Njaaa, drömmen verkade nästan bli verklighet när jag och Henrik kom fram till nordliga Stevns och den först tilltänkta fiskeplatsen någon gång vid 09-tiden och konstaterade att vinden, som vridit till nordostlig under natten, förvandlat vattnet till just skvalpande gammaldags mjölk. Nåväl, drömmen skulle definitivt inte ta över vår fiskedag så vi bestämde för att köra vidare söderut, någonstans där det var lite mer lä för den nordostliga vinden. Väl framme såg det faktiskt bra ut, här var det lite mer stilla och vattnet hade fått den där övergångsfärgen mellan kritvit och klart dvs det som anses, vad jag förstår, den optimala färgen för Stevns dock var vattenståndet så pass högt att det nådde ända in till klinten. Hmmmm, det här blir kul var tanken...Hursomhelst, ned skulle vi, nedför den där förbannade aluminiumtrappan och sen upp för en pynt innan vi stannade till vid vad som skulle bli vår enda fiskeplats för dagen.
Den hotfulla klinten |
Krafterna började nu tryta och vi bestämde oss för att runda av dagen och fiska av så stilla tillbaka mot den där så förhatliga aluminium trappan..för den kommer man dessvärre inte undan!! 80 trappsteg i hisklig lutning som får ens ben att skrika av mjölksyra halvvägs upp men upp måste man, om man vill komma hem vill säga...och det ville vi.
Nu väntar julfirande, ett nytt år och därmed den nya havsöringssäsongen på sydkusten...jag längtar.