Fisk i solen

Molnen började spricka upp någon gång under förmiddagen och det gav därmed solen chansen att komma fram. Temperaturen i luften var dock inget att hurra över men de solstrålar som nådde de kylslagna kinderna var definitivt välkomna. Vi stod i vattnet, Stefan och jag, och kastade åt alla tänkbara riktningar samtidigt som svanar och sothöns jämnt och ständigt flög förbi. Det dröjde länge innan första hugget kom men när den väl gjorde det var det stenhårt och koncist. I det 1.5 gradiga vattnet var det dock inte mycket till fight som öringen bjöd på. Nä, fisken var väl aningen köldstel men trots det vågade den sig på med ett hopp i luften. 

Efter den korta action som fisken bjöd på la sig återigen lugnet över vattnet. På avstånd såg jag att Anders nu anslutit sig till fiskafänget. I övrigt var det tomt på vadande fiskare. Härligt var det att stå där och njuta av solens strålar när Stefan sa något om ett eventuellt hugg han känt och att jag skulle kasta i den riktningen. Sagt och gjort kom hugget strax därefter. Tyngden som följde avslöjade att det rörde sig om en rejäl pjäs, dock dröjde det inte länge förrän jag förstod att det rörde sig om en besa. Fisken gjorde sig så tung och seg som möjligt vilket gjorde att det tog några minuter innan jag fick in den. Väl nära mig lossnade kroken varpå den försvann in i bottenvegetationen. En rejäl fisk, en besa förvisso, på kanske 4-5 kilo.

Vi gick därefter upp för lite värme och gulaschsoppa, något som smakade gudomligt i den kylslagna vinterdagen. Den sista timmen spenderade vi naturligtvis återigen i vattnet men det hände inte så mycket mer i fiskväg. Småfrusna men väl belåtna med dagen gick vi så upp, såg solen försvinna bakom några moln i horisonten och körde hem. 

Med solen i ansiktet

 Idag tog jag det betydligt lugnare. Japp, jag tog sovmorgon och drog inte ut förrän nån gång efter 11. Man kan ju inte vara uppe med tuppen var gång det vankas fiskafänge. Solen sken i alla fall, åtminstone till en början, vilket var klart önskvärt efter den senaste tidens grådaskiga väder. 

Stefans fisk på 3.75 kg och 68 cm.

Vi började vårt fiske alldeles ensamma, Stefan och jag innan Anders, efter dryga kvarten, anslöt sig till oss. Med solen i ansiktet tog vi oss an uppdraget att försöka lura en och en annan öring. Det började trögt minst sagt. Vi rörde oss över stora områden och täckte av så mycket vatten som möjligt men det dröjde ändå ett tag innan jag hörde Stefan ropa Yes!! Jag tittade åt höger och kunde se honom fighta en fisk som på avstånd och till en början inte såg så anmärkningsvärd ut. Anders, som stod ganska nära honom, började också fighta fisk och det fick mig naturligtvis att röra mig ditåt då det verkade som om dem träffat på ett stim. Väl framme hade Stefan, efter en del kämpande, lyckats håva en strålande fin blänkare medan Anders fisk, som också var av ansenlig storlek, inte var alldeles blank och blev genast återutsatt. Med en stor portion entusiasm återupptog jag fisket bara för att konstatera att ett eventuellt stim hade lämnat platsen. Jag kände nämligen ingenting under hela dagen, inte ett pet - nada!! Anders, som för dagen fiskade med Bombarda, lyckades kroka en fisk till av schyst kaliber även om den lyckades gå fri efter en stunds drillning. 

Tiden gick och den stundtals närvarande solen började sjunka alltmer mot horisonten. I det 2 gradiga vattnet började dessutom tårna att klaga allt mer så vi började tänka på refrängen. Några sista kast blev det dock innan värmen i bilen till slut lockade oss i land. Ja, jag gick bom idag men det kommer en ny dag till Trettondagen och då står jag där igen, på kusten vill säga..

Blöt premiär

Så kom premiären igår, något man sett fram emot under flera månader. Dock fick den ett snöpligt och hastigt avslut då jag, ganska så omgående, råkade snubbla på en sten och vips så hamnade jag under vattnet. Jag låg och sprattlade i några sekunder innan jag återigen fick fäste med fötterna. Genomblöt gick jag upp och insåg att fiskedagen var över innan den ens hade börjat. Sur och rejält medtagen körde jag hem för att torka och inte minst värmas upp. 

Så idag, rejält revanschsugen efter gårdagens bad, åkte jag ut igen. Förhållandena var fullständigt annorlunda jämfört med gårdagen. Igår gick det sjö och det blåste sydliga vindar. Idag möttes man av ett lugnt Östersjön, nordliga vindar samt några grader kallare i luften. 

Jag körde längs kustvägen och insåg snabbt att det skulle bli svårt att finna svängrum på kusten. Det var med andra ord välbesökt på de mer kända reven, något som inte var särskilt förvånande en dag som denna. Jag lyckades dock hitta ett par tomma rev där jag började fisket. Stefan dök stunden senare upp och ställde sig i revet bredvid. Han har ganska nyligen blivit en inbiten havsöringsnörd så det var kul att se när han, efter bara några kast, fick drilla fisk, dock en fisk av den mindre kalibern. Av samma mått var den öring som jag stunden senare krokade, dock blev den inte hängandes särskilt länge. Det verkade finnas fisk på plats, åtminstone i början, för jag hade också en hyfsat fin följare stunden senare. 

Det hände dock inte så mycket mer efter det. Jag testade reven intill, dock utan resultat. I den kalla nordanvinden kändes det därför på sin plats att ta en värmande kaffepaus och vänta in Anders, som dök upp strax innan lunchtid. Det var dock inte bara Anders som dök upp, andra fiskare hade nu hittat hit och började ockupera kuststräckan. Vi gav det trots det en chans till, fick varsin öring innan vi bestämde att runda av dagen på ett litet rev som brukar vara tomt på folk. Det visade sig dock också vara tomt på fisk och då det började bli riktigt kallt om tårna var det inte mycket mer att göra än att köra hem. Kanske blir det en tur imorgon igen, vi får se..