När tiden stod still

Någon gång kring 13.30 tiden stod tiden still. Det var då ungefär som jag vaknade till liv av värsta revolverskott till hugg. Det var inte så att jag stod och slumrade till för fisket hade fram tills dess varit alldeles förträffligt med cirka 10 landade öringar varav en blänkare på dryga 3 kilo. Men det här hugget och det efterföljande gunget fick mig nästan att skita på mig. Jag visste genast att jag hade att göra med en fisk av rejäl kaliber, inte minst då den drog iväg på en ursinnig lång första rusning som avslutades med ett hopp. Jag såg självfallet då att fisken var både stor och blank vilket fick mig att tjuta av glädje. Jag ropade på Hashim som befann sig en bit västerut men han hörde mig inte. Fisken, som hade tagit längst ut i kastet, gav inte vika en meter. Nä, istället fortsatte den att dra ut lina i all oändlighet. Det var helt galet och fullständigt magiskt. Just det som gör att man är alldeles förälskad i detta fiske. Nåväl, efter en oändligt lång stund kunde jag slutligen börja ta in lina även om den gjorde några rusningar till. Jag gick dock till slut vinnandes ur en av de vildaste fighterna jag upplevt. Fisken, som jag tailade då håven glömts hemma, var strålande blank och vägde 4.8 kilo. En drömfisk, helt enkelt.

Fisken tog en OLR Tobis

Ja, vilken dag!! En sådan dag som man alltid kommer att minnas. Nu gör det nästan ingenting att horngäddan strax anländer till våra kuster, eller? Nä förresten, dem får gärna dröja ett tag till för efter en sådan fisk vill man ju uppleva samma igen. Man får liksom blodad tand, inte sant? Imorgon är en ny dag till att börja med och gissa vem som kommer att stå utvadad på kusten igen..