och jag kan väl meddetsamma säga att det var gott om fisk, dock inte av den önskade varianten. Det rörde sig självklart om de långsmala, silvergröna slangarna som i princip varje kast insisterade på att ta min lilla OLR Slim, vad annars. Några stycken är kul men när jag väl kom upp i 15-20 stycken tyckte jag det var dags för strandhugg. Det blev ett till väldigt långt strandhugg, det var inte så det hastade direkt om att paddla ut igen till det inferno av näbbgäddor.



Nä, jag njöt först av en rejäl portion Soldatens ärtsoppa för att sedan gå upp till strandängen och det intilliggande rapsfältet, mest för att se om jag kunde finna något för lite makrofotografering. Det blev till en del insekter som för övrigt fullkomligt drunknade av pollen, men även blommor och då jag också hade med mig zoomen, fick jag även bild på en ganska orädd hämpling som bjöd på härlig fågelsång.



Orädd och vackert sjungande hämpling
Efter sisådär 30-45 minuter återvände jag till kajaken och paddlade tillbaks till bilen. Jag kände helt enkelt inte för att fortsätta fisket, jag hade liksom redan fått min beskärda del av näbbgädda, fler ville jag inte ha. Nä, jag får nu hädanefter förlägga mitt fiskeri antingen tidig morgon eller kväll...och då jag känner mig väl blir det hellre kväll än morgon..sjusovare som man är..







Thursday, 11 May 2017

En 4+ för att stilla abstinensen

Det är nästan 2 veckor sen jag var ute. Det har varit två rätt så jobbiga veckor, fiskemässigt sett. Har jag inte jobbat så har fiskedagen blåst bort, så man har ju verkligen lidit av fiskeabstinensbesvär. Igår kunde jag så äntligen få komma ut under några timmar. Vädret var allt annat än toppen, gråa och fuktmättade moln täckte nämligen himmelen och det blåste sydost. Inte mig emot egentligen då det gråtrista vädret borde åtminstone hålla tillbaka näbbgäddorna - något som också hände. Visst, man kände då och då de långsmala rackarna nyfiket undersöka wobblern men de högg åtminstone inte. Nä, vad som däremot högg och dessutom som första fisk var en bamsing till öring. En fisk som tog wobblern bara några meter ifrån mig och som for direkt iväg på en ursinnig rusning på 60-70 meter. Ja, jädrans vad fisken drog lina - något som fick wow känslan att omgående infinna sig och benen att skaka en aning. Efter att ha tjurat ett tag drog den ut igen, hoppade och landade med ett rejält duns i vattnet.

Gårdagens sista tjockis
Yep, det var ett duns och inte ett fjuttigt plask den åstadkom. Fisken var stor med andra ord, och det tog väl sisådär 10 minuter innan fisken gav sig och jag kunde håva en blänkare på 70 cm och 4130 gram. Förbannat härligt var bara ordet, speciellt då man efter ett långt uppehåll får på en sådan som första fisk. Det blev inte fler fiskar på den platsen, mest på grund av att den östliga vinden tilltog rejält och började dra med sig en massa gojs i vattnet. Tanken var väl egentligen att packa samman men då det såg bra ut vid hemmarevet bestämde jag mig för ytterligare några kast. Jag får väl säga att det också gick bra då två rejäla tjockisar kring måttet behagade att fullända gårdagen...och jo förresten, jag var också ute idag med Anders.
Det är dock en dag jag inte komma att lägga på fiskeminnet då fisken antingen var som bortblåst eller var helt ointresserade av att hugga. Jag blev dessutom av med min håv (igen!!!) samt kastade bort en OLR. Visst, det var självklart en trevlig heldag på kusten tillsammans med Anders men vad avser själva fisket så lägger jag den upplevelsen i de bortglömda fiskedagarnas dagbok..


Friday, 28 April 2017

En förbryllande dag

Ännu en dag träffar jag på sädesärlan på stranden. Kanske är det samma fågel som sist, kanske inte. Den skuttar livligt över sanden och den liggande tången men då och då stannar den till för att liksom posera för mig. Jag plåtar och går vidare, förbi Anders och Kasper som redan står en bit ut på revet. Jag fiskar av en lång sträcka österut men det enda jag lyckas med är några korta sekunders fight med en liten blänkare, innan den släpper. Det är fullständigt magiska förhållanden, men de svartprickiga rackarna verkar inte vara på plats. Förbryllande är bara ordet men så är det inte första gången denna fisk ger oss huvudbry. Kasper lyckas förvisso lura en 2 kilos blänkare men det är ett magert resultat med tanke på förhållandena.
Lunchpausen blir lång i den sköna aprilsolen. Den värmer och bränner gott i ansiktet, även om den efterföljande solbrännan med solbrillor och mössan på inte är den vackraste. Vi är dock inte ute på kusten för att få en vacker solbränna, nä det är silver vi är ute efter men fisken gäckar oss idag. Vi byter plats, en gång och så ytterligare en gång till. Strax innan vi ger upp lyckas jag kroka en fisk under måttet men fiskedagen är liksom redan över, game over!! En märklig och förbryllande dag..väldigt förbryllande..men ack så skön...

Thursday, 27 April 2017

Sol, hagel, öringar och så..horngädda



Ännu en dag vaknade man upp till strålande solsken och ännu en dag var siktet inställt på sydkusten, vart annars? Jag hade tjuvstartat fisket innan Anders dök upp, och vi kom överens om att köra till ett annat rev. Jag hade förvisso hunnit få en fin blänkare över måttet och haft lite småkontakter, men det var lite för grumligt för att det skulle kännas optimalt. Det kan ju tyckas märkligt med tanke på jag hade fått fisk, men vi fick i alla fall inte ångra något för förhållandena på fiskeplatsen vi körde till var fullständigt magiska. Vattnet hade en härlig smaragdfärgad kulör och den sydvästliga vinden skapade god rörelse. Förhållandena var verkligen sådana att det borde ge fisk och det gjorde det också. Ja jädrans, vad det var fisk över revet. Redan efter några kast hade jag krokat några fiskar, tappat några och landat några.
Det kokade verkligen av fisk under den första halvtimmen, innan det började dö ut så smått och det blev sparsammare med huggen. Vädret skiftade lika mycket som fisket gjorde, ena stunden var det strålande solsken medan det stunden efter föll hagel över oss. Fisket varierades också för min del med lite vila och strandpromenad medan Anders, som haft lite motigare än jag, kämpade på ute på revet. Lite motigare blev det dock också för mig efter den långa pausvilan. Jag lyckades förvisso kroka 2 fina fiskar, men det var fiskar som gick segrande ur striden på grund av min fluorocarbontafs inte höll måttet. Första gången gick knuten vid kroken och jag blev av med både fisk och OLR, medan andra gången gick tafsen mitt av!!.
Kanske var det en dålig knut och sedan ren slump/olycka att tafsen gick mitt av, men jag tog det säkra före det osäkra och kasserade den rullen med fluorocarbon. Surt var det i alla fall, inte minst för att jag blev av med en OLR wobbler. Dagen avslutades på samma plats där jag hade startat dagen på och med precis samma typ av väder, det vill säga strålande solsken. Jag var dock inte lika pigg längre efter 10 timmars fiske, nä jag var rätt så sliten och så pass att jag lämnade Anders ensam kvar på revet - som en lonesome cowboy i kvällssolen..en Lucky Luke i solnedgången på revet... Jo förresten, jag fick också årets första horngädda..dem är här nu och snart i större antal men det visste man skulle hända, förr eller senare..det gör det ju varje år...

Tuesday, 25 April 2017

80 cm respekt!!

Efter gårdagens oväder vaknade man idag upp till strålande solsken och måttliga västliga vindar. Det var idel fågelsång i trädgården och medan jag packade bilen var humlorna redan igång i sitt sökande efter nektar. Väderprognosen var och kändes säker. Vad som dock kändes osäkert var huruvida det var fiskbart någonstans längs sydkusten. Det såg också väldigt mörkt ut på flera av de ställen jag körde förbi, men jag hoppades på det där revet som många gånger förr visat prov på att klarna upp snabbt. Jag hade inte fel - det såg fiskbart ut och det blev dessutom bättre allt efterhand som tiden gick. Efter en minst sagt trög dag igår på Österlen fick jag så revansch idag. I det svagt färgade vattnet var det inga som helst tvivel hos de fiskar som idag kände för att sluka min OLR Tobis. De högg stenhårt, knyckte vansinnigt med huvudena, hoppade nåt makalöst och drog gladeligen ut lina. Det var dessutom bra storlek på de 5 öringar jag fick idag, inte en enda under måttet.

Dagens bjässe!
Den enda fisk som inte hoppade var också den största, med råge. Det var en rejäl pjäs på sisådär 80 cm och därmed årets största fisk med god marginal. Det var en urstark fisk som gjorde ett par vansinniga rusningar innan jag återigen kunde konstatera, att hur blank den än var så saknade den hull på kroppen. Jag har nu tappat räkningen på hur många stora blankbesor jag fått i år. Det är tydligen det som gäller för mig i år. Dagens fisk vägde lätt en bra bit över 4 kg och bara Gud vet vad den hade vägt i toppkondition. Vad jag vet är att det hade varit nytt personbästa för mig.
Jag stod i några sekunder och beundrade denna magnifika skapelse. För trots att den inte var i sin bästa form var den ändå sannerligen värd all beundran. En riktig kämpe som varit med i några år och därmed fört sina gener vidare ett antal gånger. En fisk som undvikit att bli prederad av andra rovfiskar som smolt, undgått både skarv och säl samt kommit undan nätfiskarna. Kanske hade den huggit förr på drag eller fluga, kanske inte. Det ingav i alla fall respekt och med all respekt lossade jag på kroken och såg den försvinna tillbaks i djupet. Det lär dröja innan jag får en fisk i samma storlek men vi öringsfiskare är ett envist släkte, och nog skall jag väl någon dag få på en 80cm fullmatad variant...förhoppningsvis..


Monday, 24 April 2017

Trångt på Österlen

Vindpinat på sydkusten
Detta eviga blåsandet! Det är ju helt otroligt vad många fiskedagar i april som gått förlorade på sydkusten på grund av vinden. Visst, ibland finns möjligheten att köra till Österlen men det är inte alltid man kan eller har tillräckligt med tid. Idag var det ytterligare en sådan dag. En dag då det blåste upp till nästan stormbyar från väst/sydväst. Jag hade inget annat alternativt än att köra österut, något som uppenbart många andra också tyckt, trots att det var måndag. Det visade sig att de flesta bilar som stod på favoritställena var dansk eller tyskregistrerade, och det var många. Att det inte gick att fiska söder om Brantevik medförde så klart att det samlades en hel del folk norr om istället. Jag som hade tänkt börja fisket på Henriks favoritplats fick snabbt ändra mening då andra tänkt detsamma. Lite trist, nu när man hade kört så pass långt men det var bara till att gilla läget (eller inte) och söka något nytt. Efter en kortare tur fann jag så en plats där jag ostört kunde börja mitt fiske... i cirka 30 minuter för naturligtvis dök det upp 1, så 2 och sedan 3 fiskare till som dessutom ställde sig på sådant sätt att det hindrade min tänkta fiskeväg. Ungefär samma sak upprepade sig på nästa plats...suck!

Jag lyckades dock till slut hitta en plats där jag ostört kunde fiska av en större sträcka och det var också där jag fick dagens enda fisk vilket naturligtvis var, min vana trogen, en blankbesa. Nä, det enda som i regnet,blåsten och trängseln höjde humöret var de sädesärlor som på strandängen letade efter något ätbart. Oskygga var dem och enormt lustiga. Mindre lustigt var det dock att stå i det störtregn som föll ner från det mörkgråa himmelen. Jag körde därför hem, barnen skulle dessutom hämtas. Det blev inte många timmars effektivt fiske idag, tyvärr och med facit i hand borde jag kanske ha stannat hemma men nu är det så att kusten lockar alltför mycket..alltid.. även i skitväder

Saturday, 22 April 2017

Den där ursinniga rusningen


Under några korta minuter trodde jag att den där fisken jag väntat på ett tag äntligen hade huggit ..en stor och helblank fisk. Det började med ett puff, något som fick mig på helspänn och till att veva in lite snabbare för att strax därefter göra ett vevstopp. Fisken högg, funderade nån sekund och så kom den där explosiva och blixtsnabba lååånga rusningen som får en att frisätta mängder av adrenalin. Den där rusningen som får en att hålla i spöet för kung och fosterland för att den inte skall följa med som en torped efter fisken. Vad i helvete/där satt den/äntligen!!!, var väl de första tankarna som rusade igenom mitt huvud. Bromsen var hårt inställt så det fanns anledningen att tro att det kunde röra sig om en biffig och blank pjäs. Den tjurade ett tag innan jag kunde börja ta in lite lina, men så for den iväg på en ny fast betydligt kortare rusning som avslutades med ett hopp. Under den där bråkdelen av en sekund som hoppet varade såg jag att det mycket riktigt var en blank fisk, vad annars. Jag tyckte dock den såg misstänksamt mager ut, något som strax därefter blev bekräftat. Krutet tog också snabbt slut hos fisken, och väl inne hos mig såg jag alla attribut som hör till en blank fisk utom en, nämligen hull på kroppen. Den var så blank den kunde vara och hade jag rört vid den så hade fjällen säkert lossnat men den var tunn, alltför för tunn. Den krokade av sig själv när den välte runt i ytan och vips, så försvann den med blixtens hastighet. Ja, iväg med dig var tanken. Iväg och ät upp dig så kanske vi ses igen, men då förvandlad till en blänkande rugbyboll och precis så som vi alla öringsfiskare vill att en havsöring skall se ut. Ja, jag kan bara fantisera hur fighten hade varit ifall fisken varit i toppkondition. Jag lyfte i alla fall på mössan för fisken åstadkom det som gör att vi står gång på gång, i ur och skur på kusten - nämligen den där wow känslan av en galen och ursinnig rusning som får adrenalinet att spruta ut ur binjurarna. 
Nå, för övrigt så blev det ytterligare 3 fiskar i betydligt mindre format innan det blåste upp till nästintill kuling. Det blev en kort tur på några timmar men den där första ursinniga rusningen kommer att sitta länge i mitt fiskeminne..härligt!