Monday, 17 October 2016

Bland tumlare och rosa maneter

Regnet, som smattrade högt på fönsterblecken, väckte mig strax innan väckarklockan ringde. Dygnet var bara några timmar gammal och jag hade frivilligt tackat ja till det, så även om sängen lockade var tanken på smällfeta regnbågar för stark för att stå emot.
Ett fartyg hade dagarna innan lyckats rämna en regnbågsodling på den västliga sidan av danska Fyn, vilket medfört att uppemot 80000 slaktfärdiga regnbågar rymt. Något av en ekologisk katastrof, inte minst för den nära förestående leken av havsöring i både närliggande och mera fjärran åar och bäckar.

Detta uppmärksammades inte bara lokalt, även vi på den östliga sidan av Öresund hade hörsammat kallelsen om hjälp. Plikten kallade och därför satt vi, Mats och jag i hans bil med blicken riktad mot väst, långt innan det ens börjat ljusna. Vi var långtifrån ensamma i detta projekt, väl framme så stod folk som pärlor på ett pärlband längs kusten. Danskar från Jylland, Fyn och Själland blandades med tyskar, holländare och svenskar. Det såg stundtals ut som rena put and take vattnet, inte minst kring små lugna vikar.
Vi valde dock att skilja oss från mängden och drog ut, till en början, på mer ödsliga vatten. Vi fiskade oss runt en liten halvö med till synes heta fiskevatten. Det var dock inte mycket till fisk vi såg.


Vad vi såg däremot, var några tumlare som på ganska nära håll var uppe vid ytan och så en jädrans massa och stora maneter, i präktig rosa färg. Ja, tumlare och rosa maneter, vissa stora som dassalock (toalettsitslocket på ren skånska), blev något av dagens följeslagare.
Gott om mogna hagtorn
längs Sönderby Klint
Vi bytte plats några gånger, Mats även provade på "put and take" metoden men utan framgång. Regnbågar fanns det gott om i dem där, skyddade vikarna men att få dem att hugga verkade vara ett omöjligt projekt. Nä, regnbågarna var nog mer förvirrade än vi och det dröjer väl ett tag till innan dem förstår att maten inte längre kommer att bli serverat i form av pellets.
Vi åkte vidare, gick längs branta klintar och fiskade av kustband som onekligen luktade havsöring lång väg. Det var också när vi stod på ena klinten som vi såg, under några sekunder, en rejäl öring beta av tångbandet. En härlig fisk av sådan kaliber som hade böjt klingan ända ner i korken. Det blev dock inte mer än till en fantasifull tanke, för även om det till slut blev fisk för båda, så var det av den lilla, väldigt lilla varianten. Så medan vi stod bland rosa, svävande maneter i det klara vattnet och iakttog en sista gång en flock tumlare, tackade vi danska Fyn för denna gång..det blev till slut inte den regnbågssafarin vi tänkt men väl lite av en valsafari..om än av den lilla varianten..