Rugbybollen som flög (for) iväg

Idag tappade jag vad som hade varit årets hittills största fisk, med råge. Yep, det var en riktigt fin skapelse som tyvärr inte hade lusten att följa med hela vägen in till mig. Dagen började annars rätt så lugn och då Erik var med på fisketuren så blev det lite av dagens melodi idag, stilla och lugnt vill säga. Det brukar bli så när Erik hänger på.

Vi började fiskeriet där jag förra veckan haft riktigt schysst fiske, med några fångade blänkare. Idag var det inte fullt lika spännande, på den platsen vill säga. Ja, förutom den fisken som plötsligt for iväg som en projektil rakt framför mina fötter. En stadig pjäs som var inne på riktigt grunt vatten och sökte föda. Nä, förutom den firren och så ett missat hugg så hände det inte så mycket mer. Vi sökte vidare, i lugnt och stilla tempo så klart. Tårna behövde nämligen tinas upp en stund så vi passade på att plocka fram termos och mackor, innan vi körde vidare i det grådisiga vädret. Ja grått, det var verkligen grått och under förmiddagen även riktigt rått. Våren kändes verkligen avlägset och då kvittar det hur många vintergäck, snödroppar och krokusar som dykt upp. Det blåste dock en sisådär 4-5 ms sydväst och vattnet var lätt färgat så det var bara till att gilla läget och stå ut med det grå-råa vädret.

Ny plats och därmed nya tag. Kutlingen åkte gång på gång ut i sitt sökande efter fisk när det så plötsligt, och längst ut på ytterspetsen av revet, dagens första fisk högg. En firre som dock visade sig vara en praktbesa och som sådan fick den därför snabbt friheten åter. Erik kämpade också på men det var tyvärr glest med fisk så vi sökte vidare, dock efter att vi tagit en ny tépaus så klart. Det behövdes mer än väl, då även en tilltagande ryggsmärta började ge sig till känna.

Jag bytte över till Bombarda på dagens sista rev och det var också där det exploderade till vid ett kast längs med land, och på riktigt grunt vatten. Fisken tog Polar-Magnus flugan med ett rejält klipp, tänkte under några sekunder och så for den iväg med ett helsikes drag. Ja jädrans, vad fisken drog! Dagen hade som sagt fortlöpt under ganska så lugna och stilla former, och så plötsligt väcktes jag till liv av ett ånglok som drog iväg med en brutal kraft. Det var ren och skär lycka...tills den fick för sig att hoppa. För visst, det var under hoppet jag fick se storleken på fisken och framför allt konditionen på den. Det var en rugbyboll i silver som flög ut ur vattnet och med det, åter ut i friheten. Yepp, när fisken landade kände jag hur tyngden försvann från klingan. Flugan hade lossnat, tyvärr. Så där stod jag och kände mig helt stum och tom....under en kort stund, för det var härligt så länge det varade och även om jag naturligtvis grämer en aning, så sitter den där fullkomligt brutala rusningen kvar i mitt fiskeminne för alltid. Efter adrenalin ruset började ryggsmärtan att så smått återvända och då Erik också kände detsamma tog vi en sista kopp té, packade ihop och körde hem..hem till värmen och familjen..och soffan, så klart..det tackar ryggen för..