Skam den som ger sig

Fiskedagen började någon på förmiddagen och länge såg det ut som om det skulle bli en sån där oförklarlig dag då allt verkade stämma för att fisken skulle ge sig på draget med dunder och brak men dem verkade vara som bortblåsta. Det blåste en behaglig vind från sydväst och det var 10 grader i vattnet. Vad mer kunde öringen begära? Många gånger i april har jag skyllt på den förpestliga vinden från öst men inte ens det kunde jag göra igår. Nä, jag stod där håglös och visste inte vad jag skulle hitta på. Skulle jag strunta i det och köra hem? Jag övervägde det verkligen men valde istället en lång paus innan jag gick in plurret igen. Klockan hade då passerat 16 slaget, jag hade varit ute i 5 timmar och inte haft tillstymmelse till känning men så plötsligt högg det till. Jo då, det var minsann en fisk som dessutom visade sig vara den första av totalt 10 öringar jag hädanefter krokade av.

Tjockis på cirka 55 cm som bjöd på förträfflig
fight

Helt oväntat dök fisken upp minsann. Dem högg dessutom med jämna mellanrum under de resterande 2 timmarna jag var ute. Kanske bäst av allt var att dem högg för kung och fosterland. Ja, fy för satan vad kul jag plötsligt hade. Det var fiskar i både god och sämre kondition, från 45 till 60 cm. Grymmast var en rejäl tjockis på cirka 55 cm som bjöd på en riktig galen fight, något som till en början fick mig att tro att det rörde sig om en betydligt större fisk. Jag som hade funderingar om att köra hem fick äntligen lön för mödan. Tråkigt dock och till min stora förvåning var att jag även krokade årets första horngädda. Rejält tidigt kan jag tycka men så vet man att dem dyker upp förr eller senare. Låt det dock dröja ett tag till innan horderna anländer.

 

Trångt som in i norden

Efter att ha varit bortrest ett tag var jag så tillbaka i Söderslätt. Ett Söderslätt där våren ankommit med allt vad det innebär. I trädgården blommar nu allehanda vårblommor vilket ger de humlor som väckts till liv tillfälle att samla nektar och pollen. Det är en härlig tid nu, i synnerhet när staren står i taknocken och sjunger ut hela sitt sångregister. Det gjorde den även igår när jag gjorde mig färdig för en tur på kusten med Anders. Det skulle bli trångt nu när även fisketokiga danskar och tyskar anlänt i stora skaror, men med lite tur kanske vi kunde hitta någon ledig spot. Anders, som drog ut lite tidigare än mig, ringde och bekräftade farhågorna. Det var mängder med folk ute men han hade hittat ett par lediga rev där vi kunde påbörja vårt fiske.

Jag hittade fisk ganska så omgående på revet men det visade sig vara en ensam och mindre krabat som förvisso bjöd på en rejäl luftshow. Efter nån halvtimme tröttnade jag på att hamra över samma rev varpå vi körde vidare. Efter en del letande stannade vi till en kort stund vid en lokal som dock visade sig tom på fisk. Vi stod således och undrade länge vart vi skulle ta vägen. Det stod ju folk i princip överallt och det gick så långt att tanken om att köra hem till och med slog mig. Vi bestämde dock att testa en sista lokal som otroligt nog visade sig vara tom på folk. Där blev vi i ett par timmar och fiskade av platsen minst sagt grundligt. Det kryllade inte av fisk direkt men jag fick 2 mindre filurer åtminstone och tappade oturligt nog en större fisk vid ett galant hopp. Någon gång strax innan 19 slaget gav jag upp medan Anders stannade kvar. Nä, det var inte riktigt vad vi hade hoppats på men det är bara att ge sig ut igen. Förmodligen redan idag fast man vet redan i förhand att det kommer att bli trångt. Men med lite tur kanske vi hittar någon ledig lokal och så lite fisk..Förhoppningsvis..