En dag i stiltje

Efter gårdagens regnoväder så lovades det för idag ett uppsprickande molntäcke, sol och värme..mycket värme. Jo då, solen dök upp men det var ungefär efter att mer än halva dagen hade passerat. Det var inte direkt molnigt heller, nä det var mer att de tunna slöjmolnen (cirrostratus på fint språk) hindrade solen att fullt ut lysa igenom. Vinden, ja den var i princip obefintlig och därmed låg havet nästintill spegelblankt. Det brukar betyda trögt fiske och så blev det idag. Jag paddlade till reven österut, sedan västerut för att sedan än en gång paddla österut. Jag får säga att jag fiskade grundligt av de områden som brukar ge fisk men till ingen nytta. Det var minst sagt ren stiltje, både i vind och fiskelycka. Det blev därför desto mer tid över åt att betrakta kusten, det blir ju ett annat perspektiv man får av kusten sett utifrån vattnet. Gamla lövträd pyntade kusten, varav vissa hade fallit offer för erosionen och låg därmed som fallna jättar vid strandkanten. Snart spricker löven fram på de trä som fortfarande står majestätiskt kvar och vakar över kustbandet. Nya färger kommer då att återigen täcka den skånska kusten. En ny livscykel startar, det gör det varje vår.

Det var förvånansvärt tyst idag, åtminstone fram tills att ägaren till ett av de få husen som finns längs denna sträcka plötsligt bröt tystnaden med sin lövblåsare. Vårstädning av trädgården var uppenbarligen på schemat, något jag också borde komma igång med. Dock lockar kusten mer än att stå och kratta förra höstens fallna löv.
Någon gång kring 15-tiden, ungefär samtidigt som slöjmolnen skingrades helt paddlade jag in till land. Plöstligt blev det varmt, riktigt varmt. Jag passade därför på att lägga mig en stund på gräset, i slänten ned till vattnet. Paddlingsmusklerna behövde lite vila och jag behöver väl egentligen inte tillägga att det var skönt, riktigt skönt.
Våren är nu kommen..på riktigt!