En stor och vacker madam

Solen hade precis stigit upp ur horisonten när jag körde iväg för att träffa Christian för en heldag på kusten. Väl framme hos honom drog vi snabbt iväg med båten varpå det inte dröjde många minuter förrän vi var framme vid första revet. Det dröjde inte heller många kast förrän jag hade kontakt med fisk och strax därefter ännu en gång. Det verkade lovande men dock gick det en halv timme utan att något mer hände. Vi drog därför vidare och hann fiska av ett par rev till innan vi slutligen fann vad vi sökte. Japp, i den rådande stiltjen såg vi plötsligt aktiv fisk uppe vid ytan. Jag kastade förbi fisken, drog några vevtag och minsann så högg den. Fisken tog direkt en rusning mot mig vilket fick mig att tro att jag tappat den. Det hade jag inte, lyckligtvis. Det visade sig nämligen att det inte var vilken öring som helst. Nä, det var en rejäl pjäs som kämpade febrilt och som länge vägrade att komma in till båten. Slutligen gav den sig dock och vi kunde håva en vacker madam på 5.3 kilo som efter några snabba foton släpptes tillbaka till sitt rätta element. 

Det dröjde ett tag innan jag återigen kunde fokusera på fisket och även på vad Christian sa till mig. Jag kunde nämligen inte på ett tag sluta tänka på den damen, det är den effekten en rejäl öring har på en. Dagen gick dock vidare med flertalet besökta rev och fångade öringar, tappade öringar och inte minst följare. Ja, ju längre dagen gick desto svårare blev det att lura dem till hugg. Retfulla öringar som följde draget nästan in till båten men som vägrade hugga. Någon gång under sena eftermiddagen kände vi oss mer än nöjda och blåste därför till reträtt, trots närvaron av fisk. En fantastisk dag längs den skånska kusten var över. Väl hemma dröjde det inte länge förrän jag gick till sängs. Trött och sliten men väldigt belåten.

Sommaröringar i aftonens solsken

För nån vecka sen var jag på väg ut till mina sedvanliga kustplatser när telefonen plötsligt ringde. Det var Christian som var ute med sin båt och berättade att han hittat massvis med fisk. Han hade på kort tid krokat några stycken finingar samt även sett riktigt stor fisk hoppa. Han undrade om jag var sugen att hänga på och med tanke på det han så entusiastisk berättade var jag inte särskilt svår övertalad. Jag vände snabbt hemåt för att klä om och samtidigt få i mig en tablett mot sjösjuka. Ja, jag är förbannat känslig för den åkomman och det sista jag ville var att må illa om det nu skulle drillas fisk. 

Det dröjde inte länge förrän jag var på plats, upphämtad och på väg i dunderfart till revet. Ja, jädrans vad det gick undan i hans värsting till fiskebåt. På nolltid stod vi nämligen på var sin sida av båten och kastade ut över stenrevet. Jag var onekligen fylld av förväntan och trodde på krokad fisk vid varje kast. Dock gick tiden och ingenting hände. Hade fisken flyttat på sig medan han hämtade mig? Vi angrepp revet från olika håll men inte hjälpte det. Vi bestämde oss därför för att låta revet vila och drog iväg för att testa några andra platser. Nä, det var inte mycket aktivitet på de andra lokalerna heller så medan aftonen gjorde sitt intåg åkte vi tillbaka till där vi hade börjat. 

Jag har ingen aning vad som hände tidigare på revet för det var en helt annat aktivitet när vi kom fram dit för andra gången. Det dröjde nämligen bara nåt kast innan jag fick värsta hugg längst ut i kastet. Tyngden på rusningen efter hugget fick oss att tro att det kunde röra sig om en fem kilos fisk. Så galet mycket krut hade fisken i sig. Dock såg vi vid första hoppet att fisken inte var fullt så stor men väl kring de fyra kilona. Mycket riktigt kunde vi efter en galant drillning väga den vackert färgade öringen till prick 4 kilo innan den fick friheten åter. 

Jag hade mycket väl kunnat sluta fiska efter den drillningen, så nöjd var jag och så sa jag till Christian. Dock var den aktivitet fisken uppvisade nu på revet så oemotståndlig att jag naturligtvis började kasta igen. Ja jädrans så kul vi hade samtidigt som solen började falla mot horisonten. Det var fisk som hoppa, fisk som följde efter draget och inte minst fisk som högg. Det var sommarfiske när det är som bäst. Dock har allt ett slut och så även den aftonen. En afton jag sent ska glömma..

Från Norrland till sydkusten

Någonstans bland kustbandets många lövträd befinner sig göken och välkomnar mig åter till kusten. Dess omisskännliga läte blandar sig med det ständiga fågelkvittret samt måsarnas gälla skri. För bara några dagar sen var det storlommen och tranorna jag hörde uppe i sommarstugan i Norrland. Det var härliga dagar med sonen som gick naturligtvis i fiskets tecken. Gäddfiske i vassruggar alternerades med stilla mete efter abborre eller öringsfiske i bäckarna. Nu är jag tillbaka på sydkusten och känner den otvetydiga doften av havet. Den väcker minnen av otaliga fighter med havsöringen och naturligtvis hoppas jag på nya fighter att lagra i minnesbanken. Det är varmt i luften men det blåser en nordvästlig vind som gör att vattentemperaturen inte är mer än 14 grader. Härligt är tanken, inte minst för havsöringsfisket under sommarmånaderna.

Det dröjer inte många kast förrän det suger till i linan. Den efterföljande rusningen är fullständig ursinnig och får mig att tjuta av lycka. Fisken gör några hopp vilket avslöjar att det rör sig om en regnbåge, förmodligen en av de otaliga regnbågar som rymt från danska odlingar. Man kan tycka mycket om dessa rymlingar och fiskeodlingens vara eller icke vara men dem bjuder åtminstone på ursinniga fighter vilket denna fisk också gjorde. Naturligtvis förpassades den till den andra sidan och den kommer säkert att göra sig väl till rökning. 

Jag fortsätter fiska av revet som visar sig innehålla en hel del öring, dock av den mindre varianten. Efter ett tag får jag sällskap av en rätt så närgången herre vilket får mig att byta plats. Det gör inget för det tar inte mer än två kast förrän det hugger rejält i spinnstoppet. Det plaskar rejält och jag förstår direkt att det är en större öring. Den kämpar febrilt, precis så som en sommaröring skall göra. Dock är det jag som går vinnandes ur striden och kan därför håva en öring en bit över de 3 kilon. Efter den fisken känner jag mig nöjd. Jag sätter mig på en sten vid vattenbrynet och blickar ut över Östersjön. Solen är på väg ner och efter en stund börjar horisonten färgas i varma toner. Vinden har lagt sig och det är rofyllt. Sommartid är en härlig tid..

En underbar dag i solen

Dimman låg tätt över Söderslätt när jag lämnade hemmet tidigt i morse. Det var dessutom knappa 3 grader i luften trots att vi snart befinner oss i maj. Fåglarna verkade dock inte bry sig om varken dimman eller den kylslagna morgonen för jag välkomnades ändå av idel fågelsång, både när jag lämnade hemmet och när jag kom fram till fiskeplatsen. Det rådde i princip stiltje när jag tog de första stegen ut i vattnet och började kasta ut över revet. Förhållandena var väl inte direkt optimala med den stillheten som rådde men vattnet var åtminstone hyfsat klart, inte minst en bit längre ut. 

Jag hade inte tagit många kast förrän den första av flera följare gav sig till känna. Jo då, det fanns en hel del fisk på plats men dem verkade mest vara nyfikna vilket var aningen frustrerande. Efter 6-7 följare hade jag fått nog och bytte därför till en annan genomlöpare i kopparfärg. Nu vet jag inte om det var bytet av genomlöparen, färgen på den eller att solen plötsligen bröt fram som gjorde det men redan på andra kastet efter bytet så högg en rejäl blankbesa. Ja, nåt var det i alla fall för efter den blankbesan så landade jag ytterligare 4 öringar och tappade en. Ibland är det rejält märkligt och märkligt var också att fisken, som på befallning, plötsligt försvann. Inga hugg, pet eller följare. Dem var helt enkelt borta så efter ett tag drog jag vidare.

Att jag drog vidare hade dock ingen betydelse för resten av dagen kan sammanfattas som dött vad avser fisket. Dött trots att vinden tog i och det blev bra rörelse i vattnet. Jo visst, det var ostanvind förvisso men man tycker att nån öring borde ha gett sig till känna. Speciellt när jag dessutom såg årets första stim av tobis stryka förbi vid ett av reven. Nä, det var inte tillstymmelse till öringar i vattnet och då besöktes ändå ett flertal lokaler. Det blev därför istället en hel del snack med både Anders och Urban. Det var ju, trots det tröga eftermiddagsfisket, en alldeles underbar dag i solen och kanske bäst av allt - fortfarande inga näbbisar på sydkusten.

Ett krutpaket innan näbbgäddan gör entré

Idag hände det jag väntat på hela denna säsong, nämligen att ett större krutpaket hade behaget att hugga och bli hängandes i kroken hela vägen in i mål. Dagen började dock med ett tidigt tandläkarbesök som slutade med att jag blev några tusen kronor fattigare. Surt och buttert var det men så är inte en rotfyllning någon billig historia. För att råda bot på butterheten drog jag därför ut till kusten. Vinden skulle under dagen öka rejält men jag hade några timmar till godo innan det skulle ske. 

4.39 kg och 72 cm 

Väl framme vid vattnet såg det riktigt hett ut och hett blev det också ganska så omgående då jag, på kort tid, lyckades landa några mindre blänkare. Det hände inte mycket mer den efterföljande timmen så jag drog vidare till nya vatten och den flytten skulle jag inte få ångra. Det började dock med att jag tappade en större fisk, något som grämde mig under en kortare stund. Japp, snabbt blev jag nämligen varse om att det fanns en del fisk i anslutning till revet och det var dessutom inte några småttingar. Jag fick tätt efter varandra två fiskar strax över måttet men det var hugget strax därefter som snabbt fick mig att glömma den tappade fisken. Yep, det sa plötsligt tvärstopp varpå det var stilla i någon sekund innan helvetet bröt loss. Öringen for nämligen iväg i värsta expressfart och jag förstod med detsamma att jag hade att göra med en större fisk än den jag tappat. Ja, det var verkligen ett raseriutbrott utan dess like. Den hoppade, slog vilt i ytan och drog lina samtidigt som mina ben förvandlades till spagetti. Jag har ingen aning hur lång tid drillningen tog men det kändes som en evighet innan den till slut gav upp och jag kunde, efter flertalet försök, håva den. När jag väl såg fisken i håven försvann all butterhet efter rotfyllningen. Japp, nu kan till och med näbbgäddan göra entré. Eller? Njaa, hur som helst så drog jag hem efter den fisken. Jag var liksom mer än nöjd. Vad annars..

Våren är kommen..

Jo då, våren är nu kommen eller vad sägs om temperaturer på 12-13 grader i luften?. Det märks inte minst i trädgården där gräsmattan börjat växa till sig på höjden och häckens knoppar börjat ge ifrån sig de första ljusgröna små löven. Härligt är det men samtidigt lite stressande för är det något jag avskyr så är det trädgårdsarbete och jag vet att förr eller senare måste lövräfsan, gräsklipparen och häcksaxen fram. Tills dess dock lockar kusten betydligt mer än att stå och kratta förra höstens fallna löv. Dessutom är horngäddan snart här så det gäller att passa på och dra ut på havsöringsäventyr så fort tillfälle ges. Det gjorde jag så idag eftermiddag även om jag var osäker på om jag skulle finna fiskbart vatten efter senaste tidens blåsande. 

Det gjorde jag, fann fiskbart vatten vill säga. Det var dessutom 9 grader i vattnet så nog trodde jag på att jag skulle finna fisken. Det dröjde inte mer än några kast förrän jag hade en följare vilket medförde att förväntningarna steg. Dock gick tiden och när Anders dök upp efter en timmes fiskande så hade jag fortfarande inte haft ett känn. Vi ville dock ge det mer tid då denna lokal genom åren varit oerhörd givande. I år har det av någon anledning inte varit särskilt produktiv vad avser fisk, tyvärr även idag trots en rejäl genomkörare. Kanske har det att göra med höstens stora storm som rejält ändrat bottenförhållandena, kanske inte. Kanske beror det på något annat. Jag vet inte men det känns som att platsen inte längre är vad det varit. Hoppas jag har fel. Blev det någon fisk idag då? Jo då, men dock på en annan plats och i sista timmen. Det blev nämligen till slut ett par mindre blänkare i samband med att solen gick ner. Vackra var dem dessutom i de varma aftons färgerna. Våren är som sagt kommen och jag ser fram emot fler vackra havsöringar i den tilltagande värmen och i skymningsljuset. Bara inte vindarna saboterar det. Jag håller tummarna..

Jakten på påsköringen III - Mission completed

Än en gång drog jag tidigt ut på kusten och än en gång möttes man av ett gråmulet väder. Vinden hade mojnat rejält jämfört med igår och dessutom bytt riktning till nord/nordväst. Det var med andra ord stilla i vattnet, lite väl stilla i mitt tycke men jag hoppades ändå på att jag skulle finna de blanka krabaterna. Igår blev det ju bom för min del så naturligtvis hoppades jag på revansch, inte minst fanns det ju en önskan om en stadig blänkare att med hem till påskmiddagen. Det hade jag lovat frugan och det var ett löfte jag ville hålla så klart. Jag hade klart för mig vart jag skulle och det var samma plats som igår för även om jag bommade så hade fisken funnits där då Johan lyckats landa en handfull öringar.

Till min förvåning var jag alldeles ensam på den kuststräcka jag befann mig på så med glada steg gick jag in i plurret. Jag började fiska av sträckan i västlig riktning och hade, precis som igår, några små kontakter i början men ingen regelrätt hugg. Jag fortsatte dock i min envishet att skicka iväg genomlöparen i det stilla havet. Efter någon timme och när jag väl började närma mig samma område där Johan landat sina öringar högg första fisken. Det var inte någon större öring men det höjde genast hoppet om att fler fiskar skulle finnas på plats. Jag blev därför stående på samma plats, något som visade sig vara rätt beslut. Jag landade nämligen ett par små blänkare till innan den fisk jag hoppats på slutligen högg. Det var långt ifrån en bjässe men jag kände genast att det var en fisk som kunde följa med hem, något som blev bekräftat när den bestämde sig för att visa sina luftakrobatiska talanger. Jo då, fisken var blank och vägde väl omkring 2.5 kilo så efter att ha håvat den gick jag så upp. Den efterlängtade påsköringen var landad och därmed var påskmiddagen räddad så jag åkte hem. Visst, jag hade kunnat fiska nån timme till men jag var nöjd. Alldeles utomordentligt nöjd..

Jakten på påsköringen II

Dagen började med att jag, min vana trogen, vaknade redan vid 05 tiden och kunde inte somna om. Planen för dagen var förvisso att ta ett morgonpass men inte fullt så tidigt. Jag tog det därför lugnt och hastade inte iväg till fiskeplatsen. Väl framme träffade jag på Johan och efter lite snack bestämde vi oss för att slå följe under fiskepasset. Den tidiga morgonen var småkall och gråmulen men temperaturen skulle, enligt prognosen, stiga till över 10 grader så det såg vi fram emot. Sist jag var på denna fiskeplats hade jag haft ett riktigt bra fiske och hoppades därför på repris. Jag var ju, liksom Johan, ute efter en påsköring att ta med hem och jag skall inte sticka under stol med att det kändes som att det skulle hända idag.

Johan med en av öringarna.

Det började dock trögt för oss båda. Jag hade förvisso ett par kontakter men det dröjde nog nån timme innan Johan krokade dagens första fisk, för honom vill säga. Yep, under resten av fiskepasset lyckades han landa ytterligare 4 öringar medan jag bommade helt. Jag hade, efter de inledande kontakter, inte ett känn och då bytte jag ändå till samma genomlöpare som han. Jag till och med bytte gummipärla från grön till röd, precis som han hade på. Nä, det blev ingen påsköring idag heller för mig men dagen förgylldes ändå av ett trevligt sällskap och av närvaron av en havsörn som stundtals cirklade runtomkring oss. Jag har dock ännu inte gett upp hoppet på påsköringen. Nä, imorgon förmiddag får jag en ny chans och då kanske det blir tredje gången gillt..

Jakten på påsköringen

Lagom till påsken har påskliljorna i trädgården blommat ut. Vintergäcken och snödropparna har sedan ett tag tillbaka vissnat medan krokusen fortfarande håller ställningarna. Ja, trädgården har fått färg den senaste tiden och man kan väl säga att jag också satt färg i tillvaron de senaste dagarna genom att vara ledig. Jag har nämligen varit ute på kusten i det stundtals fina vädret och försökt fånga en påsköring till den stundande påskmiddagen. Jag har än så länge inte lyckats även om jag haft ett fantastiskt fiske med många landade öringar. Dock har dem varit antingen för små eller så har det varit besor. Jag tappade förvisso en, vad jag tror var, rätt så stor och blank fisk men dem man tappar blir ju alltid lite större i efterhand. Nä, den där feta blänkaren som jag tänkt förgylla påskmiddagen med låter vänta på sig. Kanske hinner jag med att fånga den, kanske inte men än ger jag inte upp. Glad påsk!!

Från noll till sex

Jag stod vid vattenbrynet och blickade ut över Östersjön. Fågelkvittret hördes tydligt bakom mig och blandades med ljudet från en flock tranor som i perfekt v-formation flög in över kusten. Jag stod och funderade på gårdagens tur med Anders som för min del slutade  med bom. Skulle det bli likadant idag eller skulle det lossna? Jag funderade inte särskilt länge på det utan begav mig ut i vattnet. Ett vatten som hade klarnat upp betydligt jämfört med igår och som bådade gott. Det blåste dessutom en behaglig sydväst vind så nog borde dagen ge ifrån sig nån fisk.

Jag fiskade av sträckan i östlig riktning och hade väl rört mig 50-60 meter då dagens första och tillika minsta fisk bestämde sig för att hugga. Den lilla öringen var onekligen glupsk för den var inte mycket större än den genomlöparen jag hade på linan. Lyckligtvis var de efterföljande öringar som högg betydligt större. Jo då, det högg nämligen med jämna mellanrum under den tid jag var ute och det var dessutom fiskar som inte understeg de 50 centimeterna. Den största var väl uppemot 60 cm och bjöd på en förträfflig fight i det sex gradiga vattnet. Det blev i allt sex landade och en tappad fisk. Tyvärr fick jag avbryta fisket tidigare än beräknat då annat viktigt kom in i bilden och som påkallade min närvaro. Jag är dock ledig imorgon också och nog tror jag att jag beger mig till samma plats. Kanske ger det fisk igen, kanske inte. Vi får se..

Invasion på sydkusten

Så kom dagen då jag äntligen kunde pricka in en ledig dag då det var fiskbart på sydkusten. Det har ju mestadels blåst åt helsicke för mycket så nu när allt verkade stämma drog jag entusiastiskt ut tidigt i morse. Solen skulle dessutom göra en sällskap hela dagen så jag hade väl ingenting att klaga på. Trodde jag!! Det visade sig nämligen att de flesta lokaler redan var upptagna av spösvingande personer. Det var rena invasionen. Visst, jag misstänkte att det fina vädret skulle locka ut en del fiskare men jag förväntade mig inte att även tyskar och danskar skulle bidra till invasionen så till den grad att det blev nästintill omöjligt att hitta en fiskeplats där man ostört kunde svinga på sitt spö. 

Jag lämnade därför sydkusten därhän och begav mig västerut i hopp med att där hitta mer svängrum. Det gjorde jag till slut, dock efter en del sökande. Jag hittade faktiskt en lokal där jag var alldeles ensam. Det var dock inte mycket till fisk jag fann där. Nä, under en lång tid trodde jag att den enda fisk jag skulle få se var det öringskelett jag tidigare under förmiddan funnit vid vattenbrynet. Nu blev det inte så för strax innan jag tänkte ge upp högg en mindre öring och så därefter en öring till. Det medförde att jag stannade kvar längre än vad jag kanske borde. Det blev nämligen inga fler öringar trots idogt kastande. Jag tröttnade till slut och gav därför upp långt innan solnedgången. Ovanligt för mig får jag medge. Jag brukar ju ge järnet tills ljuset sviktar, i synnerhet en solig dag som idag. Det får dock bli vid nästa tillfälle. Ett tillfälle som jag hoppas kommer snart och då med förhoppningsvis mindre folk på kusten..

Tranor och blanka krabater

Jag kunde inte se dem i den täta dimman men däremot höra dem, trumpetandet från några tranor som flög in över kusten. Det gör dem varje år och varje år blir jag lika glad. Det innebär nämligen att våren är på ingång även om det idag kändes avlägset. Ja, det kändes avlägset för det var rått och kallt i den rådande dimman. Det var inte direkt varmt i vattnet heller även om fem grader i plurret inte är kallt när man är på jakt efter svartprickiga och blanka krabater. Nä, fem grader är helt klart godkänt och godkänt blev också dagens resultat. 

Jo då, jag hittade dem idag också efter en del sökande. De var inte stora  men vad dem saknade i storlek hade dem istället i attityd och kampvilja. De var ettriga och hoppglada precis så som mindre silver krabater brukar vara. Jag hoppades ändå på att en större och biffigare öring skulle hugga men det gjorde det aldrig. Det gjorde så inget för bara det att jag fann huggvillig fisk gjorde mig glad. Att jag dessutom hörde årets första tranor fulländade dagen, mer kunde jag inte begära en dimmig och kall första mars. 

Bonanzafiske i februari

Det är inte ofta man får uppleva rena vårfisket i februari. Nä, det händer sällan men idag hade man turen att träffa på rejäla mängder med huggvillig fisk. Hashim och jag tog nämligen en eftermiddagsrunda på kusten och efter att ha letat länge efter fiskbart vatten hamnade vi på ett rev som, inte bara hade hyfsat klart vatten, det kokade även av fisk. Redan i andra kast hade jag krokat en öring och vad som utspelade sig därefter lär jag minnas för evigt. 

Dagens största

Under de få timmar jag var ute lyckades jag landa 14-15 öringar i diverse storlek och kondition. Jag tappade även några stycken samt hade mängder med följare. Det var helt galet med andra ord. Största landade öringen låg väl kring de 3 kilona men jag tappade en ännu större fisk som tyvärr lossnade vid ett av de flertal hopp den gjorde. Jag vet faktiskt inte hur många Hashim lyckades landa men det var säkert något i stil med vad jag själv lyckades med. Tyvärr var jag tvungen att lämna festen lite väl tidigt men familjära åtagande låg också på schemat. 

 Ja, det var onekligen svårt att lämna revet i den extas liknande tillstånd jag befann mig i. Inte minst för att det lär dröja länge innan man upplever ett sådant fiske i februari. Hashim som stannade kvar till skymningen kunde sedan rapportera om aktiv fisk ända tills slutet. Helt magiskt helt enkelt, helt magiskt.. 

Från öst till väst

Hårda vindar är något vi är vana vid härnere på skånska sydkusten. Det har dock varit lite väl mycket av den varan sen det återigen blev lovligt att fiska efter havsöring. Förra helgen blåste det hårda västliga vindar vilket medförde att Anders och jag drog österut till vackra Österlen. Det blev en rejäl bomtur för oss båda och även Henrik. Denna helg är det istället hårda ostliga vindar som ställer till det på sydkusten så då får det bli västkusten. Så blev det idag när jag drog ut någon gång efter 9 slaget. Jag hade inte riktigt klart för mig vart jag skulle så det fick bli lite grann efter vart det fanns minst folk. Jag var nämligen rädd för att det skulle finnas gott om spösvingande varelser längs kusten. Till min förvåning var det tomt på första platsen jag körde förbi så där fick det bli.

Premiär för mitt nya spö

Valet av plats verkade vara rätt för ganska tidigt hade jag följare efter draget och mycket riktigt kunde jag strax därefter kroka dagens första öring. Det verkade vara en hel del aktiv fisk längs stenreven för under de första två timmarna landade jag 5 stycken blanka krabater, tappade två och hade massvis med följare. Vid ett tillfälle hade jag 3 stycken följare efter genomlöparen. De flesta jag landade låg kring 45 cm men det slank in en större fisk på cirka 55 som dessutom gav mig en härlig fight. Det hade känts som rena vårfisket om inte det hade varit för att det var 3 grader i vattnet och 2 i luften. Yep, det var kallt om inte minst tårna så efter de två timmarna var jag mer än redo att gå upp för lite lunch. 

Dagens 55:a

Aktiviteten som hade varit innan lunchpausen verkade som bortblåst efter pausen. Jag kvarblev dock på samma plats då förhoppningen fanns att fiskarna skulle hitta tillbaks. Jag nötade därför på och rörde mig fram och tillbaka längs reven. Ett par fiskare hade nu också hittat dit men dem höll sig åtminstone på betryggande avstånd. Kylan började dock att återigen göra sig gällande och just som jag började tänka på hemfärd krokade jag en fisk som jag först trodde var en större pjäs. Den gjorde nämligen en sjuk första rusning och så därefter ytterligare en. Dock kände jag inga huvudknyckar och dessutom kändes det lite väl tungt att veva in. Jag började därför tro på att det var en felkrokad krabat jag fått och mycket riktigt kunde jag någon minut senare bekräfta det. Fisken låg kring de 50 centimeterna och var perfekt krokad i ryggen. Det blev ytterligare nån halvtimme i vattnet innan det blev outhärdligt för tårna. Väl i bilen tinade de sakteligen upp och det om något var skönt, riktigt skönt..

En god dag på kusten

Så jag var ute igen härförleden och vilken dag det blev, framför allt vädermässigt sett. På väg till kusten sprack nämligen himmelen upp och en oväntad sol gjorde entré. Den hade dessutom behaget att göra mig och Anders sällskap under de timmar på eftermiddagen vi var ute. Att jag sedan blev förärad med bl.a 3 OLR wobblers av Anders gjorde inte saken sämre, tack återigen Anders!! 

Jag hade egentligen tjuvstartat fiskedagen nån timme innan Anders slöt upp. Fångstmässigt sett hade den timmen varit resultatlöst men det gjorde inte heller något för vattnet var någorlunda klart och jag kände mig tämligen säker på att nån öring skulle behaga att hugga i det fina vädret. Anders dök så småningom upp och efter att ha snackats vid en stund tog vi oss an en lång sträcka. En sträcka som visade sig hålla några små och huggvilliga blanka riddare och som ledde till 2 landade 45:or till mig och nån tappad för Anders. 

Det eventuella stim vi råkade finna försvann dock så efter en kortare paus promenerade vi bort till några nya rev. Solen hade nu börjat dala ner mot horisonten och i de allt svagare solstrålarna blev man snabbt påmind om att vi fortfarande befinner oss i januari. Det blev genast kallare med andra ord men jag tänkte ändå hinna med några kast längst i väster av revet. I tredje kastet sa det boom i princip vid nedslaget varpå jag några minuter senare kunde landa en blank men aningen smal öring strax över de 2 kilona. 

Vid det laget kände jag mig mer än nöjd. Dagen hade ju bjudit på sol, fisk och några oväntade genomlöpare att lägga till arsenalen så vad mer kunde man begära. Jag tackade därför Anders för en god dag vid kusten och begav mig hem. Jag vände mig om en sista gång innan jag nådde bilen. I skymningens svaga ljus stod han där i vattnet. Som en ensam Lucky Luke och hoppades på havets silver. Härligt..

Årets första krabater

Jag var framme i Österlen kring 09-tiden. Det var med en viss oro jag gick ur bilen och tittade ut över vattnet. Oro över att det eventuellt även här skulle vara ofiskbart såsom på sydkusten. Det såg inte helt klart ut men dock fiskbart så med glada steg gick jag in i plurret och började fiska av revet. Ganska tidigt kände jag något för att sedan se en virvel. Det verkade finnas fisk och mycket riktigt kunde jag några minuter senare kroka och landa årets första fisk. Det var förvisso en mindre krabat men dock fisk. Den följdes kvarten senare av ytterligare en. Efter det hände det inte mycket mer så dryga timmen senare provade jag ett nytt rev som dock verkade vara tom på fisk. 

Jag passade därför på att inta lite lunch under vad som är en bristfällig vara dessa dagar, nämligen solen. Jag satt dessutom väl skyddad från vinden så solstrålarna som nådde mina kinder värmde mer än förväntat. Så jag satt där och lapade sol ett bra tag men inte helt oväntat gick den till sist i moln så jag fick slutligen resa mig för att återta det jag kommit dit för, nämligen att fiska. Jag valde att gå en kortare promenad till några intill liggande rev. Ett val jag nästan ångrar för hade jag inte gått dit hade jag inte krokat och tappat en jätteöring och därmed inte spolierat resten av dagen för mig. Det var en fisk som plötsligt kom i rasande fart och tog draget bara nån meter ifrån mig, vände och drog iväg nån meter innan den lossnade. Jag hann liksom inte reagera, så fort gick det. Till skillnad från förra gången jag var ute så såg jag hela fisken och den var stoooor. Så återigen stod jag där och kände mig hel tom och slagen. Ja jävlar vilken effekt dessa fiskar har på en, men men jag kommer nog att komma över denna förlorade fisk också. Efter det dramat hände det inget mer så rätt var det var satt jag i bilen på väg tillbaka till Söderslätt samt hemlagad pizza och det var inte helt fel. Lite grann som plåster på såret..

Tyngden som försvann

Jag gick nedför den fläckvis snötäckta stigen ned till vattnet. Väl framme vid slänten blickade jag ut över stenrevet och kunde konstatera att det fortfarande var grumset i vattnet ett tiotal meter ut. Dock verkade det klarna en kastlängd ut så det dröjde därför inte många minuter förrän jag återigen stod i Östersjöns kalla vatten och slungade iväg en silling i rå färg. Ja, det var kallt men dock nån plusgrad i både luft och vatten så även om förhoppningen inte var särskilt stor fanns chansen att nån köldslagen öring skulle fatta tycke för mitt drag. Inte minst var det skönt att återigen stå utvadad på sydkusten, det är det alltid. 

Jag fiskade grundligt av revet och kunde konstatera efter nån halvtimme att det inte fanns någon fisk, åtminstone inte huggvillig sådan. Jag hade inte mycket tid på mig så någon platsbyte var inte aktuellt. Jag tog dock en paus för att låta revet vila en stund och passade samtidigt på att byta genomlöpare till en rödsvart OLR Slim. Pausen blev kanske längre än vad jag hade tänkt mig men tårna behövde återfå lite värme innan jag återigen ställde mig i det iskalla plurret. Nä, revet verkade lika tomt på fisk efter pausen så efter nån ytterligare halvtimme började jag tänka på refrängen. Jag tappade därför fokus en aning och trodde plötsligt att jag fått bottennapp långt ut i kastet. Dock började det strax därefter att gunga rejält i spöt varpå en stadig öring plaskade till i ytan. Jag vaknade till och tänkte direkt på det obefintliga mothugget jag hade gjort. Satt kroken ordentligt eller inte? Jag kände hur benen omvandlades till spagetti för plasken var rejäla och spöt gungade djupt ner i korken. Dock bekräftades några sekunder senare det jag hade befarat, nämligen en dåligt krokad fisk. Yep, tyngden i spöt försvann lika snabbt som besvikelsen tog över mig. Det grämde mig och det grämer mig fortfarande för fisken kändes stor och vem hade inte velat börja årets fiskesäsong med en öring i rejäl kaliber. Det blev till slut ett något smärtsam bompass men snart står jag därute igen och då kanske blir det jag som drar det längsta strået...

Tråkig start

Jag steg upp tidigt på nyårsdagen. Trött och slagen efter en sen natt möttes jag av en stigande sol i horisonten. Det var onekligen uppiggande men säg dock den sol som varar en typisk skånsk vinterdag. Den försvann nämligen i princip när jag satte mig i bilen för att köra iväg västerut. Jepp, det var väster som gällde efter det ihärdiga och hårda blåsandet som gjorde det omöjligt att fiska på syd eller för den delen även öst. Visst, jag var tvungen att reka lite på syd först men mycket riktigt var det kört för all form av kustfiske. Vattenståndet var högt och det gick rejält med gammal sjö så vattnets kulör påminde mest om färgen på kaffesump. 

Tidig nyårsdag 2024. Från husdörren.

Väl framme på västsidan möttes jag upp av Hashim och vi gav oss i kast med att fiska av området. Det var klart och 5 grader kallt i baljan så helt omöjligt verkade det inte vara. Vi befann oss på, för mig, gamla fiskevatten från den tiden jag började med havsöringsfiske och bodde i Malmö. Då satt det ofta på en Gladsax kustwobbler med trekrok på änden av nylonlinan, nu är det flätlina med en genomlöpare och enkelkrok som gäller. Ja, mycket har hänt sedan dess och mycket lär väl hända. Vad som dock hände idag var att fiskedagen tog slut knappt efter att det hade börjat. Jag hade väl kastat i cirka en kvart innan min Daiwa Exist rulle kastade in handduken. Plötsligt kändes det nämligen som om något lager inne i rullen gav upp då det gick i princip inte att veva in. Sur och moloken gav även jag upp då jag glömt att ta med mig en reservrulle, något jag annars brukar göra. Ja, det var inte mycket till start på nya årets havsöringssäsong. Nä, en pissig start får man väl säga och när man dessutom tittar på kommande väderprognoser så kan man inte bli annat än hängig. Håller prognosen lär det nämligen dröja innan man kommer ut igen på kusten. Trist...