Länge leve kusten

Det skulle bli svårt idag. Att hitta fiskbart vatten längs sydkusten vill säga. Det var i alla fall vad jag tänkte när Anders hörde av sig. Igår hade det extremt höga vattenståndet fullständigt saboterat fiskemöjligheterna och jag var tveksam till att det hade klarnat tills idag.
Jag hade fel, som tur är. Eller rättare sagt, det var blandat kompott. Fiskbart där vi ej trodde på det och ofiskbart där vi mest trodde på det. Jo då, det krävdes en del bilkörning längs kustvägen men vi hittade till slut en plats där vi kunde blöta ner oss och våra drag. För blöta blev vi, ordentligt blöta. Det gick nämligen rejält med sjö över revet. En sådan sjö som gång på gång slår in med kraft, försöker få en på fall. En sådan sjö som sliter tag i en enträget och som aldrig ger upp. Man försöker parera men den vinner, gång på gång.

Det var dock fiskbart som sagt, men det innebär inte det fanns huggvillig fisk eller ens fisk på plats. Nä, det hände inte så mycket så vi tröttnade ganska snabbt på att agera vågbrytare och åkte därför vidare. Sjön var inte lika påtaglig på revet vi hamnade på och dess kulör var det inget fel på. Att det dessutom var 5 grader i vattnet gjorde att vi trodde på det. Vi gav därför revet en rejäl omgång, både innan och efter gulaschlunchen. Det ville sig dock inte, åtminstone inte fiskemässigt sett. Dock lyckades kusten leverera på andra sätt. Den fick oss att känna oss levande i allra högsta grad och det om något får en att envist söka sig dit. Härligt..