Jakten på påsköringen III - Mission completed

Än en gång drog jag tidigt ut på kusten och än en gång möttes man av ett gråmulet väder. Vinden hade mojnat rejält jämfört med igår och dessutom bytt riktning till nord/nordväst. Det var med andra ord stilla i vattnet, lite väl stilla i mitt tycke men jag hoppades ändå på att jag skulle finna de blanka krabaterna. Igår blev det ju bom för min del så naturligtvis hoppades jag på revansch, inte minst fanns det ju en önskan om en stadig blänkare att med hem till påskmiddagen. Det hade jag lovat frugan och det var ett löfte jag ville hålla så klart. Jag hade klart för mig vart jag skulle och det var samma plats som igår för även om jag bommade så hade fisken funnits där då Johan lyckats landa en handfull öringar.

Till min förvåning var jag alldeles ensam på den kuststräcka jag befann mig på så med glada steg gick jag in i plurret. Jag började fiska av sträckan i västlig riktning och hade, precis som igår, några små kontakter i början men ingen regelrätt hugg. Jag fortsatte dock i min envishet att skicka iväg genomlöparen i det stilla havet. Efter någon timme och när jag väl började närma mig samma område där Johan landat sina öringar högg första fisken. Det var inte någon större öring men det höjde genast hoppet om att fler fiskar skulle finnas på plats. Jag blev därför stående på samma plats, något som visade sig vara rätt beslut. Jag landade nämligen ett par små blänkare till innan den fisk jag hoppats på slutligen högg. Det var långt ifrån en bjässe men jag kände genast att det var en fisk som kunde följa med hem, något som blev bekräftat när den bestämde sig för att visa sina luftakrobatiska talanger. Jo då, fisken var blank och vägde väl omkring 2.5 kilo så efter att ha håvat den gick jag så upp. Den efterlängtade påsköringen var landad och därmed var påskmiddagen räddad så jag åkte hem. Visst, jag hade kunnat fiska nån timme till men jag var nöjd. Alldeles utomordentligt nöjd..

Jakten på påsköringen II

Dagen började med att jag, min vana trogen, vaknade redan vid 05 tiden och kunde inte somna om. Planen för dagen var förvisso att ta ett morgonpass men inte fullt så tidigt. Jag tog det därför lugnt och hastade inte iväg till fiskeplatsen. Väl framme träffade jag på Johan och efter lite snack bestämde vi oss för att slå följe under fiskepasset. Den tidiga morgonen var småkall och gråmulen men temperaturen skulle, enligt prognosen, stiga till över 10 grader så det såg vi fram emot. Sist jag var på denna fiskeplats hade jag haft ett riktigt bra fiske och hoppades därför på repris. Jag var ju, liksom Johan, ute efter en påsköring att ta med hem och jag skall inte sticka under stol med att det kändes som att det skulle hända idag.

Johan med en av öringarna.

Det började dock trögt för oss båda. Jag hade förvisso ett par kontakter men det dröjde nog nån timme innan Johan krokade dagens första fisk, för honom vill säga. Yep, under resten av fiskepasset lyckades han landa ytterligare 4 öringar medan jag bommade helt. Jag hade, efter de inledande kontakter, inte ett känn och då bytte jag ändå till samma genomlöpare som han. Jag till och med bytte gummipärla från grön till röd, precis som han hade på. Nä, det blev ingen påsköring idag heller för mig men dagen förgylldes ändå av ett trevligt sällskap och av närvaron av en havsörn som stundtals cirklade runtomkring oss. Jag har dock ännu inte gett upp hoppet på påsköringen. Nä, imorgon förmiddag får jag en ny chans och då kanske det blir tredje gången gillt..

Jakten på påsköringen

Lagom till påsken har påskliljorna i trädgården blommat ut. Vintergäcken och snödropparna har sedan ett tag tillbaka vissnat medan krokusen fortfarande håller ställningarna. Ja, trädgården har fått färg den senaste tiden och man kan väl säga att jag också satt färg i tillvaron de senaste dagarna genom att vara ledig. Jag har nämligen varit ute på kusten i det stundtals fina vädret och försökt fånga en påsköring till den stundande påskmiddagen. Jag har än så länge inte lyckats även om jag haft ett fantastiskt fiske med många landade öringar. Dock har dem varit antingen för små eller så har det varit besor. Jag tappade förvisso en, vad jag tror var, rätt så stor och blank fisk men dem man tappar blir ju alltid lite större i efterhand. Nä, den där feta blänkaren som jag tänkt förgylla påskmiddagen med låter vänta på sig. Kanske hinner jag med att fånga den, kanske inte men än ger jag inte upp. Glad påsk!!

Från noll till sex

Jag stod vid vattenbrynet och blickade ut över Östersjön. Fågelkvittret hördes tydligt bakom mig och blandades med ljudet från en flock tranor som i perfekt v-formation flög in över kusten. Jag stod och funderade på gårdagens tur med Anders som för min del slutade  med bom. Skulle det bli likadant idag eller skulle det lossna? Jag funderade inte särskilt länge på det utan begav mig ut i vattnet. Ett vatten som hade klarnat upp betydligt jämfört med igår och som bådade gott. Det blåste dessutom en behaglig sydväst vind så nog borde dagen ge ifrån sig nån fisk.

Jag fiskade av sträckan i östlig riktning och hade väl rört mig 50-60 meter då dagens första och tillika minsta fisk bestämde sig för att hugga. Den lilla öringen var onekligen glupsk för den var inte mycket större än den genomlöparen jag hade på linan. Lyckligtvis var de efterföljande öringar som högg betydligt större. Jo då, det högg nämligen med jämna mellanrum under den tid jag var ute och det var dessutom fiskar som inte understeg de 50 centimeterna. Den största var väl uppemot 60 cm och bjöd på en förträfflig fight i det sex gradiga vattnet. Det blev i allt sex landade och en tappad fisk. Tyvärr fick jag avbryta fisket tidigare än beräknat då annat viktigt kom in i bilden och som påkallade min närvaro. Jag är dock ledig imorgon också och nog tror jag att jag beger mig till samma plats. Kanske ger det fisk igen, kanske inte. Vi får se..

Invasion på sydkusten

Så kom dagen då jag äntligen kunde pricka in en ledig dag då det var fiskbart på sydkusten. Det har ju mestadels blåst åt helsicke för mycket så nu när allt verkade stämma drog jag entusiastiskt ut tidigt i morse. Solen skulle dessutom göra en sällskap hela dagen så jag hade väl ingenting att klaga på. Trodde jag!! Det visade sig nämligen att de flesta lokaler redan var upptagna av spösvingande personer. Det var rena invasionen. Visst, jag misstänkte att det fina vädret skulle locka ut en del fiskare men jag förväntade mig inte att även tyskar och danskar skulle bidra till invasionen så till den grad att det blev nästintill omöjligt att hitta en fiskeplats där man ostört kunde svinga på sitt spö. 

Jag lämnade därför sydkusten därhän och begav mig västerut i hopp med att där hitta mer svängrum. Det gjorde jag till slut, dock efter en del sökande. Jag hittade faktiskt en lokal där jag var alldeles ensam. Det var dock inte mycket till fisk jag fann där. Nä, under en lång tid trodde jag att den enda fisk jag skulle få se var det öringskelett jag tidigare under förmiddan funnit vid vattenbrynet. Nu blev det inte så för strax innan jag tänkte ge upp högg en mindre öring och så därefter en öring till. Det medförde att jag stannade kvar längre än vad jag kanske borde. Det blev nämligen inga fler öringar trots idogt kastande. Jag tröttnade till slut och gav därför upp långt innan solnedgången. Ovanligt för mig får jag medge. Jag brukar ju ge järnet tills ljuset sviktar, i synnerhet en solig dag som idag. Det får dock bli vid nästa tillfälle. Ett tillfälle som jag hoppas kommer snart och då med förhoppningsvis mindre folk på kusten..

Tranor och blanka krabater

Jag kunde inte se dem i den täta dimman men däremot höra dem, trumpetandet från några tranor som flög in över kusten. Det gör dem varje år och varje år blir jag lika glad. Det innebär nämligen att våren är på ingång även om det idag kändes avlägset. Ja, det kändes avlägset för det var rått och kallt i den rådande dimman. Det var inte direkt varmt i vattnet heller även om fem grader i plurret inte är kallt när man är på jakt efter svartprickiga och blanka krabater. Nä, fem grader är helt klart godkänt och godkänt blev också dagens resultat. 

Jo då, jag hittade dem idag också efter en del sökande. De var inte stora  men vad dem saknade i storlek hade dem istället i attityd och kampvilja. De var ettriga och hoppglada precis så som mindre silver krabater brukar vara. Jag hoppades ändå på att en större och biffigare öring skulle hugga men det gjorde det aldrig. Det gjorde så inget för bara det att jag fann huggvillig fisk gjorde mig glad. Att jag dessutom hörde årets första tranor fulländade dagen, mer kunde jag inte begära en dimmig och kall första mars.