Thursday, 27 July 2017

I aftonens varma färger

När vi kom fram till den andra fiskeplatsen hade solen börjat få bråttom om att försvinna bakom horisonten. Den första platsen hade inte gett någon fisk. Anders hade förvisso sett en förmodad steelhead hoppa men mycket mer än det hände inte. Vi stod därför på en ny plats, en plats med förrädiskt glatta stenar i vattnet men med vackert gyllengula vetefält på land. Vi stod och fiskade av platsen men då inget hände i fiskeväg förflyttades vårt fokus, eller åtminstone mitt, allt mer till de fantastiska färger som vackert fyllde himlavalvet. Stilla och stolt försvann solen bakom oss, lämnandes regnbågens varma färger efter sig. Vackert att bevittna, fridfullt att få känna. På några få ögonblick började landskapet att mörkna och då det såg även mörkt ut i fiskeväg bestämde vi oss för att köra vidare. Jag till ny fiskeplats att avsluta aftonen på, Anders hem och den stundande sängen. I det tilltagande mörkret kastade jag vidare tills jag också kände en alltför välbekant längtan till sängen. Det blev ingen fisk, återigen..men vad gjorde det efter en sådan magnifik solnedgång, ingenting...absolut ingenting..

Friday, 14 July 2017

En härlig morgon

Jag vaknade tidigt igår morse. Vanligtvis hade jag bara somnat om men så fylldes mina tankar av de rapporter jag fått om det rejäla fiskeaktivitet som rått under de senaste morgnarna. Jag kunde med andra ord inte somna om så rätt var det var så jag gick jag längs med den färgmättade strandängen strax innan klockan slagit 07:00. Fågelsången fyllde luften och blandades med den friska havsdoften. Väl framme vid vattnet var i princip vartenda sten som stack upp ur vattnet upptagen av en eller flera skarvar. Flera av dem hade nyligen intagit sin frukost, då de stod med utsträckta vingar för att torka dem i den svaga morgonsolen och den svala sydvästbrisen. Det var en härlig morgon, riktigt härlig!! Jag gick ner för slänten vilket fick skarvarna att unisont flyga iväg, inte utan att vissa, med sina blöta vingar, hade en del svårigheter. Jag var alldeles ensam och det förblev så under de 2.5 timmar jag var ute. Jag hade inte heller sällskap av fisk på de 3 rev jag besökte - jag varken kände eller ens såg skuggan av en fisk, vilket kändes aningen typiskt med tanke på de rapporter jag fått. Så tiden gick tills jag, någon gång kring 09:30 tiden, inte längre kunde hålla tillbaks kaffesuget. Jag körde därför hem,  hem till nybryggt kaffe och av frugan nybakade, varma scones och det, det är också oslagbart härligt..

Sunday, 9 July 2017

Fyrverkeri av råstyrka

Sädesfälten böljar fram och tillbaka på Söderslätt. Längs med vägen är det proppfullt med vallmo, rallarosor, prästkragar och en mängd andra växter vars namn jag inte känner till. Det är verkligen blomstertid längs med vägrenen, för att inte säga en explosion av färger som vackert inramar de skånska vägarna. En explosion av råstyrka är också vad jag upplevde igår. Det började med tredje kast. Fisken var inte särskilt stor men jävlar vad ursinnig den blev direkt efter mothugget. Det var galna hopp och explosiva rusningar för hela slanten. Vilken fighter jag hade krokat! Jag som precis hade gått ut i det stilla vattnet och i det för övrigt lugna, rofyllda aftonen förväntade mig inte denna abrupta detonation av råstyrka. Det var en oerhörd tapper kämpe som dock till slut fick ge sig, men wow vilken fighter!!

Jag stod en stund och funderade om jag skulle köra hem efter den fighten.Jag kände mig nämligen mer än nöjd. Jag valde dock att stanna och fortsätta njuta av vad aftonen hade att erbjuda. Njöt verkade också några strandskator göra. De stod på en stor sten och sög in de solstrålar som stundtals bröt igenom molntäcket.
Strandskator njuter av aftonssolen
När solen väl försvunnit bakom trädkulissen flög strandskatorna iväg och jag blev ensam stående i mina egna tankar - tills det var dags för nästa fyrverkeri. Fisken var kalibern större, hoppade först och tog därefter en vansinnig och ilsken lång rusning uppe vid ytan. Klingan stod i värsta båge samtidigt som öringen plogade igenom vattenytan och jag, jag stod nog med värsta leendet på läpparna. I de solstrålar som bröt igenom lövverket såg jag även att fisken skimrade en aning i guld. Det var en fisk som redan antagit sin höstliga kostym, en kostym som dessutom satt rejält tight för fasiken var fisken var fet. Men en enorm tillfredsställelse kunde jag en stund senare avkroka en oerhörd vacker färgad öring på 3.5 - 4 kg. Efter det fyrverkeri som öringen bjudit på lade sig lugnet återigen över kustbandet. Nu var jag verkligen mer än nöjd. Jag menar, vad mer kunde jag begära efter aftonens skådespel? Ingenting, absolut ingenting. Jag tittade ut en sista gång över det stilla vattnet, tog några djupa andetag och tackade för denna gång..