Wednesday, 25 January 2017

Med Grå Frede i solen

Efter några bomturer hittade jag äntligen fisken.
Det har minst sagt varit trögt och därmed inte särskilt uppiggande under de sista turerna. Vädret har inte heller bidragit på ett positivt sätt - grått, trist och endast ett par plusgrader är ju inte mycket att hurra över. Det började också på samma manér när jag steg upp i morse dock med skillnaden att väderprognosen talade för lite solchans under eftermiddagen, så jag samlade mod och drog ut nu när jag hade en ledig dag. Tanken idag var att rigga för Bombarda - väldigt sällan det händer men då det trillat in en del rapporter om fångad fisk på fluga och jag bommat vid några tillfällen så kändes det som ett naturligt val. Valet av fluga föll på en Grå Frede (knuten av min gode vän Erik). Inte för att jag har så mycket mer att välja på - Pattegrisen är det andra alternativet som ligger i min väldigt modesta flugask. Jag fick inte ångra det heller - Grå Frede stod nämligen väl emot pressen och klarade sig galant under hela dagen. Faktum är att redan tidigt under förmiddagen, då det fortfarande var gråtrist väder, visade Grå Frede prov på goda fiskfångande talanger då en liten blänkare tog den hårt och koncist. Det var dock efter lunchen och efter platsbyte som den gråe visade sina muskler på riktigt.
Dagens hjälte - Grå Frede
Molntäcket började då att luckras upp för att så småningom skingras helt och minsann - som en skänk från ovan dök solen fram med all sin kraft. Värmande och energigivande solstrålar började lysa upp kusten som på befallning väcktes till liv. Det dröjde nämligen inte länge förrän fisken gav sig in i leken med Grå Frede, som naturligtvis var med på noterna.
Under de 2 kommande timmarna hade jag några missade hugg, ett par tappade fiskar och 4 landade blänkare varav 2 låg kring måttet. Det hade säkert blivit fler om det inte vore för att föräldrarplikten kallade - barnen skulle hämtas på dagis respektive skola och jag hade dragit ut på det så mycket jag kunde. Motvilligt packade jag och en massakrerad Grå Frede samman och begav oss med raska steg till bilen. Ja, illa tilltygad var han efter att varit i käften på flera glupska öringar. Nu får han vila för alltid och jag, jag får vila tills nästa vecka då jobb väntar flera dagar framöver..

Sunday, 22 January 2017

På sydkusten - inget nytt!

Det var nästintill stiltje under förmiddagen. Jag stod verkligen och retade mig på att jag inte tagit med mig Bombarda flötet, igen!! Det var återigen sådana förhållanden som rådde helt enkelt, sådana förhållanden då t.ex en märlimitation förmodligen gjort sig bättre på serveringsfatet.
Det var inte alls de utlovade 4-5 m/s från sydväst som jag sett fram emot. Nä, det var lugnt, väldigt lugnt och därmed gick de första timmarna otroligt långsamt. Egentligen inget man vill när man är på kusten, att tiden skall gå långsamt vill säga men det kändes allt annat än hett och det hände heller inte något -varken över eller under ytan.
Inga glada miner efter 2 förlorade OLR:s
Någon gång kring 13-tiden började det så äntligen att blåsa så smått, krusningar övergick till lite mer sjögång och när Anders dök upp timmen senare började det se riktigt bra ut. Det hade tyvärr ingen betydelse i fiskeväg, vi varken såg eller kände något, så vi bestämde för att byta plats. Där var det så ännu bättre fart i vattnet, så pass att det såg riktigt giftigt ut. Vi hittade också fisken, eller rättare sagt några små fiskar som tyvärr enbart hade nöjet att följa våra OLR ända in. De fanns där men ändå inte. Retfullt, men antagligen mer retfullt för Anders som dessvärre lyckades bli av med 2 stycken OLR Kutling. Aaaaj, det svider, mycket!! Nä, det som serverades idag var inte riktigt det dem ville ha. Tiden började nu bli knapp och i det grådisiga vädret försvann ljuset allt mer. Anders började frysa och jag kände av en tilltagande ryggsmärta. Det var med andra ord dags att runda av dagen. Jag får lägga ännu en bomtur på listan och Anders nya OLR Kutlingar på önskelistan..

Sunday, 15 January 2017

Slagen av fisken och influensan

Tidig morgon vy från hemmet
En fantastiskt vacker soluppgång, en tillika magnifik solnedgång och en begynnande influensa. Ungefär så skulle jag kunna sammanfatta häromdagen. Jag borde egentligen stannat hemma och kurerat men jag kunde inte låta bli helt enkelt, att stå vid kusten har en alltför stor dragningskraft. Väderprognosen var dessutom gynnsam, endast några plusgrader förvisso men vindmässigt var det klart godkänt.

Jag hittade också vatten som luktade havsöring ända upp till kustvägen. Det såg verkligen så hett ut att jag i princip förväntade mig hugg vid varje kast men icke, illusion har inget med realitet att göra och realiteten är att det är kallt. Kallt i luften och därmed kallt i vattnet och med det en minskad aktivitet. Fisken befinner sig väl mest nu på djupare vatten men man hoppas ju på en och annan raid in på grundare områden och hoppet  är som bekant det sista som överger en. Jag var dessutom verkligen aktiv i mitt sökande, trots sinande krafter och tilltagande hosta. "Därborta, vid den stenen! Där kommer det att hända något", var en återkommande tanke, som förblev just en tanke.


Nä, istället blev de majestätiskt flygande svanar som ibland, och på låg höjd, passerade förbi ett välkommet och klart uppiggande inslag i en annars händelsefattig dag. Ja, förutom då bevittnandet av vår stjärnas upp respektive nedgång. Fler sådana tack, dem ger onekligen välbehövlig energi under denna ack så kalla och mörka årstid. Förhoppningsvis ger den också energi för att kurera för nu är jag slagen, knockad och fallen som bara en man kan bli av en influensa..


Mörkret lägger sig över forten längs den skånska sydkusten





Sunday, 8 January 2017

Massor av f...... risk luft!

Henrik avnjuter sin cocktail
Så var årets första bomtur ett faktum.  Inget märkligt med det egentligen, det brukar ju vara svårt under denna årstid. Sen har de senaste dagars väderförhållanden med uppemot -10 grader, rekordhöga vattenstånd i Östersjön och tidvis hårda blåsande också satt sina spår. Mörkt och skitigt vatten var därför mer regel än undantag men vi lyckades dock, Henrik och jag, hitta några platser där färgkaraktären på vattnet var av den godkända varianten. Lyckligtvis var vi dessutom ganska tidigt ute så vi fick ganska ostört fiska av dessa platser, utan att få fisk förvisso men dock hyfsat ensamma. Ett tag såg det även ut som om det skulle klarna upp en aning men tyvärr blev det inte mer än till en kort och väldigt blygsam uppluckring av molntäcket.
Efterhand började allt fler spösvingande filurer att hitta till det området vi höll till. Det gjorde så inget. Vi började nämligen bli ganska så kalla om tårna och då ingenting hände i fiskeväg fick andra gärna ta över. Så strax efter lunch skiljdes vi åt, var och en körandes mot sina hemtrakter. Under bilturen tillbaka tinade tårna så sakteligen upp igen men dock till ingen nytta, då färgen på vattnet inte på något sätt ändrat sig till det bättre. Varken på den första, andra eller tredje platsen jag stannade till. Nä, det blev inget spöböj idag för oss men däremot en massa frisk luft i lungorna, eller åtminstone för min del. För Henrik blev det mer av en cocktail av frisk luft toppad med en och annan cigarett ;-).


Tuesday, 3 January 2017

Premiär i turbulenta vatten


Det var en gnistrande stjärnklar himmel när jag gick till sängs igår. Tyvärr var det allt annat än en klar himmel när jag gick upp i morse. Vinden hade dessutom tilltagit under natten och prognosen lovade dessutom regn men likväl gick jag gladeligen upp. Det var årets premiärtur på sydkusten för mig, något man längtat länge på så man var ju glad som ett litet barn trots det den illavarslande väderprognosen.
Årets första fisk
Så återigen stod man där och andades in den friska havsdoften. Jag saknade dock synen av de stora stenar man lärt känna genom åren. De var liksom som försvunna på grund av det extremt höga vattenstånd som rådde, något som fick mig en aning moloken. Ja, det var något jag bestämt ogillade men det var ju premiärtur som sagt och dessutom så såg den plats jag tänkt börja fiskedagen på riktigt hett ut från land. Men dock, hur än hett ut det såg ut från land och hur än het jag kände mig så kände förmodligen fisken inte det likadant. Jag bytte därför plats, dock utan det önskade resultatet och så ytterligare en gång, bara för att upptäcka på den tredje tänkta fiskeplatsen ett allt för upprört och därmed ofiskbart vatten. Nä, det var till att köra tillbaka till den plats där jag börjat dagen och där det fortfarande såg aningen hett ut. Satte mig dock först ner för en värmande kopp té och några energigivande mackor. Linus, som också var i farten längs kusten, ringde under fikapausen för att höra hur det gick. Han hade själv precis kommit ut och höll till ett par mil längre österut. Tanken hade också slagit mig att köra ditåt men fann inte riktigt orken för att köra den enormt tråkiga sträckan dit, i alla fall inte idag.
Vinden började efter den korta lunchen att tillta rejält, något som fick fiskmåsarna att fritt sväva en bit över vattnet. Det såg härligt ut och härligt blev det också för mig när jag väl gick ut igen på revet. Sjögången hade ökat rejält och brutna vågor rullade med kraft in över revet. Det fick mig att stundtals hoppa och även parera med ryggen för att undvika få vågorna rätt på bröstet och upp över ansiktet. Det är något jag fullkomligt älskar, det får en att känna sig högst levande plus att det är under sådana förhållanden jag många gånger haft ett fantastiskt fiske i den efterbildade turbulensen. Jag började tro på det och minsann så dröjde det inte särskilt länge förrän det efterlängtade hugget kom. En liten men härligt ilsken filur hoppade ut ur vågskvalpet och höjde genast kroppstemperaturen några grader. Det blev ytterligare en liten krabat innan det även där blev allt för grumligt och skitigt i vattnet. Det var dags att avsluta årets premiär, att det dessutom blev fisk var en rejäl bonus. Gött var det också att senare få höra ifrån Linus att han också scorat, en riktigt fin fisk dessutom. Härligt!!