Storbesan som var blank

Jag var på väg upp ur vattnet i det grådaskiga vädret efter en hel dag på kusten utan att varken ha känt eller sett något. Samma visa utspelade sig igår när jag var ute med Stefan, dvs en hel fiskedag utan någon som helst kontakt med fisk. Så ja, jag var på väg upp idag när Anders plötsligt ropade något om fisk i ytan. Det fick mig lite i andra tankar, i alla fall så att jag kunde glömma för stunden mina frusna tår. Jag fortsatte därför ett tag till och det är något jag inte kommer att ångra för plötsligt kände jag hur Polar Magnus flugan togs med dunder och brak. Direkt kände jag att det var en fisk av ansenlig storlek, det var bara det att den uppförde sig mer som en besa än en blank. Japp, om nu hugget var explosivt så var fighten allt annat än det. Den plaskade lite i ytan och gjorde sig bara så tung som möjligt. Det var i alla fall inte en fisk som var sugen på att varken rusa eller hoppa för den delen. Kanske var den köldstel, det var ju trots allt endast 2.5 grader i vattnet. 

Tack Anders för bilden.

Hur som helst kom jag på andra tankar när jag fick fisken intill mig och jag plötsligt såg hur tjock och blank den var. Håven åkte naturligtvis fram i all hast och redan vid första försöket lyckades jag håva en riktigt fin vinterfisk, en fisk som sedan visade sig vara 72 cm och 4.72 kilo tung och som följde med hem till röken. Vilken praktstart på året!

Fulton 1.26

Kallt och trögt

Solen sken över en frostslagen sydkust när jag begav mig ut. Väl ute på revet dröjde det dock inte länge förrän de svagt värmande solstrålarna försvann och en kall dimma svepte in över kustbandet. Lyckligtvis varade inte dimman särskilt länge men någon mer sol blev det dock inte. Nä, det blev en rätt så trist och gråslagen dag med endast 3 grader i vattnet. Kallt och därmed trögt med andra ord. Jag nötte dock på i princip hela dan, dock utan att varken se eller känna något. Jag var dessutom väldigt mobil i min sökning efter de blanka krabaterna. Vissa rev på sydkusten var ofiskbara förvisso efter den senaste dagen med blåst och extremt högt vatten men jag hittade dock riktigt fint vatten också, sådant vatten som borde släppt ifrån sig någon fisk. Jag provade i princip allt, även Bombarda men fisken var helt enkelt inte på plats idag.

Jag nötte som sagt på i min envishet men slutligen började ljuset att försvinna och jag var tvungen, som en slagen man, att lämna sista revet. Värmen i bilen var dock ett välkommet inslag, frusen som jag var. Ja, det är januari och det är förväntat kallt och trögt men dagarna blir åtminstone allt längre. Tack för det...

Besor i solen

Wow, vilken dag det var idag. Visst, det blåste rejält med nordvästvind men det var soligt och det var väl sisådär 7 grader i luften. Det skulle självklart fiskas även om jag visste att det skulle bli svårt att hitta fiskbart vatten efter gårdagens hårda västanvind. Vi höll oss till sydkusten (jag och Stefan) och efter en del körning var det bara att acceptera att klarare vatten var en omöjlighet. Däremot hittade vi nåt sånär fiskbart vatten, åtminstone kunde man med lite god vilja skönja fötterna i midjedjupt vatten. Bättre än så kunde vi i alla fall inte finna så vi gav oss i kast med att fiska av revet. 

Med vinden i ryggen blev kasten olympiskt långa men inte hjälpte det att finna fisken. Nä, åtminstone inte på det första revet. I det andra däremot dröjde det inte särskilt länge innan en vackert färgad besa behagade att hugga min OLR Slim i tobisfärg. Den tog i turbulensen av de brutna vågorna som jämnt och ständigt rullade in över revet. Det var onekligen hett i den turbulens som bildades för det högg igen stunden senare. Det var återigen en besa i 2 kilos klassen, en fisk som snabbt fick friheten åter. Jag var övertygad att det skulle bli fler fiskar, så hett var det. Dock blir det oftast inte som man tror, så även idag. Tiden gick och det blev allt jobbigare att parera de rullande vågorna som hittade sig ända fram till oss och när jag dessutom blev av med min OLR Slim kastade jag slutligen in handduken. Det gjorde även Stefan som bommade idag. Med blöta och frusna händer satte jag mig i bilen, tittade på den fallande solen en sista gång och körde så hem..

Fisk i dimman

Om lusten var på topp igår så var den betydligt mer beskedlig idag. Inte för att jag inte ville fiska, tvärtom, men det var den tjocka dimman som rejält dämpade ivern av att åka ut. Jag har aldrig varit särskilt lyckosam i dimmiga förhållanden, jag kan helt enkelt inte minnas när jag fick fisk senast helt enkelt. Det dröjde därför länge innan jag fick tummen ur och begav mig ut. Det duggade lite regn när jag tog de första stegen ut i vattnet, något som inte direkt höjde humöret.  Allt var dock inte pest. Nä då, det var hela 7 grader i luft och vatten så åtminstone behövde jag inte stå och huttra. Efter några kast ringde Anders som i den tjocka dimman inte kunnat hitta mig. Jag tittade mig runt omkring bara för att inse att det var lönlöst att försöka finna varandra, jag kunde inte ens se land. Det kändes lite grann att kasta i blindo men jag visste vart jag stod och därför vart jag skulle kasta. Jag var inte ensam därute i alla fall. Nä, förutom Anders som var där någonstans, kunde man höra mängder med gäss. 

Så plötsligt och helt oväntat högg det till rejält varpå det strax därefter uppenbara sig en öring på dryga 2 kilo, en fisk som fick friheten åter. Nollan var därmed spräckt för i år och inte nog med det - det var i för mig absolut sämsta förhållanden. Jag fortsatte mitt fiskande med ett leende på läpparna, inte minst för att dimman började lätta och jag kunde se Anders närma sig. Vi snackades vid och fortsatte därefter vår jakt efter de blanka krabaterna. Det blev förvisso inga fler fiskar för mig, hur det gick för Anders vet jag inte i skrivande stund. Jag lämnade nämligen honom i regnet då ryggsmärtorna än en gång gjort sig gällande. Väl i bilen lovade jag mig själv att komma igång med träningen, kanske är det det som krävs för att komma i bukt med ryggsmärtorna.. Vi får se..

Tom premiär

Så gick stapeln av för årets havsöringssäsong. Lusten, efter 3.5 månaders fredning, var på topp och efter att ha lagt mig strax efter fyrverkeriet var jag så uppe vid 08 tiden. Det kittlade verkligen i fingrarna när jag sörplade i mig morgonkaffet så jag skyndade mig allt jag kunde. Familjen låg fortfarande och sov när jag begav mig ut till bilen för vidare avfärd till första revet.

Ahh, vad det kändes skönt när jag tog de första stegen i plurret dock för att strax därefter upptäcka att mycket fiske i det revet inte skulle bli av. Nä, det var allt för grumsigt i vattnet så aningen förarglig gick jag upp igen efter några kast. Stefan hade också dykt upp så vi bestämde oss för ett nytt rev som inte heller den blev grundlig avfiskad då en ung och väldigt nyfiken säl visade sin närvaro. Vi drog därför vidare till ett tredje rev som uppvisade klart godkända förhållanden. Vi fiskade av det revet och intilliggande rev minst sagt grundligt men, förutom 2 följare, var det minst sagt tomt. Kanske skulle vi ha dragit vidare, det är alltid lätt att vara efterklok, men vi stannade kvar i nån timme till innan en försmädlig ryggsmärta började göra sig gällande. Yep, premiären var för min del till ända . En tom premiär vad fisk beträffar men det blir förhoppningsvis ändring på det imorgon då det självfallet är inplanerat en ny tur på kusten. Come on, fiskesäsongen 2022!!