Saturday, 2 January 2016

En tyst premiär

I grådisigt väder begav jag mig ut. Under de sista dagarna hade det blåst kuling men under natten hade vinden lagt sig till i princip vindstilla så tanken var väl att allt det slick och gojs som rörts upp de sista dagarna sakteligen skulle lägga sig. Lite förvånande var det därför när jag på morgonen upptäcker att det gått snabbare än jag trodde och möter alldeles klart vatten. Vindstilla och klart vatten brukar innebära trögt fiske men nu var jag ute så jag fiskade av det första revet - utan framgång så klart. In i bilen och avfärd till nästa tänkta rev, väl framme står det redan en annan och fiskar av revet så jag väljer att gå de ca hundra meterna till nästa rev. På väg ut i revet ser jag en stor besa som trycker intill några stora stenar och som verkar helt oberörd av att jag närmar mig,  når nästan fram till den innan den vaknar till liv och kvickt försvinner bland tångruskorna. Närmare fisk än så kom jag tyvärr inte på det revet heller så det kändes som att en kaffepaus var på sin plats.

Den andra fiskaren kände väl detsamma och kom fram varpå vi snackade några minuter medan vi sörplade i oss kaffet. Efter en stund återvände han till revet med orden "det är åtminstone skönt ute". Ja, jo svarade jag medan jag funderade på om det ens var lönt, det enda tillstymmelse till liv hade varit en besa, ingen efterföljare eller puffar på draget, nada!! Men han hade rätt, det var åtminstone skönt ute och dessutom förvånansvärt tomt på fiskare på kusten så efter en kort biltur stod jag på sista revet för dagen.




Återigen ensam, ingen trängsel, bara jag djupt insjunken i mina tankar, betraktande alla dessa svävande maneter i det kristallklara vattnet och så tystnaden, den ibland så eftertraktade tystnaden..som bredde ut sig över en spegelblankt hav..inga fiskmåsar eller vågskvalp som hördes.. Ja, det var skönt ute, riktigt skönt...tills tystnaden bröts av 2 bilar och de fem fiskare som steg ut och som efter en stund traskade ut i vattnet och jag, jag avbröt fiskeriet för även om det inte hände något på andra änden av linan så hade jag åtminstone kusten för mig själv samt tystnaden och den var det slut på nu..så därmed var premiären för mig avklarad. Nu blåser det upp till kuling igen och den sibiriska kylan gör sitt intrång österifrån men snart, snart står jag därute igen..

2 comments:

  1. Godt Nytår, Javier! Fin blog, rigtig gode billeder. Vi ses i løbet af 2016

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tak Ole, det skall bli sjovt at pröva på bloggandet. Får se om jag har det som krävs!! Og tak för att du har tillfört bloggen på din hjemside.
      Gott nytt og så ses vi på kusten!!

      Delete