Monday 11 January 2016

Från väst till öst och så tillbaka

Det rullade in gammal sjö över revet efter gårdagens hårda vindar vilket gjorde vattnet aning färgat men inte ofiskbart, tvärtom. Jag stod där tidigt på morgonen då jag vaknat redan 05.30 av ett märkligt ljud som fick både mig och Christina att hoppa upp ur sängen med hjärtat i halsgropen. Vi fick aldrig listat ut vad det var men somna om var omöjligt så innan det ens blivit ljust satt jag i bilen körandes västerut. Vågorna som rullade in var fortfarande fullproppade av energi vilket fick mig mer än en gång att tappa andan och även balansen. Det var rent ut sagt förbannat jobbigt och då ingenting hände gav jag upp det revet och körde österut, till ett rev där jag förra året hade haft bra fiske tidigt på säsongen och där jag vet finns en stor sten jag kunde ställa mig på och därmed slippa vara vågbrytare.


Att välja det revet visade sig dock vara ett ödesdigert beslut för hade jag valt ett annat rev hade jag inte stått på den stenen, inte tappat balansen och därmed inte slutat veva så pass länge att min OLR wobbler hade gått i bottnet. Vilket annat drag hade inte gjort något men inte en OLR, det sved och svider fortfarande.

Surmulen gick jag upp, tog en kopp kaffe och hörde mig för var Linus befann sig. Han var inte så värst långt ifrån mig och då han inte heller haft nån kontakt med fisk bestämde vi oss för att träffas vid de rev jag haft lyckad fiske häromdagen. Om det var solen som gjorde det då vet jag inte, men nån fisk verkade inte finnas närvarande där idag och det hjälpte inte heller att Linus hade med sig sin nya Daiwa AGS Wading Commander. Men oj oj oj, vilket spö!! Ett 9.2 fots spö på endast 116 gram, sjukt fjäderlätt är ordet och namnet måste man bara älska (glömde att fråga om det får honom att känna sig mer manlig - får göra det nästa gång). Dock verkade inte fisken vara särskilt imponerade av ett sådant flashigt spö och namn så han tog fram flugspöet istället, vilket i det klara vatten som fanns här kanske inte var en dum idé. Men icke så vi splittade oss igen - Linus drog österut och jag västerut, till den plats jag startat dagens fiskeri.

Linus med sin wading commander. 


Det kändes hetare där liksom, vattnet var lätt färgat och vågorna rullade inte längre in med samma kraft som tidigare. Så jag gav det en timme till och sen ett sista kast till, tills jag slutligen fick ge mig för i det gråmulna vädret och i den inkommande dimman verkade fisken inte ha lust till lek och jag, jag kunde inte annat än hålla med så jag tackade för mig och körde hem.


No comments:

Post a Comment