Horngäddan har dessvärre nu anlänt till sydkusten men suget av att stå på kusten blev idag alldeles för stor för att stanna hemma. Kanske var det fortfarande bara förtrupperna av de långsmala kanylerna som kommit och då kan man ju stå ut med dem. Nåväl, jag åkte ut efter jobbet och träffade på Stefan som redan varit ute ett tag. En svag sydostlig bris smekte kustbandet men det var ändå hyfsad rörelse i vattnet. Jag förväntade mig horngädda i vart och vartannat kast men tiden gick och horngäddan lyste med sin frånvaro. Det gjorde förvisso också öringen men att slippa huggen från de långsmala kanylerna var otroligt skönt.
Efter någon timmes fiskande tackade Stefan för sig och jag, som var långt ifrån klar, drog vidare till ett annat rev. Jag satt en stund i bilen och tittade på den gamla sjön som bröt längst ut på revet. Det såg hett ut och det blev det också. Det dröjde nämligen inte många kast förrän en mindre krabat högg stenhårt i den turbulens som bildades av de brutna vågorna. Några kast senare var det så dags igen. Återigen i turbulensen från de brutna vågorna högg det brutalt på OLR Tobisen. Reaktionen från mothugget blev vild då fisken hoppade 2 gånger och drog därefter iväg på en 40 meters rusning. En sådan där rusning som får en att tjuta av glädje. Fisken stretade därefter emot ett tag innan den började tappa krafterna och jag kunde så sakteligen börja veva in lina samtidigt som jag försökte parera de vågor som rullade in. Efter att cirklat mig nåt varv gav den sig till slut och jag kunde håva en vacker fisk på 3.05 kilo och 64 cm. Jag kunde ha gått ut igen på revet och förmodligen fått fler fiskar för så hett var det. Jag var dock nöjd. Nöjd över att slippa horngäddorna och väldigt nöjd över den fisk jag fått.
No comments:
Post a Comment