Skam den som ger sig

Fiskedagen började någon på förmiddagen och länge såg det ut som om det skulle bli en sån där oförklarlig dag då allt verkade stämma för att fisken skulle ge sig på draget med dunder och brak men dem verkade vara som bortblåsta. Det blåste en behaglig vind från sydväst och det var 10 grader i vattnet. Vad mer kunde öringen begära? Många gånger i april har jag skyllt på den förpestliga vinden från öst men inte ens det kunde jag göra igår. Nä, jag stod där håglös och visste inte vad jag skulle hitta på. Skulle jag strunta i det och köra hem? Jag övervägde det verkligen men valde istället en lång paus innan jag gick in plurret igen. Klockan hade då passerat 16 slaget, jag hade varit ute i 5 timmar och inte haft tillstymmelse till känning men så plötsligt högg det till. Jo då, det var minsann en fisk som dessutom visade sig vara den första av totalt 10 öringar jag hädanefter krokade av.

Tjockis på cirka 55 cm som bjöd på förträfflig
fight

Helt oväntat dök fisken upp minsann. Dem högg dessutom med jämna mellanrum under de resterande 2 timmarna jag var ute. Kanske bäst av allt var att dem högg för kung och fosterland. Ja, fy för satan vad kul jag plötsligt hade. Det var fiskar i både god och sämre kondition, från 45 till 60 cm. Grymmast var en rejäl tjockis på cirka 55 cm som bjöd på en riktig galen fight, något som till en början fick mig att tro att det rörde sig om en betydligt större fisk. Jag som hade funderingar om att köra hem fick äntligen lön för mödan. Tråkigt dock och till min stora förvåning var att jag även krokade årets första horngädda. Rejält tidigt kan jag tycka men så vet man att dem dyker upp förr eller senare. Låt det dock dröja ett tag till innan horderna anländer.