Monday, 14 December 2015

Under klinten


Det är inte ofta jag minns mina drömmar men av någon anledning, antagligen pga de uppbyggda förväntningarna, minns jag vad jag drömmer när det vankas fiske och inte särskilt förvånande är dessa drömmar knutna till fisket. Så även denna gång, dock var drömmen inte särskilt uppiggande inför den stundande fiskedagen vid vackra Stevns då den handlade mest om besvikelsen jag kände när vi kom fram till fiskeplatsen och vattnet såg ut som gammaldags mjölk, dvs ofiskbart. Men det var ju bara en dröm eller??

Njaaa, drömmen verkade nästan bli verklighet när jag och Henrik kom fram till nordliga Stevns och den först tilltänkta fiskeplatsen någon gång vid 09-tiden och konstaterade att vinden, som vridit till nordostlig under natten, förvandlat vattnet till just skvalpande gammaldags mjölk. Nåväl, drömmen skulle definitivt inte ta över vår fiskedag så vi bestämde för att köra vidare söderut, någonstans där det var lite mer lä för den nordostliga vinden. Väl framme såg det faktiskt bra ut, här var det lite mer stilla och vattnet hade fått den där övergångsfärgen mellan kritvit och klart dvs det som anses, vad jag förstår, den optimala färgen för Stevns dock var vattenståndet så pass högt att det nådde ända in till klinten. Hmmmm, det här blir kul var tanken...Hursomhelst, ned skulle vi, nedför den där förbannade aluminiumtrappan och sen upp för en pynt innan vi stannade till vid vad som skulle bli vår enda fiskeplats för dagen.

Den hotfulla klinten
Så vi började fiskeriet varpå en kaffepaus gick över till två samt sen tre och fortfarande ingen känning men solen lyste åtminstone så tiden ägnades oxå till geologisk snack om de olika synliga plattnivåerna på klinten och vad det berodde på, om fossiler, om infrusna mammutar i den sibiriska tundran, om stenåldersmannen Özil samtidigt som våra blickar stundtals blickade uppåt mot den hotfullt hängande klinten. Det kändes inte helt tryggt får jag erkänna, så att ställa sig på stenen en bit ut i vattnet blev allt mer lockande..och där stod jag på stenen på betryggande avstånd från klinten när det plötsligt högg till! En akrobatisk öring hade tagit min OLR, dock inte av den kalibern man hade hoppats på men fisk i alla fall. Efter en kort men intensiv fight avkrokades öringen varpå stillheten återigen lade sig under klinten.





 Krafterna började nu tryta och vi bestämde oss för att runda av dagen och fiska av så stilla tillbaka mot den där så förhatliga aluminium trappan..för den kommer man dessvärre inte undan!! 80 trappsteg i  hisklig lutning som får ens ben att skrika av mjölksyra halvvägs upp men upp måste man, om man vill komma hem vill säga...och det ville vi.


Nu väntar julfirande, ett nytt år och därmed den nya havsöringssäsongen på sydkusten...jag längtar.

No comments:

Post a comment