Sommaröringar i aftonens solsken

För nån vecka sen var jag på väg ut till mina sedvanliga kustplatser när telefonen plötsligt ringde. Det var Christian som var ute med sin båt och berättade att han hittat massvis med fisk. Han hade på kort tid krokat några stycken finingar samt även sett riktigt stor fisk hoppa. Han undrade om jag var sugen att hänga på och med tanke på det han så entusiastisk berättade var jag inte särskilt svår övertalad. Jag vände snabbt hemåt för att klä om och samtidigt få i mig en tablett mot sjösjuka. Ja, jag är förbannat känslig för den åkomman och det sista jag ville var att må illa om det nu skulle drillas fisk. 

Det dröjde inte länge förrän jag var på plats, upphämtad och på väg i dunderfart till revet. Ja, jädrans vad det gick undan i hans värsting till fiskebåt. På nolltid stod vi nämligen på var sin sida av båten och kastade ut över stenrevet. Jag var onekligen fylld av förväntan och trodde på krokad fisk vid varje kast. Dock gick tiden och ingenting hände. Hade fisken flyttat på sig medan han hämtade mig? Vi angrepp revet från olika håll men inte hjälpte det. Vi bestämde oss därför för att låta revet vila och drog iväg för att testa några andra platser. Nä, det var inte mycket aktivitet på de andra lokalerna heller så medan aftonen gjorde sitt intåg åkte vi tillbaka till där vi hade börjat. 

Jag har ingen aning vad som hände tidigare på revet för det var en helt annat aktivitet när vi kom fram dit för andra gången. Det dröjde nämligen bara nåt kast innan jag fick värsta hugg längst ut i kastet. Tyngden på rusningen efter hugget fick oss att tro att det kunde röra sig om en fem kilos fisk. Så galet mycket krut hade fisken i sig. Dock såg vi vid första hoppet att fisken inte var fullt så stor men väl kring de fyra kilona. Mycket riktigt kunde vi efter en galant drillning väga den vackert färgade öringen till prick 4 kilo innan den fick friheten åter. 

Jag hade mycket väl kunnat sluta fiska efter den drillningen, så nöjd var jag och så sa jag till Christian. Dock var den aktivitet fisken uppvisade nu på revet så oemotståndlig att jag naturligtvis började kasta igen. Ja jädrans så kul vi hade samtidigt som solen började falla mot horisonten. Det var fisk som hoppa, fisk som följde efter draget och inte minst fisk som högg. Det var sommarfiske när det är som bäst. Dock har allt ett slut och så även den aftonen. En afton jag sent ska glömma..

Från Norrland till sydkusten

Någonstans bland kustbandets många lövträd befinner sig göken och välkomnar mig åter till kusten. Dess omisskännliga läte blandar sig med det ständiga fågelkvittret samt måsarnas gälla skri. För bara några dagar sen var det storlommen och tranorna jag hörde uppe i sommarstugan i Norrland. Det var härliga dagar med sonen som gick naturligtvis i fiskets tecken. Gäddfiske i vassruggar alternerades med stilla mete efter abborre eller öringsfiske i bäckarna. Nu är jag tillbaka på sydkusten och känner den otvetydiga doften av havet. Den väcker minnen av otaliga fighter med havsöringen och naturligtvis hoppas jag på nya fighter att lagra i minnesbanken. Det är varmt i luften men det blåser en nordvästlig vind som gör att vattentemperaturen inte är mer än 14 grader. Härligt är tanken, inte minst för havsöringsfisket under sommarmånaderna.

Det dröjer inte många kast förrän det suger till i linan. Den efterföljande rusningen är fullständig ursinnig och får mig att tjuta av lycka. Fisken gör några hopp vilket avslöjar att det rör sig om en regnbåge, förmodligen en av de otaliga regnbågar som rymt från danska odlingar. Man kan tycka mycket om dessa rymlingar och fiskeodlingens vara eller icke vara men dem bjuder åtminstone på ursinniga fighter vilket denna fisk också gjorde. Naturligtvis förpassades den till den andra sidan och den kommer säkert att göra sig väl till rökning. 

Jag fortsätter fiska av revet som visar sig innehålla en hel del öring, dock av den mindre varianten. Efter ett tag får jag sällskap av en rätt så närgången herre vilket får mig att byta plats. Det gör inget för det tar inte mer än två kast förrän det hugger rejält i spinnstoppet. Det plaskar rejält och jag förstår direkt att det är en större öring. Den kämpar febrilt, precis så som en sommaröring skall göra. Dock är det jag som går vinnandes ur striden och kan därför håva en öring en bit över de 3 kilon. Efter den fisken känner jag mig nöjd. Jag sätter mig på en sten vid vattenbrynet och blickar ut över Östersjön. Solen är på väg ner och efter en stund börjar horisonten färgas i varma toner. Vinden har lagt sig och det är rofyllt. Sommartid är en härlig tid..