Sunday, 25 March 2018

Några hugg i tystnaden

Jag hörde dem långt innan jag såg dem. Ett ljudligt trumpetande som hördes från fjärran och som ekade över det stilla vattnet. Det var tranor förstås. Dagen var gråmulen och den utlovade solen verkade inte vilja komma fram. Fisken hade inte heller besvärat sig om att infinna sig, så ett gäng glada tranor var ett välkommet inslag.
I det låga vattenståndet gjorde jag ett strandhugg direkt på revet för att fylla på energidepåerna. Jag satt länge och lyssnade till tystnaden. Den var så påtaglig men ändå full av ord. Ord som man inte alltid yttrar men ändå hör - ens tankar. Tankar som gör en levande. Dem är där alltid, både på gott och ont.
En kall vindpust krävdes för att väcka liv i mig och få mig in i kajaken igen. Solen vägrade fortfarande att lyda SMHI:s prognos så jag fick paddla några extra tag för att hålla värmen.
Lyckligtvis hittade jag slutligen lite fisk som ville vara med i svängen. Det var först 2 småttingar som högg ganska så tätt efter varandra. Det var hoppglada små rackare som bröt den tystnad som rådde över vattnet och som fick mig, för stunden, att glömma mina iskalla tår. Otroligt vad lite flex på klingan kan göra med ens kroppsvärme. När det stunden senare högg igen så blev det nästan som om solen lyste. Flexet var ännu djupare vilket pekade på en fisk av betydligt högre kaliber. Karaktären på fiskens beteende tydde dock på utlekt fisk och mycket riktigt kunde jag kort därefter avkroka en besa på sisådär 65 cm. På relativ kort tid hade jag krokat 3 fiskar och får väl medge att jag kände vind i seglet, men säg den vind som varar. Det blev nämligen stiltje i fiskeväg igen och när tårna än en gång började skrika efter värme så kände jag det var dags att paddla in mot land. Nä, solen dök aldrig upp men fisken gjorde det och som extra bonus även en flock tranor. Jag kunde inget annat än att vara nöjd med dagen. Solen får dyka upp en annan dag..


Tuesday, 13 March 2018

Lite värme, tack

Det är gråmulet och några plusgrader i luften. Snön har nästintill töat bort och snödropparna får chansen att komma fram. Även krokusen vågar visa sig, dock mer blygsamt. Det hade inte skadat om temperaturen varit några grader högre, men våren låter fortfarande vänta på sig - tyvärr.
Jag står uppe på slänten och tittar ut över kustbandet. En västlig bris smeker vattnet medan några gravänder flyger medvinds och strax över vattenytan. Det går undan i medvinden så några vingslag senare är dem som bortblåsta.
Tankarna fyller mitt sinne. Blir det fisk idag? Jag ger revet en chans och sedan ett annat rev. På tredje revet tycker jag mig se en följare. Mina sinnen skruvas genast upp men ingenting mer händer. Var det ens fisk jag såg? Jag börjar tveka. Önskan att få känna lite flex på klingan eller åtminstone se fisk är ju stor så tankarna rusar lätt iväg. Det var dessutom ett tag sen sist. Det blir dock ingenting idag, heller. Nä, lite värme som sagt. Låt den komma. Snart tack..

Tuesday, 6 March 2018

Våren är på väg


Enorma isblock täckte stora delar av reven.
Efter en lång period med sibirisk kyla kom äntligen tövädret tillsammans med det skönaste man kan önska sig under denna årstid - solen. Värmande solstrålar som förhoppningsvis även kunde töa upp fisket efter att ha legat på is ett tag, bokstavligen talat. Jag visste det skulle bli svårt idag och det blev det också. Längs kustvägen kunde man se att många hotspots var antingen täckta av is eller issörja, men det fanns även fiskbara platser. Att det skulle vara kallt i vattnet var naturligtvis inte oväntat, speciellt när man bedrev fisket bland icebergs i miniformat. Däremot var känslan att få känna flertalet plusgrader i luften i kombination med värmande solstrålar något som verkligen gjorde dagen. Det hade ingen som helst betydelse att aktiviteten under vattenytan var obefintlig.
Hände en del på land idag, till skillnad
från under vattenytan.
Nä, våren är på väg - oåterkalleligen! Något som ytterligare bekräftades då fyra stycken tranor flög in över kusten och vidare norrut. Att snön ligger över Söderslätt bryr de sig inte om. De har ett mål och det är att flyga norrut och föra vidare sina gener. Det gör dem varje år och varje år glädjer det mig otroligt mycket att få beskåda. Det kommer det alltid att göra.
Mitt mål för dagen, till skillnad från tranornas mål, var betydligt mer anspråkslös och var att få komma ut samt få känna stärkande solstrålar i kinderna. Få känna att våren äntligen är på väg. Det fick jag, med råge. Fisket kom i andra hand, åtminstone idag. Väl hemma blev det serverat på silverfat ett vårtecken till - vintergäcken blommade. Härligt!