Sunday, 24 January 2016

In i dimman

Långt om länge släppte kylan till slut men till gengäld så dök dimman upp. Jag skall villigt erkänna att dimma inte är något jag önskar när det vankas fiske men å andra sidan var det äntligen töväder och ovanpå det en sydvästlig vind så en sväng längs kusten var på sin plats.
Skönt är ordet när man känner att tempen i luften stiger över nollan och strax över nollan var också temperaturen i vattnet, inte fullt lika skönt speciellt när man dessutom känner efter ett tag att höger foten är aning kallare än vänster foten, hmmm läckage kanske?? nåja, det hindrade mig i alla fall inte att fiska och när det dessutom högg en blänkare ganska tidigt på fisketuren så var det bara att köra på. Fisken var dessutom rätt så fin, dryga 2 kilo, dock aningen köldstel för det var inte mycket till kamp den bjöd på.


Väl intill mig lyckades den dock kroka av sig själv och vips så försvann den mellan stenarna, det tackade jag för. Det räckte med att ena foten var blöt och kall - händerna ville jag helst hålla torra och varma.
Nåväl, det var dags att prova nya fiskemarker men frågan var vart! Dimman skulle jag uppenbarligen inte slippa, den gjorde dessutom det svårt att ifrån vägen avgöra hur det såg ut vid vattnet. Hur som helst körde jag österut, igenom dimman, som dessutom verkade bli tjockare ju längre jag körde men så plötsligt klarnade det upp lite, jag kunde till och med se kusten nu och inte minst platsen jag hade tänkt fiska av.

Det rullade dessutom in fina vågor över de stora stenarna och bäst av allt, det stod inga andra och fiskade av området. Det visade sig också innehålla fisk, dock mest nyfikna filurer av den mindre varianten. En orkade till slut inte stå emot min lilla OLR kutling längre, högg den och insåg surt och frenetiskt misstaget. Liten var den men den hade minst sagt humör och jag kunde nästan se på fiskens ögon, när jag lossade kroken, att den önskade sig vara några storlekar större - för då jävlar hade du (jag då) fått en fight!!
Jag körde vidare och mötte så småningom Anders som också hade gett sig ut i dimman men hade tyvärr fått följe av en rätt så stor och närgången säl. Denna säl visade sig dessutom vara en god tankeläsare för nog fan dök den upp igen nån kilometer längre österut. Det kändes som dimman räckte, att det dessutom fanns en sällskaplig säl 15-20 meter ifrån en blev lite för mycket. Vi valde dock att avsluta dagen, efter att ha stannat till vid några rev med allt för grumsigt vatten, på ett för oss ganska så oskrivet kort. Mycket mer skrivande på det kortet blev det så inte på det revet, det började nu mörkna och jag åtminstone kände mig rätt så nöjd för trots dimma och knappt 1 grad i vattnet så hade ändå dagen förgyllats med 2 fiskar och inte minst 1.5 timmes samvaro med en god vän...och ja förresten, det var läckage i högerfoten...

No comments:

Post a comment