Från öst till väst

Hårda vindar är något vi är vana vid härnere på skånska sydkusten. Det har dock varit lite väl mycket av den varan sen det återigen blev lovligt att fiska efter havsöring. Förra helgen blåste det hårda västliga vindar vilket medförde att Anders och jag drog österut till vackra Österlen. Det blev en rejäl bomtur för oss båda och även Henrik. Denna helg är det istället hårda ostliga vindar som ställer till det på sydkusten så då får det bli västkusten. Så blev det idag när jag drog ut någon gång efter 9 slaget. Jag hade inte riktigt klart för mig vart jag skulle så det fick bli lite grann efter vart det fanns minst folk. Jag var nämligen rädd för att det skulle finnas gott om spösvingande varelser längs kusten. Till min förvåning var det tomt på första platsen jag körde förbi så där fick det bli.

Premiär för mitt nya spö

Valet av plats verkade vara rätt för ganska tidigt hade jag följare efter draget och mycket riktigt kunde jag strax därefter kroka dagens första öring. Det verkade vara en hel del aktiv fisk längs stenreven för under de första två timmarna landade jag 5 stycken blanka krabater, tappade två och hade massvis med följare. Vid ett tillfälle hade jag 3 stycken följare efter genomlöparen. De flesta jag landade låg kring 45 cm men det slank in en större fisk på cirka 55 som dessutom gav mig en härlig fight. Det hade känts som rena vårfisket om inte det hade varit för att det var 3 grader i vattnet och 2 i luften. Yep, det var kallt om inte minst tårna så efter de två timmarna var jag mer än redo att gå upp för lite lunch. 

Dagens 55:a

Aktiviteten som hade varit innan lunchpausen verkade som bortblåst efter pausen. Jag kvarblev dock på samma plats då förhoppningen fanns att fiskarna skulle hitta tillbaks. Jag nötade därför på och rörde mig fram och tillbaka längs reven. Ett par fiskare hade nu också hittat dit men dem höll sig åtminstone på betryggande avstånd. Kylan började dock att återigen göra sig gällande och just som jag började tänka på hemfärd krokade jag en fisk som jag först trodde var en större pjäs. Den gjorde nämligen en sjuk första rusning och så därefter ytterligare en. Dock kände jag inga huvudknyckar och dessutom kändes det lite väl tungt att veva in. Jag började därför tro på att det var en felkrokad krabat jag fått och mycket riktigt kunde jag någon minut senare bekräfta det. Fisken låg kring de 50 centimeterna och var perfekt krokad i ryggen. Det blev ytterligare nån halvtimme i vattnet innan det blev outhärdligt för tårna. Väl i bilen tinade de sakteligen upp och det om något var skönt, riktigt skönt..