Det lilla revet med den lilla sandplätten

Någon gång strax innan lunch befann jag mig på revet, vinden var tilltagande och började vrida från sydväst till väst. Jag bytte därför från OLR Slim till en Kutling, detta för att kunna komma ner lite djupare nu när sjön började bli lite mer aggresiv. Färgen på vattnet var perfekt och när det dessutom höll en temperatur på 7 grader kändes det bara som en tidsfråga innan fisken skulle hugga.


En flock tranor kom flygandes förbi i perfekt v-formation och dem höll såklart en nordlig riktning, ytterligare ett tecken på att den varma årstiden närmar sig med stormsteg och vem vet, kanske någon av dem flyger ända upp till sommarstugan i Norrland. Så plötsligt stod jag där och drömde mig bort till Norrland samt sommarfisket i bäckarna efter harr och bäcköring, vilket inte var så konstigt för det hände inte så mycket där på revet. Jag gick därför upp en stund senare och insåg på väg till bilen att håven saknades, den hade lossnat från magnetlåset och jag hade förmodligen glömt att säkra den vid vadarbältet. Nej, håven gick inte att finna längs strandkanten och jag ville inte heller lägga ner för mycket tid på letandet då fisket kom i första hand. Så jag körde vidare med tanken om att återvända senare för att se om håven flutit i land.

Solen började att blygsamt visa sig medan jag körde österut till det lilla revet med den där lilla sandplätten. Kanske befann sig fisken där idag, det gör dem nämligen ibland och när dem väl gör det så är det i hyfsade mängder. Såg från vägen en del fiskare som stod utvadade längs kusten men lyckligtvis var det lilla revet tomt på folk, nu hoppades jag bara på det motsatta vad gällde fisk. Kasten satt där dem skulle men fisken lyste tyvärr med sin frånvaro. Det var dags för paus, fika och en kopp kaffe samtidigt som solen behagade att titta fram. Under tiden jag sörplade i mig kaffet funderade jag om det kanske var dags att flytta på sig igen, men nej - det fanns gott om tid så varför stressa -  jag hade en magkänsla att fisken förr eller senare skulle infinna sig vid den där lilla sandplätten.

Efter en stunds trevligt snackande med en äldre herre gick jag så ut igen och och vid tredje kastet kände jag en puff, gjorde vevstopp och pang så satt där dagens första öring -  en blankbesa på 60-65 cm som snabbt fick friheten åter.



Ut flög kutlingen igen över sandplätten och pang, så satt en ny öring efter några vevtag. Dem var där igen, och dem var på jakt för nu fick jag nästan fisk på varje kast. Dem var blanka, stridbara och hoppvilliga samt flera av dem dessutom klart över måttet. När väl en rackare på 60 cm och 2490 gram högg valde jag att ta med fisken hem, dock efter att först ha gett mig en härlig fight. Det blev 10-15 fiskar, jag tappade nämligen räkningen, dem flesta fina tjockisar och några väl över måttet. Otroligt härligt, en sån dag man väntat på under hela vintern och ett tecken på att våren nu har anlänt - eller åtminstone för idag.

Så efter ett tag kände jag mig mer än nöjd och begav mig upp till bilen, jag ville dessutom tillbaks till där jag startat för att se om håven flutit i land. Det hade den så icke, eller så hade någon annan hittat den för den var inte till att finna men som en liten tröst hade jag åtminstone haft en fantastisk eftermiddag på det lilla revet med den lilla sandplätten..