Under mörka och hotfulla moln

Vi var ute idag igen -  Anders och jag. Ute på nya äventyr längs kusten, ute i elaka sydostliga vindar som efterhand började föra in tillika elaka moln över oss. Mörka, fuktmättade och hotfulla moln som förr eller senare skulle släppa sin last över våra huvuden. Det blev efterhand precis så rått som man trodde det skulle bli, kanske för rått för att stå utvadade en söndag eftermiddag när man egentligen kunde varit hemma - i värmen med familjen. Nu var vi dock ute och en stor fördel med den typen av väder är att man i princip får kusten för sig själv, och det är något vi båda gillar. När det sen visar sig att vattnet har just den kulören man älskar så glömmer man snabbt de iskalla vindarna, och inte minst vågorna som ständigt och utan pardon slår in i en. Vad vi tycker betyder dock många gånger inte att fisken tycker likadant. Sådan var det idag nämligen. Kanske inte särskilt förvånande egentligen - lite värme och sol hade kanske ändrat på resultatet men det till trots så såg det otroligt hett ut. Nä, fisken tyckte väl det var för rått för att vara med på dansen idag - eller så befann dem sig någon annanstans och gjorde någon lycklig. Vem vet? Vi såg i alla fall inte minsta antydan till fisk.

När så ljuset övergick alltmer i en mörkgrå nyans, samtidigt som de mörka och hotfulla molnen uppfyllde sitt kall, blåste vi till reträtt. I bilen började vi dock snabbt smida nya planer - det kommer ju en ny vecka och med det nya äventyr..