lördag 22 augusti 2026

När havet börjar vakna lurar de stora

Jag är på väg ut på revet samtidigt som gryningen sakta men säkert börja väcka sydkusten. Östersjön ligger nästintill orörligt och den första morgonsolen kastar ett varmt sken över strandängen och det blanka vattnet. Det är en sådan morgon då kusten tycks hålla andan, åtminstone för stunden. Jag börjar fiska medan ljuset sakta stiger över horisonten. Kasten landar i det lugna vattnet och det dröjer inte länge förrän havet börjar ge ifrån sig sina första tecken på liv. Några havsöringar hugger, silverglimtar som bryter morgonens stillhet för ett ögonblick innan de åter försvinner bland stenarna och tångruskorna. Allt eftersom tiden går börjar en västlig vind ta tag i vattnet. Det som tidigare var blank får plötsligt rörelse och små vågor börjar rulla in över revet. Inte minst på revets yttersta kant börjar havet leva på riktigt. Det börjar kännas hett, riktigt hett. Oftast uppfylls inte profetian men ibland händer det.

Solen är på väg att försvinna bakom några moln när hugget jag förutspått kommer. Det är ingen tvekan. Tyngden i spöet är en annan, kraften en annan. Fisken tar fart längs revet och rusar genom det uppjagade vattnet. Pulsen stiger allt mer och i takt med öringens försök att åter hitta friheten. Efter en kamp som känns både lång och alldeles för kort glider den till slut in mot mig. Det är en härlig sommaröring på 4,33 kilo. En sådan fisk man kämpat för under hela sommaren. Jo, jag tackar. 

Timmarna går och det gyllene morgonljuset försvinner alltmer bakom ett gråare molntäcke. Ett par krabater till låter sig luras men på något sätt är det game over. Allt överskuggas av den praktfulla öringen. Jag tittar ut över vågorna som bryter över revet. Vilken dag!! Det är en sådan dag då man lämnar kusten trött, saltstänkt och nöjd. Från gryningens spegelblanka vatten till förmiddagens vindpinade kust har dagen förändras helt. Så med vinden i ryggen och minnet av ett tungt hugg fortfarande kvar i kroppen drar jag mig tillbaka. Men jag är snart tillbaka igen. Var så säker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar