Wednesday, 21 February 2018

Frid istället för fisk


En skimrande röd sol söker sig mot havet och horisonten sätts i brand. Det börjar bli dags att bege sig hemåt. Jag har under några timmar fyllt lungorna med frisk havsluft och värmt kinderna med glittrande solstrålar. Jag har sökt fisken men ej funnit den. Jag fiskade idogt av de grunda områdena med hopp om att någon fisk sökt sig till det något mer uppvärmda grunda vattnet i jakt efter smågodis. Jag trodde på det men som så ofta blir det inte som man har tänkt sig. Jag fann inte fisken men däremot stillhet och ro. Nu är solen på väg ner och havet vilar lugnt. Stranden ligger sval och skuggorna blir längre. Jag lämnar mina avtryck på sanden samtidigt som några svanar flyger förbi. Några sista blickar mot den färgade horisonten och det ändlösa havet. Nästa gång kanske det händer, kanske.


Sunday, 18 February 2018

Tills solen försvann bakom klinten

Längst ut på Mandehoved.
Det började tidigt. Tanken var att vara framme på Stevns kring 9 tiden - jag, Henrik och Anders. Där skulle vi möta upp Ole och Jan för en heldag på kusten. Vi kom fram tidigare än beräknat så redan vid 09 tiden var jag på väg ut till Mandehoved. En lång och svettig promenad över stundtals glatta stenar och nedfallna klippblock. Väl framme lyfte en gråhäger, som stod på en sten längre ut, och lämnade mig i sällskap med några korpar som förde ett helsikes oväsen från några halvt nedfallna träd bakom mig.
Jag såg den första följaren efter bara några kast. Den var inte särskilt stor men det var fisk åtminstone. Korparna flög slutligen iväg och en härlig tystnad bredde ut sig över vattnet. Där stod jag i min ensamhet när den andra följaren visade sig. Frustrerad över fisken som inte högg tittade jag mot norr och såg i fjärran mina fiskebröder ansamla sig. Det var dags att gå tillbaka - den långa vägen tillbaka.
Vi körde till nya fiskeplatser då de andra varken sett eller känt något. Solen började stundtals visa sig även om den naturligtvis valde att försvinna i samband med att grillen kom fram. Korvar av olika slag slank stunden senare ner tillsammans med dansk pilsner, vad annars. Det snackades om allt - från chili till surströmming vilket skakade fram ett och annat skratt.
Med mätta och belåtna magar begav vi oss än en gång mot vattnet. Vinden hade nu tilltagit en del och skapade rätt så optimala förhållanden. Åtminstone såg det otroligt hett ut jämfört med tidigare. Det dröjde inte heller särskilt länge förrän Henrik fick krokat dagens första fisk.
De danska musketörerna -  Anders, Ole och Jan försvann allt längre bort i sin jakt efter det danska silvret. Jag och Henrik tog  i stället det lilla lugna och alternerade fisket med allt längre pauser, något som behövdes då en tilltagande ryggsmärta började göra sig gällande. Till slut så högg det även för mig då en öring på dryga 2 kilo förbarmade sig över mig och visade prov på dansk silverdynamit. Det var bra kräm i fisken, så pass att den frigjorde sig från kroken strax innan jag skulle landa den. Det gjorde så inget, den korta men uppiggande fighten fick mig för stunden att glömma ryggsmärtan.
Anders och Ole i jakten på silvret
Tiden började dock så småningom att rinna iväg. Molnen skingrades och solen dök fram ungefär samtidigt som den började dala ner mot kalkstensklipporna. En aning sent för att man skulle få känna på några värmande solstrålar men dock tillräckligt för att åtminstone färga horisonten i vackert varma färger. Sakteliga och i ändlös stillhet försvann solen, stilla och stolt bakom klinten. Anders gav det tills de sista solstrålarna försvann i tomma intet och mörkret smög sig på över landskapet. Vi andra och våra ömma ryggar hade redan givit upp. Det gick inte mer. Det var över, åtminstone för denna dagen. Men det kommer en ny dag som tur är och förhoppningsvis snart. Mycket snart..

Tack Ole, Jan, Henrik och Anders för en god dag på kusten!!


Tuesday, 13 February 2018

På tur i Stevns

Jag är tillbaka på danska Stevns. En plats som välkomnar en med sitt magiska vatten och sina respektingivande kalkstensvita klippor som på sina ställen mer än utmanar tyngdlagen. Lika inbjudande som vacker, som alltid.

Vi går nedför slänten, Erik och jag, och väl nere blir vi även välkomnade av en närgången och ständigt skuttande rödhake. Lustig och vacker liten fågel som nyfiket håller sig i min närhet medan jag riggar spöt. Jag försöker mig på något foto men lyckas bara få halvskarpa bilder på grund av det svaga ljuset och den lilla krabatens ständiga rörelser.

Livlig liten filur
Min tanke från början var att fiska mig söderut mot Mandehoved men upptäcker att folk redan tagit platsen i besittning, så vi bedriver vårt fiske i nordlig riktning istället. Något som egentligen inte gör något då vartenda meter på den här platsen är fiskbart vatten.

En svag bris från syd krusar vattenytan, en vind som som med tidens gång succesivt ökar och därmed ser till att få lite mer fart på vattnet. Över oss kan jag stundtals se, vad jag tror är, en falk som flyger halvcirklar ut över vattnet för att återigen försvinna bakom klipporna. I övrigt är det ganska tomt på fågelliv idag och därmed mest tyst över kuststräckan. En tystnad som ibland bryts av de ras av kalksten som rullar ner för sidorna och hamnar i vattnet. Det är är förvisso mestadels småsten men som alltid när man befinner sig på Stevns skall man iaktta stor försiktighet då större ras är vanligt förekommande och direkt livsfarliga, i synnerhet nu efter en natts frost och efterföljande töväder.
Vi fiskar idogt av långa sträckor varvat med välbehövliga pauser bestående av väldoftande te och överdrivna fiskehistorier. Precis som det skall vara, vad annars. Då och då slinker även en sandwich ner.

Vi fiskar så småningom oss tillbaka och jag lyckas vid ett av de många kasten lura en blank filur kring 45-50cm att hugga min nya OLR kutling. En kämpe som jag kort därefter krokar av ungefär samtidigt som solen så smått börjar att bryta fram ur molnen. Det värmer gott i de frostbitna kinderna men tyvärr aningen sent då det börjar bli dags att bege oss upp för den långa stigen tillbaks till bilen. Från höjden blickar jag ut en sista gång över detta öringsparadis. Snart är jag tillbaka, var så säker..


Thursday, 8 February 2018

En blank och solig februari dag

Efter några kylslagna dagar med nordliga vindar och efterföljande minusgrader vände så vinden till mildare och behagligare sydväst. Ledig som jag var passade jag naturligtvis på att åka ut en sväng. Det såg otroligt hett ut längs hela sydkusten, något som blev bekräftat redan i tredje kast då en härligt blank fisk på 2.5-3 kilo (slut på batteri i vågen) fann min Polar Magnus alldeles för oemotståndligt. Hugget var lika hårt som fighten den bjöd på, trots 2-3 grader i vattnet. Det bjöds på både luftakrobatik och korta men explosiva rusningar innan den slutligen fick ge sig.
Det var onekligen en smakstart, något som följdes av ytterligare 2 blanka småttingar innan slöjmolnen skingrades och solen dök fram med all den kraft den kan uppbringa en februari dag.
Det var dags för lunchpaus och i de värmande solstrålarna smakade gulaschsoppan alldeles förträffligt. Det var nästan vårkänslor i luften, så pass dessutom att både jacka och handskar åkte av. Jag var inte heller ensam om att trivas i solskenet - knölsvanar, gäss och änder verkade trivas minst lika mycket. Det flögs, landades och jagades stup i kvarten. En härlig syn som ytterligare höjde det redan upphöjda humöret.

61 cm chrome!!
Det efterföljande fisket blev inte fullt lika fångstgivande som innan lunchen men jag lyckades ändå få en blank krabat på dryga måttet innan det var dags att tänka på refrängen. En härlig och mycket väl godkänd februari dag var till ända. Hoppas det blir fler sådana..

Sunday, 4 February 2018

Några småttingar och lite sol

Sent omsider verkar vintern ha kommit. Snön som fallit under natten ligger kvar och barnen får under morgonen bråttom att ta fram pulkorna. Jag däremot har andra planer. Temperaturen kommer att hålla sig strax över nollan och det kommer dessutom, enligt prognosen, att spricka upp under eftermiddagen. Jag drar därför ut för att, efter ett långt uppehåll, äntligen få svinga på klingan igen.Väl framme finner jag ypperliga förhållanden med svagt färgat vatten och vågor som skapar fin rörelse i vattnet.
Några sångsvanar finner min plötsliga närvaro allt för intimiderande och lyfter iväg strax innan jag skickar iväg mitt första kast. Det dröjer inte särskilt länge förrän det suger till i linan och jag krokar dagens första fisk. En livlig och hoppglad krabat som efter en kort men ettrig fight får friheten åter. En god start som stunden senare blir bättre då ytterligare en fisk finner min Polar Magnus allt för inbjudande för att avvisas. Fisken är något större och minst lika livlig men lyckas vid en av luftsprången bli av med kroken. Lite försmädligt att tappa, men dock härligt att få finna huggvillig fisk utan att anstränga sig allt för mycket.

Det dröjer inte länge förrän ytterligare en liten krabat hugger. Lika sprallig och hoppglad som den förra, vad annars. Sådana är dem, de små rackarna.
Anders dyker upp strax innan molnen spricker upp. En väl efterlängtad sol får chansen att äntligen få värma ens kropp och själ. Ja, attans vad det är otroligt vad lite solstrålar kan göra med ens energidepåer. Vi går ut tillsammans men sprider ut oss allt efterhand som tiden går. Jag har en hyfsad fin följare som dock väljer att inte hugga. I den sköna eftermiddagssolen rinner tiden allt för fort iväg och jag måste till slut tacka för mig då andra åtagande står på tur. Anders har vid det laget begett sig långt österut, i det eviga sökandet efter fisk, och förvandlats till en liten figur i fjäŕran. Jag sätter mig ned på en trädstubbe för att få ytterligare några minuters sol. Jag drar ut på det en stund till..det är ju så härligt med sol..allt för härligt.

Saturday, 3 February 2018

En stilla tur i kajaken


Snöflingorna faller långsamt och varsamt ned från en grådassig himmel. I det stilla och kristallklara vattnet ser jag vidsträckta tångskogar passera förbi under kajaken. Här och där syns det enorma stenbumlingar. Reliker från den senaste istiden som blev kvarlämnade när landisen drog sig tillbaka. Jag fullkomligt älskar att paddla här, i synnerhet under den varma årstiden då man även ser enorma ålgräsängar sträcka ut sig i all oändlighet. Ofta ser man stora tobisstim stryka förbi under kajaken för att sedan försvinna in i skogarna av tång och ålgräs. Det är ypperliga jaktmarker för öringen men även för sälen som också finner här ett välfyllt skafferi av mat, åtminstone om man utgår ifrån hur explosionsartat sälen har förökat sig i detta område under de senaste åren. Jag möter naturligtvis sälen idag. Ett tjugotal sälar som i det stilla vattnet sökt vila i de stenar som här och där sticker upp ovanför ytan. Stora, feta bjässar som nyfiket iakttar mig när jag sakta paddlar förbi dem.

Dem verkar onekligen ha det skönt och så även jag. Jag är idag inte ute för att fiska, trots att det gått över 2 veckor sedan jag fiskade sist. Nä, det får bli en annan dag. Kanske redan imorgon, för idag vill jag bara paddla i det stilla och kristallklara vattnet. Samtidigt som snöflingorna fortsätter att falla, långsamt och varsamt över sydkusten..