En oväntad vändning.

Efter några dagars frostväder stod jag igen på kusten. Temperaturen hade verkligen dalat den sista veckan och det var med viss skepsis jag tog mig ut, bara för några dagar hade jag tagit en paddlingsrunda med kajaken i vad som stundtals var ren issörja. Nu var det dock töväder och man hade lovat 6-7 m/s sydvästlig vind och ett par plusgrader så en tur på kusten lockade trots allt.
Det såg också riktigt bra ut vid vattnet, bra rörelse och lätt färgat vatten men attans vad det var kallt i vattnet. Hände heller inte så mycket vid första revet och jag är typen som gärna flyttar på mig om det inte händer något så efter en kort biltur stod jag på nästa rev.


Tog dock först en liten promenad för att få upp värmen i tårna igen och råkade hitta en snigel som i tövädret och de svagt värmande solstrålarna var på marsch mot antagligen en ny vinter-ståndplats. Det var uppenbarligen inte bara jag som tyckte det var skönt med det något mildare vädret. Kul dessutom att åtminstone se lite liv på land jämfört med det annars till synes livlösa vattnet, men kanske kunde de solstrålar som blygsamt orkade nå ner eventuellt värma upp vattnet nån grad. Efter bara ett par kast så lyckades jag minsann kroka en liten blänkare som därmed också blev årets första. Efter det hände det inte så mycket mer så jag tog en liten paus för att höra med Henrik hur fisket gick på ostkusten. Det var inte direkt några fiske uppmuntrande nyheter från den sidan av Skåne heller. Det var väl egentligen inte särskilt förvånande med tanke på hur vädret varit den sista veckan men bara att få komma ut, känna havsdoften och höra vågornas skvalpande är för mig ren mental terapi. Solen hade dessutom under eftermiddagen vågat sig fram riktigt ordentligt och den något milda vinden hade frisknat till så det började bli rejält med rörelse i vattnet.

Ut igen och nu var det helt plötsligt ett helt annat liv i vattnet. Ganska så omgående hade jag en efterföljare och strax därefter en till. Hmmm, kanske skulle man byta drag var tanken men tog istället ett kast till och den här gången högg det till ordentligt. Efter en kort men härlig fight kunde jag avkroka en blänkare en bit över måttet som fick följa med hem.

Helt plötsligt frös jag inte längre om tårna och jag fiskade till och med utan handskarna, då dessa blivit kvarglömda på stranden efter jag tagit bild på öringen. Under den sista halvtimmen tappade jag två fiskar och landade en till öring kring måttet som fick gå tillbaka plus en och annan efterföljare.

Vilken vändning!! Helt plötsligt kokade det av fisk (ok, lite överdrivit men ändå), efter flera dagar med minusgrader och issörja!! Vem kunde ana det!! Fantastiskt kul och därför så förargligt att behöva avbryta fiskeriet. Snart anlände middagsgäster hem till oss och jag kunde inte längre dra ut på det så jag körde hem, lite förargad men ändå med ett leende på läpparna.