En knippe grönländare

Temperaturen låg knappt över noll när jag gav mig ut i morse. Trots den låga temperaturen samt dimman som täckte kustbandet kändes det inte särskilt rått i luften. Nä, det var nästan skönt ute vilket hade väl att göra med de svaga vindarna som blåste från sydväst. Att det var nästintill stiltje på sydkusten, efter den senaste tidens ständiga blåsande, var något jag längtat efter. Det betydde nämligen att sökandet efter fiskbart vatten kunde börja även om jag begav mig ut med en god portion skepsis. Till min glädje fann jag fantastiskt fint vatten redan på första platsen, något som höjde förväntningarna. Dock verkade lokalen vara tom på fisk så jag drog efter ett tag vidare till nästa lokal.

Det började bra på nästa plats då en mindre krabat högg ganska så omgående och så strax därefter ytterligare en. Tyvärr så anlände en lite väl närgången herre vilket fick mig att lämna platsen då jag inte hade någon större lust att stå och trängas. Lite moloken körde jag vidare till nästa plats där jag snabbt blev gladare igen. Yep, jag hittade även där ett par mindre blanka filurer som såg till att återigen höja humöret. Jag blev dock inte särskilt långvarig där heller då vattnet grumsade till efter ett tag. Anders hade nu anlänt och efter lite snack bestämde vi att träffas lite senare på den första lokalen. Där hade ju vattnet haft en sån fantastisk kulör så jag trodde verkligen på att vi skulle kunna hitta fisk där. 

Det verkade dock vara lika tomt som i början på fiskedagen men så plötsligt hade jag en följare och strax därefter ytterligare en. Jo då, fisken dök hux flux upp och det var något som Anders blev varse om då han krokade några stycken tätt efter varandra. Mitt drag verkade dock fisken rata på denna lokal och rätt var det var så var fisken borta igen. Jag, som var nöjd med den knippe grönländare jag fått under dagens lopp, bestämde mig för att åka hem medan Anders stannade kvar. Det gjorde han rätt i för tydligen dök fisken upp igen och han lyckades kroka några krabater till. Härligt!!