Tanken om stor fisk slår in

Prognosen lovade regn så lusten av att stå på kusten hade svårt att infinna sig. Jag hade dock i lördags haft rätt så bra fiske i fantastiska förhållanden och det räckte för att få mig upp ur sängen och bege mig ut igår. Naturligtvis körde jag till samma lokal dock bara för att upptäcka att det fina och klara vatten jag lämnat i lördags blivit ordentligt grumligt. Vid udden var det dock fiskbart och när jag dessutom fick fisk i första kast blev jag kvar stående på samma plats med hopp om att finna fler. Det gjorde jag inte trots envist kastande. Nä, jag körde iväg en smula orolig om att det skulle vara grumligt på andra lokaler också. Det hade jag inte behövt vara för på nästa lokal var det i princip perfekta förhållanden. Ja, det var fantastisk kulör och rörelse i vattnet och tanken om att stor fisk borde patrullera dessa vatten slog mig innan jag gick in i baljan. Åtminstone var det en önsketänkande. 

Det dröjde inte länge förrän den första krabaten hade behaget att hugga min genomlöpare. Det blev ytterligare 2 mindre filurer innan jag kände för att ta den lilla promenaden till revet öster om. Där utspelade sig i princip samma story med några landade grönländare innan Anders anlände och ställde sig en bit öster om mig. Vi fortsatte båda att fiska av reven i östlig riktning dock utan att det hände något mer. Tanken om att gå upp för en paus började slå mig men så la jag ett kast mellan två stora stenar varpå det small till vid första vevstoppet. Hugget var brutalt aggressivt och den följdes av ett ursinnigt hopp som visade att det inte rörde sig om en mindre krabat. Nä, det var bra kaliber på fisken och bäst av allt, den var blank. Den kämpade febrilt i sin iver att bli av med kroken men jag gick, denna gång, vinnandes ur striden. Således kunde jag håva en fin vinterfisk på nästan 3 kilo med så lösa fjäll en blänkare kan ha. Det kändes som en större fisk skulle hugga. Det gjorde det. Härligt..

En knippe grönländare

Temperaturen låg knappt över noll när jag gav mig ut i morse. Trots den låga temperaturen samt dimman som täckte kustbandet kändes det inte särskilt rått i luften. Nä, det var nästan skönt ute vilket hade väl att göra med de svaga vindarna som blåste från sydväst. Att det var nästintill stiltje på sydkusten, efter den senaste tidens ständiga blåsande, var något jag längtat efter. Det betydde nämligen att sökandet efter fiskbart vatten kunde börja även om jag begav mig ut med en god portion skepsis. Till min glädje fann jag fantastiskt fint vatten redan på första platsen, något som höjde förväntningarna. Dock verkade lokalen vara tom på fisk så jag drog efter ett tag vidare till nästa lokal.

Det började bra på nästa plats då en mindre krabat högg ganska så omgående och så strax därefter ytterligare en. Tyvärr så anlände en lite väl närgången herre vilket fick mig att lämna platsen då jag inte hade någon större lust att stå och trängas. Lite moloken körde jag vidare till nästa plats där jag snabbt blev gladare igen. Yep, jag hittade även där ett par mindre blanka filurer som såg till att återigen höja humöret. Jag blev dock inte särskilt långvarig där heller då vattnet grumsade till efter ett tag. Anders hade nu anlänt och efter lite snack bestämde vi att träffas lite senare på den första lokalen. Där hade ju vattnet haft en sån fantastisk kulör så jag trodde verkligen på att vi skulle kunna hitta fisk där. 

Det verkade dock vara lika tomt som i början på fiskedagen men så plötsligt hade jag en följare och strax därefter ytterligare en. Jo då, fisken dök hux flux upp och det var något som Anders blev varse om då han krokade några stycken tätt efter varandra. Mitt drag verkade dock fisken rata på denna lokal och rätt var det var så var fisken borta igen. Jag, som var nöjd med den knippe grönländare jag fått under dagens lopp, bestämde mig för att åka hem medan Anders stannade kvar. Det gjorde han rätt i för tydligen dök fisken upp igen och han lyckades kroka några krabater till. Härligt!!

Trögt i Österlen men vilken pizza!

Färden till Österlen tog betydligt längre tid än vad det brukar göra då den kortvariga men hiskliga stormen under morgonen förvandlat vägarna till nästintill en skridskobana. Väl framme möttes vi, Anders och jag, av en snötäckt och av solen upplyst kuststräcka. Det var onekligen vackert men också bitande kallt. Lyckligtvis blåste det frånlandsvind och vi kunde således undgå att få den kalla och bistra vinden i ansiktet. Nattens hårda vind från syd medförde att rejäla dyningar stundtals slog in mot stranden. Vattnet var dock klart så vi gav oss i färd med vad vi kört så långt för, nämligen att försöka lura några blanka filurer. 

Det började trögt trots idogt kastande och flertalet uppsökta rev. Vi valde därför att pausa fiskandet för lite intag av Österlens kanske bästa pizza. Ja jädrans vad min quattro formagi pizza i bästa napoletanska stil smakade gott. Jag vet onekligen vilken pizzeria jag hädanefter skall uppsöka nästa gång det vankas fiske på östkusten. Med belåtna miner tog vi oss an dagens sista solstrålar men det slutade lika trögt som tidigare under dagen. Nä, vi hittade inte fisken idag men väl en pizza jag sent skall glömma. 

Säsongen har börjat!

Premiären började tidigt. Jag var framme vid vattnet långt innan solen hade gått upp. Syftet var naturligtvis att vara först på plats då jag anade att det skulle bli trångt längs kusten. Jo då, jag var ensam och skulle så förbli i nån timme innan andra fiskare dök upp. Dessa höll sig dock på behörigt avstånd så att jag ostört kunde fiska vidare. Annat var det timmen senare när två andra fiskare traskade helt ogenerat ner i vattnet endast ett tiotal meter ifrån mig. Jag påtalade dem i vänlig ton om att dem gärna fick hålla avstånd varav den ena hörsammade detta men ej den andra. Detta fick mig att tappa suget fullständigt varpå jag gick upp och gick tillbaks till bilen för lite väldoftande och samtidigt lugnande kaffe.

Nä, det var verkligen inte den start jag ville ha på säsongen så medan jag funderade på vad jag skulle göra härnäst ringde oväntat telefonen. Det var Christian som undrade om jag ville hänga med i hans båt. Till en början var jag lite tveksam då jag sett fram emot dagen vadandes från land men så insåg jag att från båten skulle jag slippa trängseln på kusten samtidigt som man fick lite trevligt sällskap. Saken var därmed biff och jag mötte upp honom någon timme senare. Resten av premiären spenderades därmed i båt, långt ifrån närgångna fiskare och i strålande solsken. Vad avser fisket så var det magert men vad gjorde det. Säsongen har ju precis börjat och även om väderprognosen för de kommande dagarna inte är särskilt uppiggande så så lär jag ge det en chans snart igen..