En stilla tur i kajaken

Snöflingorna faller långsamt och varsamt ned från en grådassig himmel. I det stilla och kristallklara vattnet ser jag vidsträckta tångskogar passera förbi under kajaken. Här och där syns det enorma stenbumlingar. Reliker från den senaste istiden som blev kvarlämnade när landisen drog sig tillbaka. Jag fullkomligt älskar att paddla här, i synnerhet under den varma årstiden då man även ser enorma ålgräsängar sträcka ut sig i all oändlighet. Ofta ser man stora tobisstim stryka förbi under kajaken för att sedan försvinna in i skogarna av tång och ålgräs. Det är ypperliga jaktmarker för öringen men även för sälen som också finner här ett välfyllt skafferi av mat, åtminstone om man utgår ifrån hur explosionsartat sälen har förökat sig i detta område under de senaste åren. Jag möter naturligtvis sälen idag. Ett tjugotal sälar som i det stilla vattnet sökt vila i de stenar som här och där sticker upp ovanför ytan. Stora, feta bjässar som nyfiket iakttar mig när jag sakta paddlar förbi dem.

Dem verkar onekligen ha det skönt och så även jag. Jag är idag inte ute för att fiska, trots att det gått över 2 veckor sedan jag fiskade sist. Nä, det får bli en annan dag. Kanske redan imorgon, för idag vill jag bara paddla i det stilla och kristallklara vattnet. Samtidigt som snöflingorna fortsätter att falla, långsamt och varsamt över sydkusten..