Förbryllande dag

Östersjön glittrade vackert i solskenet. På stigen ned till vattnet hade massvis med snödroppar spirat upp. Mängder med knölsvanar flög på låg höjd tillsammans med änder av alla de slag. En härlig syn och en härlig dag som väntade med andra ord, en sådan dag man sökte sig ut till kusten så klart.

Jag andades in den friska havsluften, gick ut i vattnet och ställde mig en bit ut på revet. Det var magiska förhållanden, sådana förhållanden som borde ge ifrån sig fisk. Åtminstone var det vad jag trodde på, något jag fortsatte att göra under hela dagen. Det var dock inte förrän jag hamnat på sista revet för dagen (där Anders befann sig och fått en under måttet) som jag överhuvudtaget såg tillstymmelse till liv. Det var 2 fiskar som valde att följa min OLR ända in men som inte högg. Jag var aningen förbryllad, varför högg inte fisken?  Dem borde inte ens tveka under de förhållandena som rådde med bra rörelse och något färgat vatten. Ett vatten som dessutom höll 5 grader. Jag gick upp och bytte till Bombarda men inte hjälpte det. Tiden flög iväg och rätt var det var så satt jag i bilen på vägen hem. Häpen var jag, fullständigt häpen över svårigheten av att finna fisk en dag som denna och när jag väl fann dem fanns inte huggviljan. Märkligt minst sagt, men det milda vädret verkar hålla i sig så nog borde det vända snart. Åtminstone kan mars månad bli hett, riktigt hett..

Ännu en fantastisk februaridag

Åter en fantastisk dag idag som påminde mer om april än februari. Termometern kom upp i 7-8 grader i luften och nästan 5 i vattnet. Det var därmed upplagt för en tur på kusten, dock kom jag inte ut förrän en bit efter lunch. Självfallet var det en hel del folk redan ute, inte särskilt förvånande med tanke på vädret. Jag hittade dock ett rev som jag fick för mig själv i cirka 30-40 minuter innan en flugfiskare valde att gå ut på revet och ställa sig 15-20 meter ifrån mig. Trängseln gjorde att jag tappade fokus på fisket vilket medförde att jag gick miste om en OLR Tobis, aaargh vad det grämde mig.
Jag lämnade revet smått moloken och träffade därefter på Anders som varit ute i några timmar, dock utan resultat.

Magnifik solnedgång idag.

Vi åkte iväg till ny plats, en plats med otroligt grymma förhållanden. Kulören på vattnet och turbulensen som skapades av vågorna gjorde att det stank fisk på långa vägar. Det dröjde inte heller särskilt länge förrän jag krokade en fin blänkare på dryga 60 cm, något jag ej kunde föreviga då jag glömt kameran i bilen och mobilen hemma. Efter en kort och intensiv fight fick den friheten åter. Anders hade också några småhugg samt landade en under måttet. Det fanns helt klart fisk inne, något som ytterligare bekräftades när jag skrämde en mindre öring när jag var på väg upp. Ja, jag var på väg upp för solen hade nämligen sjunkit under horisonten i en magnifik solnedgång. Lite synd, att vi kom dit så pass sent vill säga - men det är en ny dag imorgon. Dock verkar inte solen göra en sällskap men ut skall jag. Vad annars..

Vårlikt och med fisk

Det var vårlikt idag. Solen sken från en klarblå himmel och värmde hastigt upp den frost som låg och täckte Söderslätt. Värmen från solstrålarna väckte verkligen suget att ställa sig på kusten så det dröjde inte särskilt länge förrän jag satt i bilen med full mundering.

Vårlikt idag med blommande vintergäck.

Solen hade även fått fart i fågellivet längs och ute i vattnet. Över tången längs vattenbrynet surrade mängder med tångflugor. Det var med andra ord en hel del som solen väckt till liv. Förhoppningsvis gällde det även fisken. Första revet visade dock inte prov på att innehålla pigga och huggvilliga öringar men däremot det andra revet. Efter några långa och tröga veckor fick jag nämligen och äntligen hugg. Det var en mindre filur som inte kunde låta bli att hugga på den Polar-Magnus som satt i tafsen.

Det var dock timmen senare som årets första fisk över måttet högg. En fisk som var härligt blank och som i solens strålar blänkte som ett nypolerat silversmycke. Efter en ganska odramatisk fight kunde jag håva och förpassa den till de sälla jaktmarkerna. Tröga januari var plötsligt bortglömt. Bortglömt var också mina kalla tår och resterna av den förkylning jag dragits med på sistone. Det är effekten av en blänkare med lite storlek. Härligt.
Till helgen ser det ut att bli riktigt fint med 6-7 plusgrader och schyssta sydvästliga vindar. Det kan med andra ord bli riktigt intressant. Det ser jag fram emot..

Kallt, i vattnet och i tårna

Ett tunt snötäcke låg och täckte stigen ned till vattnet. Det var dock töväder, grådassigt förvisso men åtminstone plus i luften. I vattnet var det samma temperatur som i luften, 2 grader uppmätte jag det till. Kallt med andra ord och något som kändes i tårna men det var i alla fall klart, och därmed fiskbart.
Strax över vattenytan flög gång på gång skvadroner av knölsvanar. En alltid lika mäktig syn. Något som också flög jämnt och ständigt över vattnet var Bombarda flötet. Den flög i alla tänkbara riktningar i min jakt på riddarna i silverrustning. De silvriga rackarna verkade dock inte finnas på plats, åtminstone inte på de flertalet rev jag besökte. Skönt var det i alla fall att återigen kunna fiska på sydkusten. Det har liksom inte varit fiskbart under långa perioder pga av väder och vind.

Tiden gick i alla fall och är det något som tiden gör i 2 gradigt vatten är att succesivt kyla ner tårna. Jag brukar inte vara särskilt kinkig med det men idag nådde jag min smärtgräns vid 14 tiden. Det var alltså gott om fisketid kvar men tyvärr ville inte tårna vara med längre. Dem skrek efter värme så motvilligt gick jag upp. Inte för att jag tror att jag fått något men man vet ju aldrig. Rätt var det är kan dem dyka upp och då vill man ju vara med i svängen. Men det får bli en annan dag, det kommer ju fler sådana..